På tur med fru

Igår var det en fantastisk höstdag. Dagen…eller rättare sagt förmiddagen…startade med en som som bara skymdes av enstaka moln och temperaturer kring 12-13°. Först gav jag mig ut på min traditionella morgonpromenad till Ohlsons bageri där morgonens frukostbröd inhandlades. Därefter tog frugan och jag cyklarna för att inhandla ingredienser till helgens middagar (fläskfilé och egengjord potatisgratäng, respektive ugnsbakad fisk med egengjort potatismos) och därefter tog vi på oss lite ledigare kläder för att bege oss ut på en längre promenad i omgivningarna.

Det gäller att passa på, för en visar hösten upp sina vackra färger på träd som ännu behåller några av sina löv. Som här på de små träden intill de senast byggda bostadshusen i Högbrunn.

Ni kommer snart märka att inläggen bygger på ett alldeles särskilt tema. Frugan på promenad i ett Nyköping som bjuder på höstprakt.

Den här passagen intill Sunlights inhägnade område gör sig särskilt bra under hösten när de nedtyngda träden som kantar gångbanan lyser i höstens eldfängda färger.

En titt bort mot horisonten där solen sakta men säkert försvann bakom allt tätare moln.

En av de mer ståtliga byggnaderna i området är järnvägsstationen. En förvisso ganska sliten stationsbyggnad, men ändå tämligen praktfull. Inom ett antal år kommer här att stå en nybyggd fastighet som ska inrymma Nyköpings nya resecenter. Föga förvånande kommer den att sakna all den charm som finns i nutida stationsbyggnad och de praktfulla hus som byggdes under samma era. Varför nutidens arkitekter envisas med att bygga fyrkantigt och sterilt får de själva svara på, men tråkigt ser det ut.

Den nuvarande stationsbyggnaden är ganska charmig och gör sig ännu bättre då den är inklädd i murgrönor och annan växtlighet. Jag törs redan nu utlova att det framtida resecentret kommer sakna allt vad växtlighet och charm heter. Det nya Nyköpings baksida.

Det bar sedan av under järnvägsspåret och ut på andra sidan. Även här förväntas det att nya bostäder ska byggas. Det charmiga Nyköping är sakta men säkert på väg att försvinna och ett Nyköping som anpassas för storstadsvana stockholmare står för dörren.

En av de äldre fastigheterna som fortfarande står ganska ensamt en bit från övriga bebyggelse är Blommenhof och där var dit våra steg närmast bar.

När vi passerade hotellet fick vi en idé om en kommande bröllopsdag. För några år sedan tog vi (jag, frugan, syster och svåger) in på hotell Sunlight som bara ligger hundratalet meter från vårt hem. Ett dygn på detta hotell där spa, middag och frukost ingick. Ett kanske annorlunda sätt att fira en bröllopsdag, men ack så trevlig. Varför inte fira någon av våra kommande bröllopsdagar på Blommenhof, tänkte vi.

Vi gick förbi hotellområdet, via motionsspåret intill och genom kyrkogården som ligger här. I utkanten av den Nya kyrkogården ligger en allé som är vacker och gör sig bra på bild. Dagen till ära visade sig träden i sin gula kostymering och asfalten som passerar genom allén var fuktig och full av de löv som träden givit från sig.

Sedan bar det av ut i skogen. Närmare bestämt via koloniområdet Anderslund och ut i grönskan vid Dammgruvorna. Här i skogen bakom kolonilotterna finns några av de gruvhål som skapades i jakten på järn, koppar, silver och bly på 1600-talet. Idag syns bara spåren av de djupa gruvhålen som numera är inhägnade av förståeliga skäl. Tyvärr används hålen som avskrädesplats för människor som saknar det vi kallar sunt förnuft. Man kan idag se cyklar, hinkar, klädesplagg och allsköns bråte nedkastat i hålen. Tittar man istället på det mer intressanta, kan man se märken från de arbetsredskap som användes på den tiden gruvhålen användes till något vettigt.

Själva skogen vid Dammgruvorna är sagolik vacker. Grön, mjuk och tät mossa gör detta parti till en scen som hämtat ut John Bauers sagoböcker om troll och älvor. Att politikerna i kommunen ville rasera allt detta för att istället bebygga skogen med nya bostäder borde vara straffbart. Ett stort tack till de boende i området som protesterade mot detta vansinne. Har ni inte gått de trevliga stigarna mellan Dammgruvorna och Minningegruvan bör ni göra det. Inte bara för att det är ett trevligt, men ganska okänt området, utan för att det också kan stå nya och dyra bostäder på plats om dessa politiker med sitt storstadskomplex får som de vill.

Läs mer om gruvorna och området i denna pdf-fil.

Snart var vi ute ur denna trevliga del av Nyköping och begav oss därefter vidare på den grusväg som går mellan gården Minninge och Nya Kyrkogården. En lång promenad tar på krafterna, som synes…

En lång, vacker och trevlig motionsrunda var snart till ända. Vi genade genom gångtunneln under E4:an för att snabbt ta oss till hemmet i närheten. Kunde inte låta bli att knäppa en kort där inne i mörkret och som väntat blev bilden en misslyckad sådan. Fast hör och häpna. En suddig och misslyckad bild som denna skulle sälja bättre i konstnärskretsar än en knivskarp bild med tydliga konturer. Jo, det är frugan ni skymtar där borta i ljuset.

I väntan på tåget

Ska man vara ärlig så är Nyköpings centralstation inte mycket att skryta över. Gammal, nedsliten och liten. Fast vi vet att det vankas andra bullar när ett nytt resecentrum står klart någon gång runt 2027-2028.

Fast under en timme kring denna slitna och gamla järnvägsstation är det lätt att hitta motiv att fånga.

Lite runt omkring.

Vid själva byggnaden.

På väg till och från.

Vid perrongen.

Sedan är det ju som bekant så att först kommer det, sedan står det och sedan går det…eller hur man nu sjöng, den där Totte Wallin.

Huruvida en gammal och mer charmig järnvägsstation kommer att etsas fast i Nyköpingsbornas medvetande återstår att se. Den nya och mer stela byggnad som väntar oss kommer alldeles säkert att skapa en debatt och diskussioner kring frukostborden.

Nu är jag inte uppvuxen i Nyköping, utan i Tystberga. Som alla mindre orter längs denna järnvägssträcka, hade Tystberga en egen järnvägsstation och ett järnvägsområde som sprudlade av liv. Här stannade passagerartåg, här stannade långa godståg och härifrån kunde man ta den orangefärgade rälsbussen till stan. Denna station, dessa omkringliggande byggnader och denna livfulla verksamhet är sedan många år tillbaka avvecklad och borta. Idag syns inga spår (förlåt ordvitsen) av det som en gång var, förutom då de spår på vilka tågen svischar förbi.

Om det överhuvudtaget kommer att förekomma någon verksamhet kring det gamla stationsområdet igen är nog ytterst tveksamt, fast i denna tid av klimatdebatter vet man inte. Att ta tåget till Nyköping från Tystberga skulle nog gynna både klimatet och en av de förutsättningar som krävs för en levande landsbygd.

Nedan några bilder från tiden det begav sig, hämtade från kommunens och Bygdebands underbara bildarkiv.

Att det går ett järnvägsspår genom Tystberga vet alla. Flertalet av de nya Tystbergaborna kanske har hört att det funnits en verksamhet kring denna. Väldigt få vet nog att det en gång fanns ett stickspår förbi Eriksdals industriområde och ut mot grusgropen. Där i grusgropen jobbade min morfar och där var jag ett antal gånger under min barndom. Av den anledningen minns jag spåret som efter avvecklad verksamhet växte igen och sedermera plockades bort.