På min promenad genom Nyköping hamnade jag mitt i SM för traditionellt mete.

Från bron intill Bryggeriet, längs med Nyköpingsån och ändå ut på den långa Piren vid kanotstadion satt och stod de där. Entusiasterna i alla åldrar…nja, alla åldrar kanske är att ta i. Medelåldern på de damer och herrar som deltog i tävlingen var säkert 50+, men trevligt verkade de ha.

Stilarna på de tävlande varierade lika mycket som åldrarna på dem.

Jag minns min barndom när pappa tog med oss söner ut på fisketurer vid kusten utanför Tystberga och när farfar lockade med oss till bergsknallarna utanför Hånö. Det var något visst med att sitta där i båten eller på klipporna och se det rödvita flötet guppa i vattnet. Ofta föregicks dessa fisketurer av maskplockning utanför Bälinge kyrka, vilket var lika spännande som när flötet sjönk under vattenytan.

Dåtidens metspö var ofta gjorda av bambu, om de inte hade formats till av vanliga grenar modell längre och tjockare. När jag vandrade runt bland dessa tävlingsfiskare insåg jag att även mete har blivit en materialsport. Fint nedpackade i bärväskor från kända tillverkare låg flertalet spön i olika längder, tjocklekar och till synes olika material. På marken runt fiskarna låg burkar med vanliga daggmaskar, maggots och annat som mindre fiskar lockas av.

De tävlande hade tur med vädret. Huruvida de hade tur med fångsten kan jag inte svara på. En och annan metare drog upp så små fiskar att de knappt var synliga för blotta ögat. Den största fisk jag såg var en mört på cirka 1 dm som gled ur händerna på en lycklig dam och låg och sprattlade på marken.

Tävlingen fortsätter idag och har du vägarna förbi kan du ta en tur längs med Nyköpingsån och se ”när storfiskarna drar en vals”.

Hur tävlingen slutligen avlöper kan du så småningom ta del av här.

Är du intresserad av fiske ska du besöka Sportfiskarnas webbsida.