Bil eller kanot?

Det är inlägget är inget ställningstagande i miljödebatten, utan ett val jag och flera med mig gjorde denna härliga onsdagskväll. En onsdag som gick i glädjens tecken då det var Ölets Dag. Den firades med lunch och några kalla på OT:s i Nyköping.

Vädret var då så där lynnigt som bara ett svenskt sommarväder kan vara. Ganska skönt, men en mulen himmel som bjöd på några lätta regndroppar. Fast kvällen blev fin och jag bestämde mig för att ta en tur till hamnen. Två begivenheter stod på programmet. Dels Automobilsällskapets traditionella bilträff och så SM i kanot. Kan man inte välja så gör man bägge delar.

Jag startade med bilarna och befann mig på plats i god tid innan bilar och motorcyklar började anlända. Inte så mycket folk just då, men det droppade in några emellanåt.

Så här dags var det bara måsarna på taket som var åskådare och så jag med min kamera förstås.

Det är så att vill man få bra bilder dessa kvällar, bör man vara på plats innan de första fordonen anländer. Nu är jag inte särskilt intresserad av bilar eller motorcyklar, men tar gärna lite bilder när andan faller på. Snart började fordonen dundra in och i kväll stod japanska bilar på menyn.

Japanska bilar kanske inte tilldrar sig samma uppmärksamhet som de amerikanska, men kanske den sköna kvällen gjorde att det droppade in bra med folk. Restaurangerna var förstås fulla, men det rörde sig ganska många bland bilarna också. Det här fordonet stod ganska ensam på hamnplan till en början, så den fick jag en tämligen bra bild på…

…men annars blev det som det ofta blir när det springer folk framför både bilar och kamera. Man får koncentrera sig på detaljerna.

Den uppmärksamme ser på bilderna att det inte bara var japaner som ställdes ut. Så brukar det vara och så ska det kanske vara, även om temabilarna tilldrar sig mest uppmärksamhet.

Hundra meter bort pågick SM i kanot och eftersom Sverige tillhör de ledande nationerna i denna sport och Nyköping har ett rykte om sig att vara en bra kanotstad, så var det ganska mycket folk på plats.

Jag kom dit lagom tills de sista B-heaten var på väg att avgöras.

Jag stannade inte så länge och missade de stora finalerna med några av Sveriges världsstjärnor på plats, men jag tittade på några av ungdomsloppen som visade att påfyllnaden i svensk kanotsport ser bra ut.

Några klev ur kanoterna väldigt glada, andra var mer besvikna. Har man nått så långt att man tillhör Sverigeeliten i sin åldersgrupp har man dock inget att vara ledsen eller besviken över. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Så ser livet ut och så kommer framtiden för dessa ungdomar att te sig.

Den sköna kvällen gjorde att allt fler tittade ned till hamnen, men jag och min kamera valde att traska hem. Anledningen var att torsdagen kommer vikas för en låååång cykeltur till och runt min uppväxtort. Självklart finns kameran med och det inlägget kommer kanske att förvåna, åtminstone de som känner mig.

 

Dinky Toys

Minns ni Dinky Toys?

Dinky Toys var ett brittisk företag, kopplat till Meccano Ltd, som 1934 började tillverka miniatyrbilar, gjutna i metall. Jag och de flesta gentlemän i min ålder ägde med största sannolikhet en eller flera av dessa som vi lekte med i sovrummet eller ute i närmsta sandlåda.

Äger du fortfarande någon eller några av dessa bilar, kan du tjäna en hacka. På Barnebys auktionsbyrå kan du sälja dem för en skaplig summa pengar…eller om du vill hosta upp några tusenlappar och köpa. Så kan man förstås ha barnasinnet kvar, uppleva barndomen och leka lite med dem i egengjorda miljöer.

Fast riktigt så nostalgisk, eller barnslig, är jag nu inte.

Med hjälp av Photoshop kan man skapa en effekt som kan liknas vid just ett leksakslandskap. Effekten är snarlik den man kan erhålla om man skruvar på ett tilt shift-objektiv på kameran. Ett sådant objektiv kan man nyttja till mycket, bl.a. detta. Fast har man ont om pengar kan man i Photoshop återskapa det mesta som man kan få ut av riktiga objektiv och filter. Inte helt ärligt dock och inget som ger genomslag i de stora fotomagasinen…om man nu inte är så duktig i detta underbara program som svensken Erik Johansson. Rekommenderar er att besöka hans webbsida och googla fram hans alster på nätet.

Bilden ovan är som sagt skapad i Photoshop. Originalet ser ut som nedan. Är man ute efter en mer tydlig effekt av ett leksakslandskap bör man befinna sig på en högre nivå när bilden tas, inte i jämnhöjd med det motiv man vill använda sig av.

Fast visst kan man med lite fantasi se den lilla leksaksbilen i det hemmagjorda landskapet i bild nummer ett? Åtminstone är den lite mer intressant än verkligheten på bild nummer två. Den här tekniken finns det en del att putsa på, för något tilt shift-objektiv lär jag inte köpa.

En strimma av ljus

Jag har fått upp intresset för att med lång slutartid fånga bilar som far förbi på vägen, eller rättare sagt deras strålkastare.

Det är en utmaning att få till det och med lite tur kommer man hem med bilder som sticker ut från de vanliga objekten. Att hitta den rätta platsen för den här typen av bilder är en utmaning i sig. Därför begav jag mig ut i kvällen för att hitta platsen med stort P. Att hitta den i trakterna av Högbrunn är inte enkelt då höga höjder är att föredra och här det både platt och låglänt.

Första platsen där jag ställde upp stativet var mellan Gripenskolan och Gumsbacken. Ute på en gräsplatå mitt i ingenmansland kunde man se mig med blicken riktad mot motorvägen. Säkert en ganska bisarr syn och det hade inte hunnit mörkna riktigt, så jag syntes nog bra därute.

Så här blev resultatet med en bländare på f/29 och en slutartid på 20 sekunder.

Det mörknar ganska snabbt den här årstiden, så medan jag kunde se marken framför fötterna tog jag stativet och begav mig till Lindbacke.

När jag ställde upp och riktade kameran mot värmeverket hade det hunnit mörkna. Här använde jag en bländare på f/20 och en exponeringstid på 20 sekunder. Noterbart är att det var fler bilar som kom från Oxelösund än som var på väg dit.

Från samma punkt vände jag på kameran och tog en bild in mot Nyköping. Samma bländare och samma exponeringstid som ovan. Lite skillnad på ljuset att ha månen i ryggen och i ansiktet.

 

Nästa anhalt var på grässlänten utanför Biostaden som ni ser på bilden ovan. I skydd bakom buskaget ställde jag upp mig och riktade kameran mot viadukten som leder till och från citykärnan. Samma bländare, f/20, fast en exponeringstid på 15 sekunder.

Trafiken började tätna och fick bilarnas strålkastare att göra tätare mönster i natten. Från Teatertorget kunde jag åter rikta kameran mot viadukten, fast från andra hållet än på bilden ovan. Jag valde en bild där bara enstaka bilar passerade. Det blev i mitt tycke lite häftigare när man ser bakljusen från en förbipasserande bil försvinna bakom kröken och den annalkande bilens tar slut precis framför mig. Här använde jag en bländare på f/18 och en exponeringstid på 10 sekunder.

Favoritstället i trakterna av Högbrunn blev den nedan.

På krönet av viadukten och med utsikt från Järnvägsgatan där trafiken var ganska tät med trafikanter som var på väg hem från jobbet. Bländaren var här f/18 och exponeringstiden 20 sekunder.

Mest nöjd med kvällens sejour var jag med bild nummer ett, även om jag hade önskat att fler bilar hade passerat. Ljuset och de stjärnformade gatlyktorna gjorde att just den bilden stack ut från de andra. Fast det är nog inte där jag ställer mig när jag ska återuppta projektet med att fånga bilar i natten. Viadukten är den bästa platsen i trakterna kring Högbrunn, fast den bästa platsen i stan ligger några kilometer från vår bostad. Var får ni gissa er till. Tyvärr är det lite för långt att gå med kamera och stativ, så jag överlåter åt er att fånga strimmor av billjus på denna plats.

Alla bilar som bara drog förbi

Det finns en plats nära mig, där jag inbillade mig vara perfekt för bilder av bilars ljus nedanför en sol som går ned.

Ikväll har jag FF och därför tog jag kameran, stativet och begav mig till en plats bland buskar och sly bakom Gripenskolan. Den nedgående solen lockade mina amatörfotografiska gener.

Sagt och gjort. Där stod jag tiotalet meter från motorvägen, på en ganska lerig gräsplan, bland taggiga buskar och inväntade rätt tillfälle.

Jag vet inte vad som är på gång, men spåren av tunga fordon och någon slags salt/sand? vittnade om att man tänker anlägga eller reparera något mellan skolan och motorvägen.

Upp med stativet, på med kameran och sedan knäppte jag av ett antal bilder med varierande resultat.

Den här riktigt vackra himmelen som uppenbarat sig ovanför Nyköping den gångna veckan fick jag aldrig se. Jag testade olika inställningar med varierande bländare, slutartid och exponeringskompensation. Dock var det lite för ljust för de där långa slutartiderna som gör att bilarnas ljus skapar långa streck i landskapet.

Jag hade ingen lust att vänta på detta tillfälle och inser att den typen av bilder fungerar bättre under årets mörkare perioder. Nu har jag hittat den rätta platsen och jag hoppas slippa kliva bland lerpölar, skitig jord, sly och något som liknar vit sand nästa gång.

Den sista bilden för kvällen blev kanske den mest intressanta. Långtradaren som for förbi med riktning Stockholm lämnade efter sig en närmast spöklik slöja.

En liten strimma av ljus

Att fotografera ljusen från förbipasserande bilar har blivit en kär utmaning. Nu när årstiden tillåter denna typ av bilder, utan att man måste vaka halva natten, är det extra roligt att prova detta.

I och omkring Nyköping finns det givetvis bättre platser att placera stativet på, gärna med lite höjd ovan vägbanorna. Fast det var inte det jag var ute efter den här sena eftermiddagen. De vyerna kanske jag återkommer till, men nu var det främst kända riktmärken jag var ute efter.

Som Värmeverket fångat från Lindbacke innan mörkret gjorde sin intrång på allvar. Man ser den lite spöklika skepnaden av en förbipasserande långtradare på väg mot Oxelösund.

Här samma motiv, fast fotat en halvtimme senare och från en plats närmare Coop.

När mörkret sänkt sig kan man förlänga slutartiden och därför ser man inte samma spökliknande sken från en annan förbipasserande långtradare, utan bara de bakre ljusen. Ännu närmare stan och utanför Biostaden körde bilarna betydligt långsammare än på bilderna ovan, men ändå lyckades jag få till ljusstrimmorna från både fram- och bakljus utan att själva fordonen gjorde avtryck.

Det var en kall kväll och fingrarna kändes allt stelare när de kramade stativet jag bar med mig. Att jag inte tog på mig handskar fick jag ångra. Kvällens sista bild blev denna, där viadukten in mot centrala Nyköping ser bil efter bil passera på sin väg till och från stan.

Nu var jag inne på den här typen av bilder och begav mig ut i den sena eftermiddagen också dagen efter. Den här gången med riktning hamnen. Den här bilden hade jag i huvudet redan dagen innan. Jag hade hoppats på lite fler fordon och en mer strategiskt belägen plats, men det var fortfarande alltför många fotgängare i rörelse för att jag skulle ha möjligheten att placera stativet på gångbanan intill Rökeriet. Det blev istället en plats mellan samma restaurangs uteservering och statyn av Gert Fredriksson.

Om det var kallt kvällen innan, var det ännu kallare den här kvällen. Det blev därför inte så många bilder och kända riktmärken. Det känns som jag måste vänja mig vidd kylan innan jag ger mig ut på promenad med samma inriktning.

Den här bilden över Spelhagen kunde jag inte låta bli. Ståendes uppe på Vallarna blev den bilden den ända som togs från en nivå ovan vägbanorna.

Den bilden blev också den där ljusstrimmorna från förbipasserande bilar syntes allra bäst. Strax innan hemmet kunde jag inte låta bli att ta bilden nedan. Jag hade hoppats på en mer strid ström av bilar från och till Sunlight, men gammal industrihistoria går inte av för hackor, inte ens en småkall novemberkväll som denna.