Ett nytt bidrag till Åkes tema. Ursprungligen ett skyddsrum insprängt i centralt beläget berg. Senare ett däckhotell, men nu? Ett tillhåll för stans konstnärliga ”begåvningar”, men bänken är fin.
Etikett: borgarberget
Andra delar av stan
Jo, det finns andra delar av stan än hamnen.
Jag har tidigare berättat att mina promenader med kameran gärna tas i området kring Nyköpings hamn och varför.
Nu finns det områden i stan som faktiskt är lika trevliga att vandra, både med och utan kamera. Eftersträvar man närhet till vatten kanske söndagens promenad inte var den mest lämpliga, men bilder med vatten har ni sett på bloggen och kommer att få se.
Nej helgens långpromenad tog en annan väg än den vanliga. Med start i centrala Nyköping tog jag vägen över Borgarberget för att se den grönska som börjar spira nedanför den välkända Klockstapeln. Skuggorna från träden bakom mig bildade intressanta mönster i den allt grönare gräsmattan. (Klicka på bilderna för större storlek)
Att kombinera nytta med nöje är alltid en bra kombination. Dagens promenad var främst menad som en motionsrunda, där fotograferande var sekundärt och av den anledningen var stoppen få. Jag vet att jag får tid över till mer fotoinriktade rundor framöver och därför skedde inte nästa stopp förrän i backen upp till lasarettet. De gamla byggnaderna i området brukar tilldra sig mest uppmärksamhet. Jag har fotat dem förr och kommer att fota dem igen. De mer moderna delarna är dock underskattade, inte för dess arkitektoniska skönhet, men för detaljerna man sällan lägger märke till.
Den här gången mellan två av lasarettets byggnader bara finns där och få tänker väl på den fond den utgör i det moderna och stela landskap som utgör dagens arkitektur. Ska sägas att det blir mer spännande att fota denna övergång efter mörkrets inbrott. Något jag skulle vilja fota är de kulvertar och skrymslen som döljer sig under mark. Mörka och dolda utrymmen utgör alltid en spännande interiör och vad som skett i dessa mörka vrår har jag hört en del historier kring. Vissa av dem passar sig inte för känsliga ögon och öron och kan snarast kallas för barnförbjudna.
I skogen bakom lasarettet slingrar sig några stigar och en av stigarna leder till denna gångtunnel under E4:an.
Kanske ingen vacker skapelse, men ett tillhåll för många. Både de som tar bilder av själva gången, de som lägger ned lite mer tid på att skapa mer spännande verk och ungdomar som tycker att de förgyller betongväggarna med klotter.
Bortom tunneln väntar Hållets motionsspår. Med korta och kuperade stigar, är Hållet ett tillhåll för många motionärer som inte vill bege sig upp till Ekensberg. Hur länge området får vara orört återstår att se, för när politikerna fått hybris och drömmer om nya bostadsområden går inga grönområden säkra. Intill spåret ligger också Frisksportartorpet, varifrån söndagarnas tipspromenader utgår. Vid det lilla röda torpet som ligger insprängt bland lummig grönska växte denna påsklilja som stack ut bland övriga växter.
På gångvägen mellan Frisksportartorpet och Nya kyrkogården landade denna lilla gynnare. Yrvaken efter vinterns dvala eller slö av andra skäl vet jag inte, men den ville knappt ens lyfta när jag placerade objektivet bara några centimeter från. Påfågelögat är en av de två fjärilsarter jag kan namnet på, Citronfjärilen är den andra.
Promenaden fortsatte förbi Blommenhof och tillbaks till stan. Egentligen var det raka vägen hem till middagsbordet som gällde, men när jag kom till järnvägsbron över Brunnsgatan tittade jag upp och såg denna vy.
Den var så stilren på något vis och den för stunden klarblå himmelen ledde blicken uppför trapporna. Den icke-fotointresserade hade förmodligen passerat utan att reflektera, men som hobbyfotograf försöker man finna det andra inte finner…
Snart var jag tillbaks till utgångspunkten, Stora torget. En av Nyköpings oaser är Solparken framför en av stans vackraste byggnader, Westerlingska gården. Det är på sommaren parken är som vackrast och än är det några veckor kvar tills rabatterna fylls med sina 60 arter av sommarblommor och Parkaralian, Ginkon, Robinian, Katsuran och Valnöten grönskar. Jo, jag har lärt mig namnen på dessa träd som gömmer sig i den lilla parken.
Westerlingska gården har anor från 1719 och har bl.a. fungerat som apotek.
Detta om detta. Fler promenader väntar och snart åker cykeln fram och tar mig till ställen jag bara besöker under den varma delen av året.
Från topp till topp
Kalla och molnfria kvällar innebär ofta möjligheter till fina ljusförhållanden.
På dessa kvällspromenader hänger gärna kameran på axeln ifall tillfälle erbjuds till bilder man vill ta med sig hem.
I närheten av vår bostad ligger den Östra klockstapeln, väl synlig från stora delar av Nyköping. I området tas gärna promenader och inte sällan förevigas stan från denna höga punkt. Området erbjuder också möjligheter att ströva i ganska lugn miljö och även till picnic under varma sommardagar.

Det här var en sådan kväll när kylan bet lite i kinderna, men vårkänslan ändå infann sig. När träden ståtar kala vid sidan av gångvägen, är utsikten ned mot hamnen ganska ostörd. Silohuset syns ganska bra härifrån och ljudet från nybyggnationen i hamnen lät ganska nära.

Jag strövade runt lite i området och hoppades få se någon av de ekorrar som brukar skutta omkring här uppe, men icke.
Solen började gå ned över stan och jag tog mig nedför den branta vägen till Kvarngatan för vidare promenad till den Västra klockstapeln. Solen gjorde sitt yttersta för att tränga igenom det täta grenverket, men värmen jag kände någon timmer tidigare var borta.

Den Västra Klockstapeln på Borgarberget syns kanske ännu bättre och är väl mer känd för turister som besöker Nyköping. På sin plats vid Stora Torget utgör den ett blickfång som inte går att missa. Denna stapel var den enda byggnad på väster som överlevde ryssarnas härjningar 1719.
Missar gångvägarna kring stapeln gör dock många. Den lilla park som ligger strax nedanför är ganska trevlig och avskild, tyvärr ofta använd av personer utan jobb…om ni förstår vad jag menar?
Utsikten härifrån är dock inte lika bra som från dess östra tvilling, men en kväll som denna var ljuset ganska trevligt att fota i. Det blev väl inga mästerverk att skryta med, men bilden av Culturum i kvällssol är den jag blev mest nöjd med, om än inte lika fint skildrad som i verkligheten.

Här kan ni se en bild av Borgarberget och den Västra klockstapeln från tidigt 1900-tal.







