Gammalt vs nytt

Har ni följt mig på bloggen vet ni att jag har en nostalgisk sida som föredrar gamla miljöer framför nya. Dagens tätorter är oftast väldigt stereotypa, stela och direkt tråkiga. Nyköping är på intet sätt något undantag. Det gamla och charmiga Nyköping försvinner i en rask takt till förmån för ett mer modernt och arkitektoniskt mycket tråkigare. Stan kommer säkerligen inom några sekel att kalla sig självt för Stockholms sydligaste förort och med det vill man locka till sig storstadströtta stockholmare. En ganska märklig ekvation i mina ögon, men en följd av tidens tand.

Nåväl, slutgnällt med de orden.

I detta inlägg vill jag försöka skildra Nyköping innan storstadsdrömmarna tagit fart och detta med hjälp av bilder från förr i bjärt kontrast mot nutida verk. Bilderna i färg har jag själv tagit under mina promenader det senaste året. De svartvita är hämtade från Sörmlands museums bildarkiv, Nyköping kommuns dito och sajten Bygdeband. Samtliga dessa tre är värda ett besök om du vill se Nyköpings historia i bilder och givetvis om du är intresserad av de mindre orter som finns i kommunen.

Tänkte också ge lite kort historik och lite fakta kring de byggnader ni ser nedan och börjar med Bryggeriet.

Bilden från 1917

Vid mitten av 1800-talet fanns hela fem bryggerier i Nyköping. Tre försvann helt och övriga två (Gribergs och Lindebergs) slogs ihop och bildade Nyköpings Bryggeri AB. Verksamheten förlades till Gribergs gamla bryggeri som byggdes ut i takt med att produktionen ökade och den nya tekniken tog över. 1955 var personalstyrkan som störst och då jobbade 40 personer här. Runt 7 200 flaskor tappades då upp här varje dag. Ny teknik och nya tillverkningsprocesser tog vid och därmed minskades personalstyrkan successivt. Något vi tyvärr känner igen från dagens Sverige. Bryggeriet köptes så småningom upp och 1969 lade man så ned verksamheten (Info från Sörmlands museum)

Nästa område är Hamnmagasinet, idag en populär restaurang som drar många besökare varje sommar.

Bild från 1917

Tyvärr har jag inte funnit så mycket information om just denna byggnad, men området på denna sida av hamnbassängen utnyttjades flitigt för olika verksamheter som sedan skeppades iväg ut på Östersjön via Stadsfjärden. Ett spannmåls- och ett mjölmagasin uppfördes 1901 respektive 1936.

Odd Fellowhuset före byggnaden uppfördes och efter.

 

Området för Odd Fellow-huset 1912

1913 invigdes Odd Fellowhuset, byggt efter den nationalromantiska arkitekturen. Andra dylika byggnader i stan är Tingshuset och Centralstation. Själva Odd Felloworden har sitt ursprung i 1700-talets England och grundades för arbetare som inte kände sig hemma i det traditionella skråväsendet. 1910 bildades den lokala avdelningen och när byggnaden uppfördes fanns här tre lägenheter, tre butikslokaler, sällskapslokaler och en egen lokal för själva orden. 2013 blev byggnaden klassad som byggnadsminne. (Info från Länstyrelsen och Odd Felloworden)

Tingshuset som då är byggt i samma stil som Odd Fellowhuset ovan.

Bild från 1911

1909-1910 uppfördes denna byggnad som då utgjorde plats för Jönåkers, Rönös och Hölebo häraders tingslag. Ända fram till 1984 användes byggnaden för detta ändamål, då man kom att flytta in i helt nya (och tråkigare) lokaler på andra sidan stan. Kriminalvårdsstyrelsen använde dock lokalerna några år till, innan byggnaden övergick i privat ägo. (Info från Wikipedia och Tingshusets webbsida)

Silon, denna omdiskuterade byggnad.

Bild från 1965

Verksamheten i silon påbörjades i början av 60-talet och pågick fram till 2006. Få saknar väl denna byggnad som inte minst hade omaket att skymma solen under de varma sommarkvällar när folk samlades nere i hamnen. Av silons ursprungliga 18 cylindrar behöll man 9 och gjorde bostäder av dessa. Ovanpå dessa byggde man till två våningar med terrasser, vilket många menar att man kunde låtit bli. Är det någon gång jag tycker att det nya är bättre än det gamla, så är det i fallet med silon. (Info från Sweco)

 

Storhusqvarn intill Nyköpings enda egentliga vattenfall, det fyra meter höga Storhusfallet.

Bild från 1895

I denna byggnad påbörjades en kvarndrift redan på 1400-talet och denna pågick ända till 1971. Ett elverk anlades 1898 och det är fortfarande i bruk. 1665 och 1719 brann kvarnen och 1921 återuppstod byggnaden i en helt ny skepnad och 1889 byggde man till ett fyra våningar högt silomagasin. Egentligen är hela området historiskt mer intressant än dagens Nyköpingsbor kanske anar. Kring Sågarbacken pågick inte bara verksamheter i kvarnen, utan här fanns också ett sågvek, en möbelfabrik, en textilfabrik och en tändsticksfabrik. De byggnaderna är borta idag, men tänk vilken turistattraktion dessa hade kunnat bli om man haft pengar och vilja att bevara dem. (Info från Nyköpings museum)

Sparbanken, framröstad som Nyköpings kanske vackraste byggnad.

Bild från 1914

1898 stod denna ståtliga byggnad klar, ritad av Ullrich & Hallquists arkitektbyrå i Stockholm. Så mycket mer vet jag inte och så mycket mer behöver jag kanske inte veta. (Info från Wikipedia)

Allt var säkert inte bättre förr, men nog var Nyköping charmigare i början av 1900-talet än det är idag?

Två stopp på vägen

Det var en så där härlig höstdag med en stänk av sensommar. Frugan var i Dalarna för att besöka barn och barnbarn, så jag passade på att njuta av det fina vädret på cykel. Det behöver inte vara sommar och sol för att kroppen och sinnet ska få sitt. Det fungerar även en höstdag som denna.

Det blev en för mig välkänd sträcka jag brukar ta en gång varje år. I somras blev det aldrig av, så nu i cykelsäsongens sista timma passade jag på.

Den första biten är erbarmligt tråkig att cykla. Ut och förbi Gumsbacken, på raksträckor och i öppna landskap, i utkanten av de små orterna Buskhyttan och Svalsta. Suck, bara suck. Fast strax efter Svalsta svänger man av den stora vägen och in på en lite mindre trafikerad. Ni som bor i Nyköping börjar nog ana vart jag är på väg?

Förbi Tuna kyrka, nedför en lång backe och uppför en ännu längre och man är snart på plats vid mitt första stopp på färden.

Fada kvarn.

Här har det funnits verksamhet sedan 1500-talet. Här har såväl sågverk, kvarn och järnbruk varit i drift. 1627 byggdes dessutom en masugn på platsen där järnet som framställdes användes till kanoner. På 1660-talet lades bruket ned.

Idag är kvarnen den byggnad som är mest välbevarad. Nördig i gamla byggnader och verksamheter som jag är, vore det kul att kika in i kvarnen och utforska alla dess hörn. Tyvärr är dörrarna låsta, men det av förståeliga skäl. Alla känner inte samma respekt för vår historia och kultur som jag.

Sågen på området ersattes 1920 av en kraftstation och den verksamheten var den sista att avskaffas och det skedde så sent som i slutet av 1960-talet. Det finns en smedja på området och i den kan man titta in för att se hur det såg ut på den tiden det begav sig.

Det finns ett antal andra byggnader bevarade, en del av dem på ganska otillgängliga marker. Det är inte utan att man får lite nostalgi i ögonvrån när man går här. Tänk ändå vad våra förfäder kunde med enkla hjälpmedel och metoder.

Ovanför Fada ligger Fadadammen varifrån de olika verksamheterna fick mycket av sin kraft. Fallhöjden från dammen är 32 meter, men tyvärr är det sällan eller aldrig som vattnet släpps på i dessa dagar. ravinen som passerar strax intill kvarnen var tämligen snustorr den här dagen. Några enstaka pölar syntes i dess botten och ansträngde man sig kunde man höra ett litet porlande ljud där nere i grönskan.

Dammen ja. Den ligger där och ser ganska inbjudande på håll. Jag har vänner som säger att de badade där i unga år och visst kan man säker bada, men jag tror inte jag skulle känna suget hur varmt det än vore i luften.

Att ge sig ut på vattnet med båt är nog en annan sak. Den här gummibåten låg på land och inte långt därifrån låg en eka uppdragen på land. Kanske finns det fisk i sjön, kanske man bara ger sig ut för att njuta av omgivningen.

Efter Fada bär det in i täta skogar under några kilometer. Därefter kommer man åter till öppna landskap och ganska raka sträckor. Skillnaden här mot den sträcka jag beskriver ovan är att trafiken är långt från lika intensiv, att det är med en naturnära känsla att cykla här och att man inte sällan stöter på ett och annat djur ute på åkrarna och i skogskanterna.

Några kilometer på plan mark, men sedan kommer en sträcka som är kul att ta sig fram på för alla typer av fordon. Det svänger, det är kurvigt, kuperat och hela tiden är man omgiven av härlig skog. Så ser det ut i några kilometer innan man anländer till nästa stopp.

Gälkhyttedammen.

En liten sjö som ligger inbäddad i grönska. Det finns väl inte så mycket att informera om, men platsen är mycket populär och används inte sällan till rastplats för vandrare, cyklister och även bilister som stannar för att njuta av naturen.

Gälkhyttedammen ingår i ett s.k. delavrinningsområde. Detta innebär att det är en del av ett större vattendrags huvudavrinningsområde. I det här fallet Kilaåns.

Sjön är större än tidigare nämnda Fadadammen och så här på håll ser det väl ganska lockande ut? Fast på nära håll ser man hur brunt och inte blått vattnet är. Fast visst kan man bada. Lite längre bort på vägen ligger ett litet stugområde med privata bryggor och här har jag med egna ögon sett folk bada, men…

Färgen på bilden ovan är blå, men det beror nog mest på hur solens strålar träffar vattenytan och hur den klarblå himlen speglar sig. I själva verket är vattnet mer rostbrunt. Platsen är värd ett besök och varför inte vandra Sörmlandsleden som har några etapper runt och omkring sjön.

Vackert är det hur som helst.

Den härliga webbportalen Bygdeband har en del gamla bilder från Fada. Tyvärr inga från Gälkhyttedammen, men i får åka dit och ta några själva.

Här Fada kvarn. Klicka här för fler bilder och mer läsning.

Efter detta härliga stopp bar det så hemåt igen. Dessbättre bar det mer utför än uppför och det gick ganska snabbt att ta sig fram till den erbarmligt tråkiga delen av sträckan. Fast innan man kommer ut på stora vägen kommer det en lång uppförsbacke och på dess krön står förmodligen Nyköpings kommuns mest fotograferade lada.

Det går bara inte att passera här utan att stanna för ett foto.