Igår satte jag mig på cykeln för en lite längre tur ut på den sörmländska landsbygden. Jag har cyklat den här sträckan ett par gånger tidigare, men den här gången ville jag sätta mig in i kulturen och historiken på ett mer ingående sätt än att bara ta mig från A till B och tillbaks till A.
Det blev en tur som inleddes med en omväg då kommunen och Trafikverket stängt av den järnvägsövergång som boende i området använt i decennier. Förberedande arbete inför det nya resecentrum som håller på att uppföras är orsaken.
Snart var jag dock ute på den smala och ganska trafikerade väg 53. Ca 12 km senare var jag framme vid Täckhammars bro. Här kan ni se en bild på bron anno tidigt 40-tal och så här ser den ut idag.
Bron leder över Nyköpingsån och in på en kultur- och historierik mark.
På avstånd passeras snart godset Täckhammar med anor från tidigt 1300-tal. Huvudbyggnaden och dess flyglar är dock från 1804. Det här pampiga godset är dock inget allmänheten besöker eller ens passerar på nära håll. Sörmlands museum brukar anordna kurser i byggnadsvård på godset, annars är det ganska anonymt.
På den asfalterade vägen skymtas en mer känd och ännu ståtligare byggnad. Tista slott.
Bara ett par km från Täckhammars bro står man så framför två grindstugor från 1700-talet. Listorp, uppkallade efter ett litet torp som stod strax intill. Dessa två grindstugor frontar en mäktig allé…
…som leder fram till slottet.
Tista slott är uppfört intill den lilla by som redan på 1500-talet fanns på platsen och som då hade namnet Tysta gamla by, eller Tista på fornsvenska. 1632 påbörjades bygget av den första sätesgården, men det nuvarande slottet som man började uppföra efter att gamla byggnader revs, stod färdig 1771. 1983 byggnadsminnesförklarades både slottet och slottsparken. Sedan 1812 har slottet ägts och också bebotts av släkten Wachmeister.
Kring dessa slott finns mycket intressant att läsa om och givetvis föreviga med kamerans hjälp. Som den pampiga stallbyggnaden nedan.
Slottet och det intilliggande området var dock inte ett prioriterat mål den här dagen. Jag minns de tidigare cykelturerna till denna plats och de övergivna torp som låg någon km längre bort. Jag ville se hur det såg ut idag.
Det första av dessa torp är Fridhem. Byggt runt 1890 och var länge den enda friköpta tomten i församlingen, förutom de tre stora. Näs, Täckhammar och Tista. Fridhem har under ett antal år låtits förfalla och såg minst sagt övergivet ut under mina tidigare besök. Förvisso i min smak (jag gillar att fota gamla övergivna torp), men ändå en tråkig syn. Här en bild jag tog 2019. Jag läser mig till att en renovering påbörjades 2022 och nu var det en helt annan syn jag mötte. En välansad trädgård med nymålad fasad och byggnadsställningar runt om. Det finns hopp.
Nästa lilla torp är Karlslund. En gammal backstuga uppförd i mitten av 1700-talet. Den sist boende i stugan avled 1964 och därefter har ingen varit bosatt här. Karlslund är idag privatägd och även om den ser övergiven ut, så är både stuga och gård välskött.
Tiotalet meter från Karlslund ligger då det större torpet Sandstugan. Uppfört tidigt 1700-tal. Torpet används idag som sommarbostad. Precis som med Karlslund kan en oinvigd ana att fastigheten är övergiven, men ändå inte. Det ser tomt ut, men ändå relativt välvårdat.
Vändpunkten för denna cykeltur var Bärbo kyrka.
En av Södermanlands minsta kyrkor. Uppfört av gråsten under 1200-talets inledande år.
Mycket i denna trakt bygger på släkten Wachmeister. Vid den gamla kyrkogården ligger ett antal av släkten begravda, bland annat från modern tid kända Ian Wachmeister. Ett par hundra meter från själva kyrkan finns ett kapell med fler gravplatser, förmodligen mer sentida sådana.
Mellan kapellet och kyrkan ligger en bostadshus, omgiven av lador och annan bebyggelse. Kring dessa kan man se ett antal fordon av modell gamla amerikanare, traktorer och diverse jordbruksredskap. Jag vet inte om ägarna tillhör gruppen ”jag bryr mig inte” eller om det är en medveten strategi att använda fastigheten som ett öppet friluftsmuseum.
Här hade jag förstås kunnat gå runt med kameran, men kände att det inte fanns tid för det. Pensionär som jag är 🙂
Jag ställde kosan hemåt och såg Bärbo som det sista stoppet. Så blev det nu inte…
…för jag ville inte ta samma väg tillbaks, så jag styrde cykeln mot väg 52. På vägen som leder från Tista till just den vägen passeras ett område som jag länge tänkt titta till. Nu blev det så och en gammal oanvänd postlåda leder in till…
Nyköpings flygklubb som startades i april 1946. Genom årens lopp har man hållit till på olika platser runt Nyköping. Stigtomtafältet, Brandholmen, Larslundsfältet och nu strax intill Skavsta flygplats.
Lika bra har det inte gått för Nyköpings fallskärmsklubb. Klubben har huserat strax intill detta lilla flygfält, men i början av 2024 kom det slutgiltiga beskedet att klubben avvecklat sin verksamhet. Som så ofta är motivet till nedläggningen ekonomiska.
På vidare färd mot väg 52 passeras Skavsta flygplats. Vägen går intill start- och landningsbanan och har man tur kan man få se plan som passerar över huvudet på låg höjd. Jag tänkte jag skulle få se ett och ställde mig väldigt strategiskt med cykeln.
Jag stod säkert 30-40 minuter och inväntade ett plan som skulle starta eller landa, men icke. Det visar att verksamheten inte är lika intensiv idag, som när lågprisbolaget Ryanair hade Skavsta som utgångspunkt.
Nej, något flygplan blev det inte. Dock blev det 31 km på cykel och detta runt ett område med mycket kultur, historia och vacker natur. En plan är nu att besöka själva Skavsta för att gå runt där och fota, men jag tror jag väljer bilen då…om ni förstår vad jag menar?
