Söndagen var mulen, riktigt gråmulen, när vi drog upp persiennerna och tittade ut genom sovrumsfönstret. M.a.o. en dag gjord för att slappa på.

Fast nu tillåter inte samvetet att jag gör just det en hel dag, även om det råkar vara söndag. Jag har lovat mig själv att ta en daglig promenad och lovar jag något, brukar jag hålla det. Med kameran på axeln känns det också lättare, även när vädret inte är så inbjudande.

Sedan flytten till södra delen av Nyköping, har jag inte fotograferat området runt hamnen på länge och det var dit jag nu ställde kosan. Gråmulet som sagt, några regndroppar som fuktade kläderna, men en väldigt behaglig temperatur.

Nu behöver det inte vara spektakulära solnedgångar eller soluppgångar för att föreviga landskapet, inte heller klarblå himlar. Ibland ger faktiskt en mulen dag med regntunga moln en extra touch till bilderna och är inte att förakta.

Det pågick en metartävling ute på piren som av den anledningen var avstängd för allmänheten, men det gick lika bra att ta bilder från gästbryggorna.

Det var väldigt många båtar som anlände från Östersjön och in mot hamnen. Kanske det var båt- och sommarstugeägare som var på väg att ankra sina båtar för vintern. Kanske fanns det andra skäl till denna strida ström av småbåtar som passerade hamnpiren?

Bryggorna där kanotisterna lägger i sina redskap var öde…

…så när som på dessa fåglar som i sedvanlig stil lämnar mindre trevliga spår efter sig.

Samma sak ute på träbryggorna intill hamnpromenaden…

…där detta träd speglade av sig fint i det nästan stilla vattnet.

Kanotisterna kanske gjort sitt för i år, men utrustningen brukar ligga för ankar året om.

Växtligheten då? Ja, så mycket att hurra för kanske det inte är den här tiden på året, men visst fanns det en del växter som blommar ända in på höstkanten. Just de här såg väl ganska slitna ut, men höstens färger kan ibland vara spektakulära.

Annars var det de här som lyste upp strandkanten denna gråtrista söndag i Nyköping.