Söndagen när bilderna i inlägget togs, var en sån där magisk morgon när den kalla natten möter den mildare morgonen. Dimma var ämnet för fotosejouren, igen…
Det blev att förena nytta (motion) med nöje (fotografering). En ganska oslagbar kombination. Nu vet jag inte om den nödvändiga motionen gör mig till en bättre fotograf, eller om intresset för fotografering ger mig bättre hälsa. En tolkningsfråga vars svar varierar beroende på slutresultatet.
Hur som, så blev det en promenad ner till hamnen, igen…
Jag höll mig länge i trakten kring Gert Fredrikssons väg, varifrån denna bild är tagen.
Nyköping hade inte riktigt vaknat, men bakom industriområdet mellan hamnen och Lennings väg lystes den lätt dimmiga morgonen upp av stadens ljus. Det blev några fler bilder med olika inställningar och tack vare de moderna kamerorna kan man få till ganska varierande resultat av samma motiv.
Det var lite småkyligt, så det gällde att hålla igång. Jag hade lämnat stativet hemma och man är alltid lite i valet och kvalet. Det blir ofta bättre bilder när kameran är placerad på ett stativ, men man är ofta friare att utnyttja tillfällena när man slipper ställa upp det och man kan kasta upp kameran till ögonen till tillfället bjuds.
Jag rörde mig bort mot silohuset och hade egentligen tänkt ta mig över vägen och bort mot slottet. Den här bilden kunde jag dock inte motstå och här fick en bänk utgöra stöd. Detta i ett försök att få till stjärnformationen i gatlyktorna.
Kanske inte helt lätt när de skyms av ett lätt dis, men jag blev ändå ganska nöjd med resultatet.
Det började så sakteliga ljusna. Istället för att ta mig till slottet och sedan hem, så återvände jag till Gert Fredrikssons väg och tog hamnpromenaden bort till Brandholmen. På vägen dit stannade jag till vid kanotstadion och knäppte några bilder när dimman mer eller mindre hade lättat.
Det ser lite kallt och kargt ut, men så kallt att snön hade fallit var det inte. Den snölika massa som syns på bilden ovan var skum som av någon anledning hade sprutats ut på marken. Det blev en u-sväng borta vid bron över till Brandholmen och en promenad tillbaks till hemmet och en väntande frukost.
Bilden nedan kunde jag inte motstå. Den lätta dimman och solen som gjorde sitt bästa för att tränga igenom fick de här träden att lysa upp på ett ganska trevligt sätt. Åtminstone en liten färgklick mitt i det grå.
Så var ytterligare en tidig söndagsmorgon till ända och om jag efter frukosten kände mig mest nöjd med motionen eller bilderna, vet jag inte. Man kan alltid förbättra välbefinnandet med lite motion och som amatörfotograf finns det hela tiden en förbättringspotential.