Det här inlägget är inte dagsfärskt, utan bygger på ett par av helgens begivenheter. Det fina höstvädret har gjort att jag ägnat mig åt ett antal fotosejourer under dagarna två. Resultatet av dessa kommer senare i veckan, men detta inlägg behandlar lördagens vandring och galon-omgärdade firande.
Läs mer »Etikett: bröllopsdag
På spa i skärgården
Lördag och söndag tillbringade vi på spa tillsammans med syster och svåger. Detta för att fira vår 18:e bröllopsdag, som egentligen inträffar idag.
Läs mer »Fjäderbröllop
Ikväll firade frugan och jag. Fjäderbröllop närmare bestämt.Läs mer »
Den trettonde
I år firar vi vår trettonde bröllopsdag, eller spetsbröllop om man så vill. Traditionsenligt firas den tillsammans med syster och svåger, med vilka vi hade ett dubbelbröllop i Nyköpings gamla rådhus. Vart femte år firas denna dag i ett land långt från Sverige, men däremellan firas dagen på hemmaplan och med hemmaplan menas någonstans i eller på lagom avstånd från Nyköping.
Egentligen är det i morgon dagen äger rum, men med tanke på arbete så tjuvstartade vi igår.
Färden gick mot Östergötland där vi skulle vandra en etapp på Sörmlandsleden. Låter kanske märkligt i många öron, men denna fantastiska led sträcker sig också utanför Södermanlands gränser. Fast sanningen ligger närmare om jag skriver att en del av leden sträcker sig genom Södermanland och en del genom Östergötland.
Fjällmossen var målet och det var utanför det naturreservatet vi parkerade bilen för att därifrån ta oss genom lummiga skogar och…
Hoppsan!
Var befann sig den lummiga skogen som svågern beskrev och kartan visade? Jo, här…
Det var kanske inte vad vi förväntade oss. Fast nu var vi här och vi begav oss ut på den 6 kilometer långa sträckan som utgör Sörmlandsledens etapp 34.
Det skulle bli bättre och efter några hundra meter vandrade vi in i den lummiga grönska och täta skog vi hade räknat med.
Länsstyrelsen i Södermanland beskriver Fjällmossens naturreservat så här på sin webbsida:
”En mycket stor del av reservatet består av öppen myrmark. Ute på myrarna finns små öar med urskogsliknande tallskogar. Runt myrarna växer barrskogar med inslag av lövträd. Landskapet är flackt, men från uppstickande bergknallar har du en fin utsikt över landskapet. Platsen påminner om nordligare breddgrader och det är mycket trevligt att skida över området”
Naturreservatet är 821 hektar stort, varav våtmarken upptar 480. Etapp 34 är som beskrivs ganska flack och lättgången, men går genom väldigt varierande natur. Barrskog, lövskog, myrmarker, stenrösen och så en bit grusväg.
Inne i naturreservatet ligger de bägge sjöarna Lilla och Stora Göljen. Den stora passeras inte om man följer sträckningen, men det gör man Lilla Göljen.
Här var det tänkt att vi skulle packa upp vår medhavda lunch vid ett väldigt fint och välskött vindskydd. Men tji, det var redan upptaget av några grabbar från Östergötland som av packning att döma skulle övernatta här. De tyckte precis som vi att Lilla Göljen utgjorde ett vackert inslag i naturen, vi på ganska tråkig sörmländska (som sägs vara rikssvenska), de på traditionell östgötska.
Vackert var det, men vi fick traska vidare.
På vägen passerade vi en myrstack som nog är den största jag sett. Inte nog, det är den största jag sett.
Det är onekligen fascinerande att se dessa stackar som byggts från grunden av tusentals myror som kommunicerar med varandra genom doftämnen, kroppskontakt och olika ljud (googlade fram detta). Även den här höstdagen, som var lite småkylig, var det full fart i stacken och inte utan att man undrar hur dessa myror fördriver tiden när de inte arbetar?
Ganska snart efter denna stack tog stigen oss till den stora våtmarken som många förknippar med…
Som det står i beskrivningen av leden är miljön av sådan sort att tankarna förs till nordligare breddgrader. Vi som gått hela eller delar av Vasaloppsleden känner igen myrmarkens traditionella utseende med utlagda träspångar som leder vandrarna över ganska fuktig myrmark.
Ganska fattigt på träd och annan vegetation, men vackert på sitt sätt.
När vi passerat över myrmarken var det så äntligen dags för den lunch vi hade tänkt oss intill Lilla Göljen. Kaffe, baguette och kaka stod på menyn och av någon särskild anledning smakar det alltid bättre att inta detta i naturen än hemma. Det är ungefär som när man slukar en kall öl. Visst smakar den extra god när man sitter på en uteservering än hemma framför tv:n.
Gott och välbehövligt var det. Jag tryckte på avtryckaren just i samma stund som syrran tog en stor tugga av sin baguette. Tänkte bara informera er ifall ni undrar.
Från den här platsen var det inte långt kvar av etappen. Fast här finns det enda stället under de 6 kilometerna där det är lite mer kuperat, men som så ofta är det lättare att gå uppför än nedför och det var upp vi var på väg.
Vi kom strax därefter ut på den grusväg som leder fram till parkeringen där bilen stod. Intill denna grusväg hade någon/några bemödat sig med att skapa ett konstverk som man lyckats balansera bra. Huruvida denna tunga sten ligger kvar på den kapade trädstammen när höststormarna drar in, är en fråga vi inte lär få svar på.
Vad bär man med sig från denna vandring? Jo, två saker. Det ena var den totala avsaknaden av djur. Enligt beskrivningen av naturreservatet ska här finnas gott om rovfåglar, inklusive kungsörn. Dessutom andra mindre vanliga fåglar som tranor, tofsvipor och lärkor av olika art. Visst hörde man fåglar som kvittrade, men de man fick ögonen på var de mer vanliga arterna som talgoxe och gråsparv. Kanske man också hade hoppats av åtminstone få se någon älg eller hjort, men inget. Ganska tragiskt när man ändå befinner sig så pass långt från den bebyggelse som i städerna breder ut sig och tränger undan djuren allt mer.
Det andra man lägger märke till på dessa vandringar är hur glada alla man möter verkar vara. Det är inte bara glädje som utstrålas, utan alla hälsar på varandra och ibland stannar man upp och växlar några ord. Jämför detta med en promenad på stan och ni märker skillnaden. Naturens magiska påverkan på både kropp och själ?
Så bar det hem till Nyköping igen och efter en skön dusch och ombyte var det så dags för nästa tradition. Mousserande vin och tryffel som det här året intogs hemma hos oss.
Flaskan, eller rättare sagt innehållet, rekommenderas. Inte för att den är billig, utan för att innehållet smakar väldigt gott.
Så återstod bara avslutningen på den trettonde bröllopsdagen, som egentligen infinner sig i morgon. Middagen som igår intogs på Skafferiet i Nyköping, en av de matställen i stan som förärats en plats i White Guide. Är man med i denna, vet man tre saker. Det serveras inte mat man är van vid på enklare restauranger, det är gott och det är dyrt.
Fast en dag som denna bryr man sig inte om kostnaden, man unnar sig den. Är maten sedan god, om den intas på ett trevligt ställe och personalen är bra, så inte tusan låter man priset förstöra helhetsintrycket.
Efter avslutad middag skildes vi åt. Syster och svåger gick åt sitt håll, jag och fru gick åt vårt. Fast vi tog vägen hem via ett av stans andra trevliga ställen, det ombyggda Voyage där en nattfösare intogs i mysig miljö.
Nästa år väntar oss ett Elfenbensbröllop, men redan nu planeras det så smått inför Kristallbröllopet som kommer att firas i ett land en bit från Sverige.
Spa-weekend på hemmaplan
Måste man resa utomlands eller till någon av Sveriges mest kända spa-anläggningar för att koppla av och njuta under ett par dagar? Svaret är nej.
Lördag till söndag firade jag, frugan, min syster och svåger vår 11:e bröllopsdag med en spa-weekend på hemmaplan. Närmare bestämt på Sunlight, bara några hundra meter från hemmet.
Nu är Sunlight inget okänt mål för mig, eller frugan heller för den delen. Vi tränar bägge två på gymmet, simmar i bassängen och brukar ta en After Work i restaurangen med jämna mellanrum. Dessutom har vi vid några tillfällen utnyttjat spa-anläggningen tillsammans med vänner, fast då bara för några timmar.
Strax utanför byggnaden kom vi i samspråk med en äldre man. Han berättade att han bodde i Göteborg sedan 15 år tillbaks, men att han jobbade på Sunlight under alla sina yrkesverksamma år. Man kunde nästan ana en tår av nostalgi. Egentligen är det fantastiskt att en gammal industribyggnad som denna kan genomgå en sådan förvandling som Sunlight gjort. När man som vi den här helgen, har tillgång till både gym, spa och hotell, får man en ännu bättre insyn och utan tvivel har man lyckats förvandla gamla industrilokaler till något riktigt fint.
Vi kunde inte checka in förrän tidigast 15:00, men redan från 11:00 hade vi tillgång till anläggningen efter att ha hämtat ut spa-setet, bestående av handduk, morgonrock och tofflor.
En dryg halvtimmes träning i gymmet, en välbehövlig dusch, ombyte och så in i själva spa-delen.
En kall öl fick inleda dagen, hälsosamt som något.
Vi relaxade lite i väntan på de behandlingar vi bokat och som ingick i priset. Avslappningsmassage för min det och den var inte bara skön, utan välbehövlig.
Klockan 15:00 hade vi beställt upp Afternoon-tea till spat. Innan dess tittade vi in i simhallen som var tom så här dags på dagen…
…och därefter satte vi oss i en av bubbelpoolerna och slappnade av. Några bilder därifrån blev det inte, mycket beroende på att vi hade sällskap av några unga kvinnor. Kändes inte lämpligt att ta fram kameran i det läget. Den unga och mycket trevliga tjej som ansvarade för spa-delen den här dagen, dukade upp för Afternoon-tea vid utsatt klockslag. Först kom en bricka med bröd, ostar, skinkor och olika marmelader. Därefter kom ett kakfat av modell mums-mums in.
Sju sorters bakverk och sex av dessa lyckades jag pressa i mig, den sista med hjälp av ytterligare en kall öl. Hälsosamt som tusan…
Mätta, belåtna och lite fräschare i kropp o själ, lämnade vi spa-delen och tog en dusch innan vi bytte om och gick till receptionen för att få nycklarna till rummen.
Hela Sunlight lyses upp av glödlampor och levande ljus som tillsammans skapar en atmosfär man verkligen trivs i. Ordet mysfaktor skulle många säga…
…och visst stämmer det in på upplevelsen. Inte minst i tider som denna när vinden viner runt knutarna och regnet slår mot fönsterrutorna.
Vi bodde på våning 3, vid det s.k. ”Torget”. Jag vet inte vad som fanns här innan anläggningen gjordes om, men ”Torget” är en stor öppen lokal där ett öppet kök står i ena änden och bekväma fåtöljer fyller ut resten.
Rum 23 och 24 hade vi tilldelats, två av hotellets största rum.
När vi kom in i rummen märkte vi direkt att de gjorde skäl för namnen. Två riktigt stora rum, med en dörr mellan som vi kunde öppna och som gjorde upplevelsen än mer storstilad.
Varsin flaska mousserande stod och väntade på oss, liksom sex chokladtryfflar till bägge paren. Så hungrig var man nu inte efter den Afternoon-tea vi avnjöt bara timmen innan. Nu var vi inte särskilt nödbedda, utan tömde både flaskor och fat med välbehag.
Nu fanns det tid för lite relax, vilket vi utnyttjade. Några iklädda de lediga kläder som låg och väntade på oss.
Vi hade med oss en falska bubbel för att fira dagen som sådan. Något vi gjort för vana varje år vi firat vårat dubbelbröllop. Den här lediga stunden ägnades åt lite funderingar och planer inför nästa års bröllopsdag och kommande resor. Många planer vi haft genom åren har sedan realiserats och sker likadant nu har vi en del skoj att se fram mot.
På våning 3 ligger också bilutställningen. 20-talet bilar av modell äldre står uppradade och självklart var vi tvungna att ta oss en titt på dem.
Den bilintresserade Nyköpingsbon borde besöka utställningen som är öppen för allmänheten. Ett par riktigt gamla bilar står här, tillsammans med ett par sportmodeller och en rad kända bilmärken av modell lyxigare. De märken som ses på bilderna nedan är förmodligen kända av de flesta bilintresserade, men personligen har jag svårt att placera ett par tre stycken av dem.
Genom fönsterrutorna kunde vi se hur hur himlen skiftade färg och kastade ett helt annat sken över utställningslokalen.
Dags att återvända till rummen, för nu väntade en annan begivenhet. När våra fruar ägnade tid till smink och annat som fruntimmer gör innan de ska gå ut, ägnade vi karlar tid framför tv:n och Sveriges kross av stackars Luxemburg. En storseger inte ens optimisterna hade vågat hoppas på.
Matchen var slut lagom till den trerätters middag som ingår i priset för en spa-weekend. Vi lämnade rummet när himlen visade sig från sin bästa sida.
Fast några droppar på fönstret visade att regnet börjar strila.
Middagen intogs i den lilla matsalen och inte i den stora (på bilden) som ofta är vikt för stora bokningar, julbord och konferenser.
Den lilla matsalen precis bredvid är i mina ögon mysigare och lite mer intim. Omgärdad av levande ljus, glödlampor med varmt sken och stora tavlor med svartvita motiv av den gamla industristaden Nyköping. Vad sägs förresten om menyn som det bjöds på?
- Förrätt: Krämig kantarellsoppa med tryffelkrutonger
- Varmrätt: Ångkokt torskrygg med potatispuré, säsongsprimör, brynt smör & baconcrunch
- Efterrätt: Mörk chokladfudgetårta med pekannötter, lättvispad grädde & rårörda bär
Satt fint tillsammans med en Wisby stout till förrätten och en flaska vitt till varmrätten. Nu var alla så mätta att det inte lockade med en kvällsdrink. Det blev i stället att krypa till kojs i de mäktiga och sköna sängarna, mätta och mycket tillfreds med dagen.
Utan tvivel som man gott. God mat, god dryck, flera timmar i spa-anläggningen/gymmet och lite massage på det, gjorde att åtminstone jag sov utan att vakna flera gånger per natt. Frukosten blev ovanligt sen för att vara oss, men vi var ändå först på plats. Man inser att människor som besöker ett hotell som Sunlight och utnyttjar spa-anläggningen, vilket väldigt många gjorde, är intresserade av att sova ut. Ni som sovit på hotell i exempelvis Stockholm under högsäsong, vet att man ofta får trängas vid frukostbuffén tidigt på morgonen…inte sällan tillsammans med små kineser som springer med överfulla fat kring benen.
Summa sumarum var det en mycket trevlig helg som visar att hemmaplan inte är att förakta. Att ta in på hotell bara 700 meter från hemmet, kanske lockar en del till putslustiga tillrop. Ändamålen gagnar dock medlen och att bara få bli ompysslad under ett helt dygn känns välbehövligt ibland, plus att man inte känner kravet på att utforska staden man befinner sig i.
Som sagt en lyckad bröllopsdag, utan något att klaga på….förutom en sak.
Badtofflorna i one size. För en fullvuxen man som kräver 45:or till 46:or till vardags, är de i minsta laget. Vi bad den unga och mycket trevliga tjejen i spa-anläggningen att lämna in ett förslag om att köpa in åtminstone några storlekar större. Med sitt charmiga leende svarade hon att; ”Måste ni ha så stora fötter?”
