I förra inlägget beskrev jag hur kameran fick göra sitt när grillen väntade på att användas.
I det här inlägget är grillen färdig, köttet ligger på och omgivningen skapar en härlig inramning på vår lilla altan.
Väderapparna hade utlovat skapligt väder och av den anledningen begav vi oss till närmaste butik och inhandlade varor till vår lilla myskväll. Nu är väderappar lika opålitliga som de hästar man streckar i V75, men så länge hoppet lever finns det något att se fram emot.
Jodå, en blåsig och lite kylig vind drog in över Nyköping och scenariot vi såg framför oss handlade om att grilla under paraply och äta inne, eller helt enkelt steka köttet och tillbehören. Döm av vår glädje när himmelen höll sig ganska molnfri och det var sensommarskönt när fastigheten skyddade altanen från blåst.

Frugan och jag är inga vana grillare efter åratal i hyreslägenheter. Därav inhandlade vi en ganska enkel, men fullt funktionsduglig grill. Lite problem att få futt på kolen i den har vi haft. Om grillkol och briketter skiljer sig åt har vi ingen aning om, men briketterna verkar agera på ett annat sätt än kolen…om det nu inte är tändvätskan som börjar bli gammal.
Hur som helst behövdes inga tirader av svordomar, bara några enstaka och väl inövade, innan det började glöda i botten på grillen…

…och snart låg det marinerade köttet och fräste tillsammans med…

…majskolvarna som frugan uppskattar, men jag anser vara överskattade.

Två presenter stod på altanbordet och fick agera modeller.
Salt- och pepparkvarnarna som inhandlades från det supékort företaget delar ut till sina anställda i julklapp.

…och vinflaskan som erhållits i inflyttningspresent.

Det smakade verkligen gott. Fläskfilé, potatisgratäng och rödvin. Tänk alla de år vi bodde i hyreslägenhet och längtade efter en lite uteplats där vi kunde smälla upp en grill. Nu är vi där och nästa sommar lär både altan och grill utnyttjas mer än vad som skett i år. Flytten tog sin beskärda del av våren och den korta semestern ägnades åt annat än att sitta hemma och koppla av.
Omgivna av träd, buskar och kryddor var inramningen också till dess fördel.
Mynta är en av de odlade kryddor som fanns på plats när vi i våras flyttade in. Myntan kallar jag för kryddväxternas motsvarighet till blåklinten. De växer som tusan, men är ganska vackra att se på håll, både kort och långt.

Fast vår lilla trädgårds kelgris är denna klematis som frugan vårdar lika ömt som sin make. Det är också den hon utkämpar en kamp mot en av grannars katter om. Denna vackra katt som ni kan se i ett av inläggen, har gett sig tusan på att ta genvägen över staketet där busken klättrar upp på intilliggande tuja och på denna väg brukar han/hon riva ned delar av upphängningen frugan iordninggjort.
Det ryktas om att frugan smider planer inför nästa år. Vacker är den i alla fall.
