Att titta upp på himlen och se det skådespel som försiggår ovanför våra huvuden slår nog det mesta, om inte allt, av det vi kan se på jorden vi trampar.
Läs mer »Etikett: himmel
Minsann, jag hann
Känslan av uppgivenhet infann sig flertalet gånger då en oerhört vacker himmel uppenbarade sig utanför bilfönstret på vägen hem från jobbet och ett kompakt mörker infann sig när jag äntligen kom hem. Nu börjar det ljusna på kvällarna och med det kommer också möjligheten.Läs mer »
Till affären
Det är sällan jag har med mig kameran när jag går till affären för att inhandla förnödenheter. Det händer dock och så var fallet den här kvällen. Jag tänker inte göra reklam, men ni som bor i Nyköping vet nog vart stegen bar.
Varför kameran, tänker ni?
Jo, därför att på väg hem från jobbet kunde man ana att kvällshimmelen skulle bli så där vacker som den kan vara under denna tid på året. Lite småkyligt, utan att vara smällkallt. Det blev som jag hoppades.
Något stativ var inte att tänka på. Så bilderna är därför handtagna med ett högt ISO-värde inställt. Bättre att komma hem med lite brusiga bilder än oskarpa.
Ni kanske räknat ut vart stegen tog mig. Bilden nedan kanske inte hjälper er som fortfarande funderar på traven…
…men nu börjar ni nog hitta rätt i era gissningar. Vänder mig fortfarande till er från Nyköping. Lite gratisreklam blir det trots allt, fast mest för att skylten gjorde sig bra mot himlen bakom.
Strax efter denna vy var det dags att passera genom tunneln som tar en till det köpcentrum och den butik där vi ofta gör våra inköp.
Den sena eftermiddagen
I onsdags var frugan och jag till en av Nyköpings matvarubutiker för att inhandla nam-nam till fredagsmyset. Jodå, drycken fanns redan hemma. Efter inköpen och på promenaden hem, såg himlen så där underbart spännande ut. Både hotfull och vacker på samma gång. En dröm för både amatör- och proffsfotograf, men som så ofta är vid dessa tillfällen ligger kameran kvar hemma.
Suck, men av den här anledningen gav jag mig istället ut den sena eftermiddagen med riktning hamnen. Nu tänkte jag ta spännande och förhoppningsvis vackra bilder med den hotfulla och vackra himlen som kuliss. Det blev inte riktigt så.
Visst var himlen full av moln och visst kunde man skönja vackra färger där bakom, men den spännande kombination jag såg i onsdags infann sig inte. Det blev istället ett par bilder på en av de svårare utmaningarna för en amatör, nämligen bilder i motljus. Solen hade inte försvunnit bakom molnen eller horisonten, utan den lyste ganska stark rakt in i linsen. Fast, lite spännande kanske bilderna ändå blev?
Jag hoppade istället upp på cykeln och tog mig snabbt ned till Lindbacke med förhoppningen att en syn lik den i onsdags skulle uppenbara sig igen. Kilaån flöt ganska stillsam från Ryssbergen, förbi Svanviken och ut mot Östersjön.
Nu hade solen helt försvunnit bakom molnen och lite av de vackra färger som uppenbarade sig kvällen innan kunde skönjas i horisonten. Ett kort besök vid naturreservatet Lindbacke och några få bilder över Gumsbacken och Kiladalen blev det. Dock inga så spännande och vackra som den syn som uppenbarade sig över Lindbacke i onsdags eftermiddag.
En snabbis
Jag hade redan bestämt mig. Den gångna torsdagen skulle jag ta cykeln till Lindbacke för att ta bilder på naturreservatet i solnedgång.
Efter jobbet tog jag omvägen till Sunlight för lite styrketräning och simning. När jag låg i vattnet och tittade ut genom fönstren såg jag hur himmelen började färgas lite orange, tidigare än jag trott. Det blev därför lite panik och antalet längder i bassängen blev därför färre än tänkt. Nu bor jag inte så långt från området, så snabbt upp ur bassängen, en dusch, på med kläderna och hem efter kameran. Jag hade egentligen tänkt gå till Lindbacke, men känslan av att solen skulle försvinna bakom horisonten fick mig att ta cykeln.
Jag insåg ganska snabbt att solen inte skulle gå ned bakom naturreservatet, utan snarare bortom Gumsbacken. Därför ilade jag iväg åt det hållet och inte till den tilltänkta Lindbacke,
Vid McDonalds såg jag hur himmelen färgades röd bortom träden och nu fick jag lite extra fart på pedalerna, för detta skådespel ville jag inte missa. Att det var ishalka på många ställen fanns inte i tankarna, för nu var det bråttom. Strax intill Stora Kungsladugården stannade jag upp och kastade kameran till ögat.
Tanken var att svänga av på den lilla grusvägen som leder fram till Ryssbergen för att fånga solnedgången bakom de öppna fält som omgärdar vägen. Jag slog de tankarna ur hågen ganska snart. En blick på vägen talade om att där var det halt och halkan i kombination med mina smala cykeldäck skulle göra den korta turen till en riskfylld sådan. Därför ställde jag cykeln intill vägen och gick de få meterna upp till gravhögarna som ligger mitt emot den lilla grusvägen.
Utsikten var ganska skaplig härifrån också och den relativt lilla molnstrimman visade sig från sin bästa sida. Som en scen hämtad ur någon science fiction-film och man bara väntade på att ett stort flygande tefat skulle lösgöra sig ur molnmassorna.
Det blev några bilder med handhållen kamera, lite negativ exponeringskompensation, centrumvägd ljusmätning och auto-iso. Tyvärr är det svårt att undvika brus under ljusförhållanden som kvällens, men detta märks bara när man förstorar upp bilderna. Lite svårt kan det också vara att fokusera. I fallet med bilden ovan ligger fokus på vägbanan. Kanske fel val, jag vet inte.
På vägen tillbaks till stan blev jag tvungen att stanna till och ta några bilder över E4:an som passerar några hundra meter bort. Frågan är om inte himmelen var mer spännande i motsatt riktning mot solnedgången?
En snabbis på hala cykelbanor blev det, tack o lov utan incidenter. Kul dock att kunna lufta cykeln under dessa vintermånader och trots lite styrketräning och 250 meter i bassängen på Sunlight, kändes denna snabbis ut till Stora Kungsladugården som mer givande. Ibland behövs det så lite…