Inläggen från Jávea kommer inte i kronologisk ordning, utan byggs snarare på bra till bäst.

Den tredje dagen blev en vilodag. Då hade vi gjort två av tre vandringar och kände oss välförtjänta av lite firande. Fast fri från promenader blev inte dagen. Det regnade lite på morgonen och var lite blåsigt, men någon timme efter frukosten gjorde vi oss i ordning och gick den drygt kilometer långa promenaden ner till Arenal beach. Där satte vi oss ned på ett fik och njöt av både sol och onyttiga bakelser. Det var en ganska lustig syn där vi satt på uteserveringen i shorts och kortärmat, samtidigt som lokalbor passerade i långbyxor, täckjackor och i några fall både vantar och mössa. Ja, nu var det ju bara 17-18° i skuggan och är man van vid det dubbla kanske det känns kallt. För oss som är vana vid svenska somrar, normala sådana vill säga, kändes det ganska skönt.

På vägen tillbaka gick vi in i den närmsta butiken, Consum, där vi köpte på oss lite varor till lunch.

Lunchen intogs nere vid havet, närmare bestämt vid Cala Blanca (den vita viken enligt min skolspanska). Vägen dit var ganska stenig och kantades av höga klippor. Några av naturen skapade passager tog vi oss igenom.

Det var ingen fin sandstrand som mötte oss och botten bestod av mestadels sten med några glipor där fin och vit sand kunde skymtas. Längs klippväggarna såg man hur naturen hade förändrats genom flertalet ras. Det kändes därför inte lockande att sitta i skuggan under dessa.

Det var vackert på platsen och i solen och i skydd från vinden låg temperaturen en bra bit över 20°.

Löften om bad hade avgivits redan dagen innan och löften bryter man inte…om man nu inte är politiker vill säga. Fast frugan och syrran behövde aldrig tvingas i, utan såg ut att må gott i det klara vattnet. Enligt egen utsago var det runt 18-19° och har man badat på midsommarafton i Sverige är detta en temperatur man knappast räds av.

Jag och svågern hade inte avlagt något löfte och höll oss på land. Vi skulle ju fotografera, gud bevars och då håller man sig bäst på land. Till vårt försvar ska sägas att vi kom att bada senare under veckan. Förvisso i poolen där vi bodde, men den är naturuppvärmd och höll bara 15,5° när vi kastade oss i.

När tjejerna klädde på sig passerade en ung spansk familj på väg ut bland klipporna. De tittade nästan förfärande på badnymferna, men när vi förklarade att vi kommer från Sverige såg de med ett leende ut att förstå.

Dags för lunch.

I Consum hade vi inhandlat baguetter, aioli, lite choklad och två flaskor champagne. Champagne som kostade lite drygt 1€…Kanske inte världens nyttigaste lunch, men väl god och nu tillhör vi inte de som väljer mat och dryck efter graden av nytta, utan äter och dricker det vi tycker är gott. Är man van vid en daglig motion kan man unna sig detta, utan att vågen hemma visar allt för många kilon.

På vägen hem såg vi hur solen färgade klipporna borta vid Cap San Antonio. Mer om den platsen i senare inlägg.

En trevlig mellandag som avslutades nere vid strandpromenaden och på restaurang Fuego, som jag kan rekommendera om ni har vägarna hit.