Etikett: insekter

Den där åkern

Stefan4 kommentarer

Den där åkern ligger intill en av mina motionsslingor. Strax bortom Nyköpings senaste industriområde, men på ett sådant avstånd att det ändå känns lantligt.

På denna motionsrunda kan man välja tre vägar. Den långa som tar en ut på gamla E4:an strax innan Bergshammar och fortsätter förbi Gumsbacken. Den jobbiga där man tvingas hoppa över diken för att sedan fortsätta på grusvägen från Minninge, förbi Dammgruvorna och till Nöthagen. Eller så väljer man att vända där vägen delar sig och så går man samma väg tillbaks.

Det var det sistnämnda jag valde att göra den här eftermiddagen. Det var när tåget passerade på ett av rälsen som korsar landskapet jag bestämde mig.

Det var egentligen aldrig intressant att ta den långa eller den jobbiga vägen, så valet blev lätt.

Inte minst gjordes valet lätt när jag passerade en sträcka där olika blomster förgyllde dikeskanten. I dessa blomster trivdes insekterna och här stannade jag en ganska lång stund för att beskåda och fotografera.

Kanske inte att de mest spännande insekterna höll till här, utan det var de traditionella fjärilarna, humlorna, bina, getingarna, nyckelpigorna och flugorna. I ett försök att finna de intressanta vinklarna satt jag på knäna i cirka en timme. Knän som började ömma, knän som revs blodiga av vassa stenar och knän som började knarra likt gistna dörrar. Vad gör man inte för konstens skull 🙂

Det blev många bilder på minneskortet och de nedan är de jag kanske blev allra mest nöjd med. Tyvärr äger jag inget objektiv som lämpar sig för den här typen av bilder, men med mitt AF-S Nikkor 18-300 mm 1:3,5-6,3G är det en utmaning som ibland frestar nerverna och ibland ger i mina ögon godkända resultat. Det är objektivet jag använder allra mest, som egentligen är ett s.k. reseobjektiv med både vidvinkel och tele på sin repertoar, men som inte är tillräckligt ljusstarkt för att fånga små väsen som dessa insekter utan att använda blixt. Visst kan man skruva upp ISO-värdet för att släppa in tillräckligt med ljus för att frysa bilder, men då blir bruset ibland så påtagligt att man måste använda Photoshop för att minimera detta. Dessbättre var tillfället när bilderna togs ganska soligt och därför behövdes inte ISO-värdet skruvas upp särskilt mycket.

Inte ofta jag fått chansen att fånga en fjäril i flykten, men med högt ISO i kombination med en kort slutartid lyckades det så småningom.

De andra bilderna på närvarande fjärilar blev mer klassiska. Ni vet de där när de sitter stilla och suger i sig näring.

Tyvärr tillhörde närvarande fjärilar inte de mest färggranna och spektakulära, men en viss charm har de.

Mer nöjd är jag med humlans flykt och getingen som ser ut att hänga i luften. Här användes blixt istället för högt ISO och resultatet blev väl ändå ganska lyckat.

Ett nytt tåg dundrade förbi och med lite lekfullhet försökte jag göra om en annars ganska trist bild till ett föreställande leksakståg.

Photoshop är ett underbart program och ju mer man lär sig, ju mer skoj har man. För bara 120:- i månaden får man tillgång till det mest kraftfulla bildbehandlingsprogram som marknaden kan visa upp. Det tar ett tag att lära sig, men när man väl kan är man snart fast.

En bil kom åkande på vägen där jag satt på knä…eller säger man stod på knä?

Hur som helst vaknade jag från min fantasivärld och började gå hem längs den något dammiga grusvägen. På åkern till vänster hade markägaren gjort djupa spår i grödorna och visst funderar man över böndernas ilska om någon tar ett par kliv ut i åkern för att plocka en blomma som växer vilt där den helst inte ska växa vilt…

….som det här vackra ogräset. Tänk när man var liten och växte upp intill en åker i Tystberga. Det blev vår lekplats där vi kunde gömma oss för letande föräldrar eller poliserna när vi lekte den klassiska leken Tjuv & Polis. Om det var så populärt hos markägaren vet jag inte, men det var i alla fall inget vi barn fick veta. Så ibland när man varit borta för länge och vi visste att det var lite för länge för vårt bästa, så vi till att plocka lite blommor till våra mödrar och de blommor som växte ute på åkern var den vackraste av alla blommor vi kunde namnet på.

Blåklinten som inte bara var färggrann, utan som också hade ett av de vackraste namnen. Inte tusan begrep vi att vi bar med oss ogräs hem till föräldrarna.

Ja ja, en blåklint ute bland de ganska färglösa axen måste man bara ha i fotoalbumet. Biet som sitter i blomman såg jag inte förrän bilden öppnades i datorn. Däremot såg jag tydligt ett annat litet djur som fångar fotografers intresse.

Efter att ha fångat den lilla nyckelpigan blev det ganska raska steg hem. Fast intill stängslet som omgärdar det andra järnvägsspåret fick jag sällskap. Den här rackaren, vars namn jag inte kan, följde med mig hela vägen. Fast på lagom avstånd, för så fort jag närmade mig flög den iväg och satte sig 10 meter längre bort. Lite retfullt så där, men jag hade mitt objektiv så jag kunde ändå zooma in ganska bra.

Fast ganska snart hördes ett välkänt ljud bakom mig, fågel flög iväg upp mot skogen och därpå dundrade ytterligare ett tåg förbi mot stationen i Nyköping.

Sedan var den här motionsrundan till ända och jag hade ett stort antal nya bilder på minneskortet att sortera och rata. Motion och motion förresten. Har man en kamera hängandes över axeln blir det inte så mycket till motion, men jag brukar säga att förena nytta med nöje är ett av livets ljuva ögonblick.

 

 

 

Den makroskopiska världen

StefanLämna en kommentar

Jag satt i vår lilla trädgård och njöt av värmen. Plötsligt fick jag en idé om ett inlägg på bloggen. Varför inte skruva på makroobjektivet på kameran?

Ja, varför inte? Så det gjorde jag och begav mig därefter ut på jakt efter motiv i det vår lilla täppa kan erbjuda. Det ska sägas med en gång att fota med ett makroobjektiv är en utmaning i sig. Är den sedan handhållen med en liten bländare för att få så mycket som möjligt av bilden skarp, så är det inte enklare.

En utmaning så klart, men utmaningar är till för att utmana, så…

Det blev inga mästerverk, men några av bilderna är jag riktigt nöjd med. Andra får följa med som utfyllnad, som den här lilla blomman där fokus ligger på pistillerna och inte bladen.

Det hade regnat lite timmarna innan och blir det mer perfekt att fota annars ointressanta blad med några regndroppar på?

Det här är nederdelen på en potatisblomma. Eller rättare sagt blomman som växer i toppen på de plantor som har potatisar under jord.

Jag är väldigt dålig på växtnamn, men den här är ganska vacker och är fotad på håll.

På nära håll ser man hur regndropparna klamrar sig kvar i bladen.

Jag vet att detta är jordgubbar och de är nu uppätna. Att fokusera med ett makroobjektiv för att få en hel jordgubbe skarp är omöjligt om man inte använder stacking. Stacking innebär att du tar flera olika bilder på samma motiv, lägger fokus på olika delar och sätter samman bilderna i ett fotoredigeringsprogram. Det gjorde jag inte här, så fokus ligger på toppen av jordgubben i mitten.

Så över till djurens värld. Den här fågeln är fotad från tre meters håll och här lämpar sig självklart ett teleobjektiv bättre, men utmaningar som sagt. Det syns både missfärgningar och kromatisk abberation, så bilden får symbolisera ett misslyckande.

Den här snigeln hade lyckats ta sig ändå upp på vår förvaringsbox och man kunde nästan följa den slemmiga massa den lämnade efter sig. Den var på väg ned igen när bilden togs.

En nattfjäril hade parkerat sig på altandörren.

En liten gräshoppas hade förirrat sig in i trädgården och nu var den på väg ned i en väska när jag skrämde den.

Om detta är en tvestjärt eller något annat vet jag inte med säkerhet, men den hade mött sitt öde i ett spindelnät (som knappt syns)

Så till de två bilder jag är mest nöjd med. En av de mer irriterade arter vi har i vår trädgård.

Att ta bilder med ett makroobjektiv är en utmaning, men ganska trevligt. Jag planerar ett tema nu i sommar, men då får det bli med kameran på stativ och en ringblixt på makroobjektivet.

 

Där ligger jag i lä

Stefan2 kommentarer

Sommarvädret har varit ganska lynnigt så här långt. Visst var vädret snarlikt förra sommarens under några dagar, men annars har det växlat mellan en normal sommartemperatur och en betydligt svalare, inte sällan kantad med mörka moln som man inte med säkerhet vet innehåller regn.

Lite av detta upplevde frugan och jag på en tur upp till Lindbacke. Tittade man söderut, vilket man gör från vår altan, såg himlen inbjudande ut och det var i den kontexten vi bestämde oss för att ta en promenad. Vi hann förstås inte många meter från bostaden för att mörka moln tornade upp sig norr om Nyköping.

Fast, vad tusan. Bestämmer man sig för något ska man väl utföra det och då får inte lite dåligt väder stå i vägen. Syftet med vår promenad var att gå stigen mellan Lindbacke och Stora Kungsladugården, men vid stängslet som omgärdar själva Lindbacke tog vi beslutet att gå upp på höjden. Det blåste (som vanligt) och vi tog oss snabbt uppför och så ned på andra sidan för att hitta lite lä.

Det gjorde vi och där bakom höjden kunde vi se hur molnen faktiskt skingrade sig och intog en annan färg än den mörka. Håll med om att vi i Nyköping inte har någon annan landskapsbild som liknar fjällvärldens ganska karga, som den på Lindbackes topp.

Från denna plats där vi undkom den mesta blåsten, tittade vi ut över Kiladalen och det som en gång i tiden var en motocrossbana.

Det är lite av ”50 Shades Of Green” och ganska vackert i all sin enkelhet. Tycker man inte det, så är Lindbacke åtminstone en oas där man kan smita undan vardagens stress och det som hör dagens samhälle till.

När vi vandrar där får frugan ett telefonsamtal. Då passar jag på att utforska omgivningen med målet att hitta lite växter att föreviga med kameran. Jodå, den hänger nästan alltid över axeln. Jag har nämnt detta vid ett flertalet tillfällen och kanske det är hög tid att avslöja varför.

För många år sedan, innan jag skaffat mobil, använde jag cykeln lika ofta som idag för att komma ut på mina motionsrundor. Ibland var min lilla digitalkamera med i väskan, ibland inte. Allt berodde på om rundan var en ren motionsrunda eller om jag hade ett utstakat mål där även en matsäck var nedpackad.

Den här aktuella turen var i rent motionssyfte och därför lät jag kameran ligga kvar hemma. Så småningom kom jag fram till en glänta i vilken det växte raps. Ni kanske kan se bilden framför er? Ett gult rapsfält, om given av grön lövskog och ovan för detta tronade en klarblå himmel. Ett drömmotiv för mig och säkert för många andra. Lägg därtill att 20-25 meter ut i rapsfältet står en ståtlig älgtjur. Den står där, tittar lite snett på mig ett tag, men står kvar i flera minuter och bara väntar på att bli fotograferad. Ni kan se scenen framför er? Det kan jag fortfarande och än idag kan jag bli gråtfärdig över att kameran låg kvar hemma i byrålådan.

Just därför hänger min systemkamera över axeln på mina rundor, oavsett om de sker till fots, på cykel eller i bil.

Fast nu var det växter jag var ute efter. En renodlad amatör fotar gärna blommor, svampar och andra växter i ögonhöjd. Ett proffs vet och en entusiast som jag har lärt mig, att såväl blommor, djur och barn helst ska fotograferas i nivå med dem själva. Vad det innebär när man fotar blommor och insekter förstår ni säkert. Precis, ned på marken och ligg raklång med kameran framför er. Tänk er 193 cm Stefan liggandes på mage så nära tryckt mot marken det bara går, när ni ser bilderna nedan.

När jag med en viss del av möda är på väg att resa mig, dyker en välbekant liten gynnare upp mellan blommorna. Ned på samma mark för att inta samma ställning och så var jag igång igen.

Det är ganska intressant att ligga där på marken, i samma höjd som de små insekterna, för att på nära håll se hur de lever sina liv. Prova själv någon gång och ni får uppleva en värld många aldrig ser eller kanske bryr sig om.

Till slut kom jag upp på fötter igen och när jag kommer fram till frugan sitter hon fortfarande med telefonen i hand. Ytterligare ett skäl att ha kameran med sig 🙂

Bisyssla

StefanLämna en kommentar

Jag vet att det är en underbart dålig vits till rubrik, men att sitta på altanen och fota småkryp är en bisyssla till de fotoprojekt jag annars håller mig med.

Jodå, i helgen som gick satt både frugan och jag i varsin solstol för att försöka fånga våra små gäster på bild. Om grannarna tittade ut från sina övervåningar fick de sig säkert ett gott skratt, eller om de bara kliade sig i huvudet och undrade vad i tusan vi gjorde. En liten trevlig sysselsättning som fick några timmar att flyga bort.

Det här är växterna vi använde som rekvisita.

Å så pionen förstås. Den börjar dra till sig allt fler av våra bevingade vänner, förutom myrorna som verkade trivas bäst innan de solg ut.

Nedan en liten bildserie på det som utspelade sig framför våra kameror.

Ser det inte ut som om humlan på bilden ovan gör push-ups?

Ingen tvekan om att framför allt humlorna gottade sig där de rullade runt för att samla på sig frön eller vad de nu samlar på.

När det inte längre var kul att roa frugan och mig, var det dags att lämna scenen.

Att foto djur och i synnerhet små sådana som på bilderna ovan, kräver både tålamod och rätt utrustning. Tyvärr har jag inte något tillräckligt ljusstarkt objektiv som lämpar sig för ändamålet. Jo, jag har mitt makro som med den ringblixt jag köpte förra året kan åstadkomma det jag är ute efter. Jag har inte använt dessa för fotoprojekt som detta, men räknar med att göra det under sommaren.

I avsaknad av ett tillräckligt bra objektiv, så är det höga ISO-värden som gäller och detta leder ofta till brusiga bilder. Detta brus försöker jag ta bort i Photoshop med följden att mycket av strukturen jämnas ut och bilderna saknar därav den skärpa som önskas. Att använda den inbyggda blixten är förstås ett annat knep och på ett par av bilderna ovan har en sådan använts.

I och från vår trädgård

StefanLämna en kommentar

Vår lilla uteplats blir allt mindre använd ju längre in på hösten vi kommer. Vilstolarna är intagna, grillen kastad på tippen och nu återstår bara att plocka ihop utemöblerna och täcka dem inför vinterns bistra klimat.

Vad passar då bättre än att minnas tillbaka till den sommar som var? Tänker inte främst på grillkvällarna, den kalla ölen under solens varma strålar eller känslan av att bara njuta på de mjuka dynorna. Nej, det finns också annat att njuta av och inte minst det vi (egentligen frugan) odlat och de små vänner man bara ser om man anstränger sig.

Spindelnät bland buskarna, men också vid trappan till vardagsrummet. Här fångat efter en kort regnskur.

En kort regnskur som rensade upp i luften och gjorde att växterna fick lite ny näring.

Vad det här är för en liten gynnar vill jag inte spekulera i, men ordet bärfis är det jag närmast kommer på. Är säkert fel, men med mina begränsade kunskaper i entomologi måste jag gissa på något.

Att det är en fluga ni ser på bilden nedan vet jag, men vet ni vilken art? Nej, inte jag heller.

Vi (frugan igen) odlar inte bara blommor, utan också sådant man kan äta. Vi har nästan varit självförsörjande på kryddor i sommar, likaså sallad och i viss mån jordgubbar. Tomater hade vi också så vi klarade oss, tack vare att svärmor tog ned sin tomatplanta för att den skulle få fart. Det fick den och vi fick på köpet färska tomater att använda till maten.

De sista bilderna på växtligheten i vår lilla trädgård är dessa nypon och de blommor som gör sig fint mot himmelen och som jag tror heter Svartöga…eller vet heter Svartöga…

Nu är det inte så mycket att fota på baksidan av huset. Blommorna har vissnat, kryddorna har plockats in och löven från omkringliggande björkar täcker vår stenanläggning vi slet med i våras. Det finns förstås motiv att fånga också på senhösten och vintern, men det återkommer jag med. När fågelbordet fylls med frön vet jag att vi får besök av bevingade vänner och då brukar kameran finnas till hands.

Jakten på den där domherren jag aldrig får se lär fortsätta även denna vinter.