Den blomstertid nu….

På en lång promenad i vår vackra stad Nyköping, kan man få se dessa vackra växter på platser man inte skulle reagerat på om inte kameran hängde över axeln. Det här inlägget kommer kort och gott att handla om blommor.

Jag är ingen botanist och känner inte till namnet på alla arter ni kan se på bilderna nedan. Då jag inte vill gissa eller ägna tid att googla, låter jag helt enkelt bli att namnge dem. Bara platserna där de växer får sin plats.

Nya kyrkogården. Jo, jag vet att det känns märkligt och kanske fel att ta bilder på det som växer här, men kyrkogårdar tillhör våra vackraste och mest rofyllda platser. Dess bättre var det ganska folktomt den här dagen, så jag kunde ta bilderna såsom bilder på växter helst ska tas…i ögonhöjd med dem. Av den förklaringen förstår ni att jag kom hem med gröna knän och armbågar. Tack o lov var det sommar den här dagen och därför var det t-shirt och shorts som gällde och jag slapp därför kasta kläderna i tvättkorgen när jag kom hem.

Tvärs över vägen från kyrkogården sett ligger Frisksportartorpet. Ett litet eldorado för de som vill fota blommor och småfåglar.

På vägen hem gick jag in på motionsspåret vid Hållet, genom tunneln under E4:an och till lasarettsområdet. Där växer detta träd.

I en klippskreva inte långt därifrån växte denna maskros. Inte särskilt vacker, inte särskilt spektakulär, men gör sig ändå ganska bra i omgivningen. Hade du tagit en bild på denna, eller ens lagt märke till den? Förmodligen inte och det hade inte jag heller om inte mitt fotointresse försöker hitta nya utmaningar och motiv.

Snart var jag hemma igen och där märkte jag att frugans intresse för trädgården börjat visa sig från sin bästa sida. Man behöver som sagt inte gå över ån för att hitta vatten…

Från öst till väst

Ska erkänna att jag inte har någon riktig koll på väderstrecken, men tror mig veta att långpromenaden tog mig från östra sidan av Nyköping till den västra.

Hamnen förstås, var annars hamnar man på sina promenader. Även om området inte sjuder av samma liv som under sommaren, är det ändå ganska mycket folk i rörelse. Mest då för motionens skull och inte den kalla ölen, glassen eller den goda middagen på något av matställena i hamnområdet.

Gångvägen intill kanotstadion blev min utgångspunkt och promenaden bort till hamnbassängen blev så varm att jackan åkte av. Sensommarvärmen gjorde sitt till för att göra motionsrundan så angenäm som möjligt.

Fast den här anden verkade inte riktigt trivas i vattnet. Fast sanningen är nog att hon räknade med ett litet skrovmål. Tyvärr, hade jag inget att bjuda på. Snålvarg tänkte hon nog när hon ruskade av sig vattnet efter hoppet upp på stentrappan.

Lite långväga besök hade man för dagen, man vad och varför lyckades jag inte lista ut. Förövrigt är anden på bilden ovan, den and som hoppade upp på stentrappan framför mig.

Jag undrar vad de boende i de nedersta våningarna i silohuset tänker idag? Hade de räknat med att få nya bostäder inpå knuten som alla skymmer sikten mot hamnen? Vet inte, men svaret är förmodligen nej. Nu ska vi kanske få se nya huskroppar intill de nyligen byggda, vissa högre än de befintliga intill kajkanten. Debatten går het. Vill Nyköpingsborna se ett mini-Manhattan på Spelhagen eller är det ett nytt parkområde som lockar? Åsikterna går isär och för tankarna till Åkroken där man gav sig tusan på att bygga ett parkeringsgarage med tillhörande bostadshus, istället för att göra en vacker stadspark med bänkar och kanske någon uteservering.

Nåväl, husen speglar sig ganska fint i vattnet…

…och i vattenpölarna.

En av de vackraste platserna i centrala Nyköping, är i mina ögon Östra torget. Omgiven av All Helgona Kyrka och gamla byggnader ligger det lilla torget. Få som passerar tänker nog på dess skönhet, men stanna till någon gång och ser omkring. Den här platsen är väl vad vi i Nyköping med rätta kan kalla ”Gamla Nyköping”. Tyvärr saknas idag synen av ett kärt landsmärke. Ni från stan vet vilket. Även om man nu bygger upp klockstapeln, som kommunledningen lovat, kan något nytt aldrig ersätta det gamla originalet.

Posten Pihls gård är bara en av den gamla arkitektur som finns bevarad.

Från Östra Torget gick promenaden nedför Östra Trädgårdsgatan mot Korsbron där några av stadens turistmagneter kan skådas.

Bilden tagen från slottet mot Bryggeriet. I vanliga fall brukar det bli det omvända, så ombyte förnöjer. Här vid Bryggeriet kan en annan turistmagnet beskådas. Till den återkommer jag i nästa inlägg och jag förstår att nyfiken är dig övermäktig…

Att följa Nyköpingsån är ett nöje. Vacker miljö och historiska byggnader kantar din väg, ändå från hamnen och upp mot Hållet. En av byggnaderna du passerar är i mitt tycke kanske Nyköpings vackraste. Sparbankshuset från 1898.

Det var en tidig morgon jag tog min promenad och en kall natt i kombination med en värmande morgonsol skapar den vackra dimma som flyter över vattnet.

Här vek jag av vägen och tog mig förbi Kyrkans hus, tittade till de vackra byggnaderna på Prästgatan…

gick under Repslagargatan, förbi Forsen gamla industribyggnader och upp mot västra kyrkogården. Det stora kors som står nedanför det gamla hospitalet har säkert en historia bakom sig. Någon kanske kan förtälja den till mig.

Den två timmar långa promenaden var strax till ända, men en sista bild blev det den här dagen. Lasarettet som ser gemytligare ut på långt än på nära håll.

En skön morgon i sensommarens tecken. Hösten knackar på dörren och har på sina håll öppnat den på glänt. Vem vet, på nästa långpromenad kanske sensommarens grönska förvandlats till höstens röd/gula färger?

Fast i nästa inlägg får ni se en av stans mer kända turistmagneter.

 

 

Kort skärpedjup

Ännu en av alla promenader i Nyköping. Ni kanske ledsnat, men jag får aldrig nog. Fast lite variationer förgyller alltid och på den här promenaden försökte jag fånga motiven med ett skärpedjup på 4.0-5.6. En utmaning som lönar sig när det lyckas och det får jag väl säga att åtminstone någon av bilderna blev.

Det blev en lång promenad som tog mig genom kyrkogårdar, friluftsanläggningar, genom tunnlar, över broar, mysiga caféer, gamla sjukhusbyggnader, framrusande godståg, nedslitna kulturbyggnader och hemmets lugna vrå.

Ni får själva gissa var motiven är fångade.

Andra delar av stan

Jo, det finns andra delar av stan än hamnen.

Jag har tidigare berättat att mina promenader med kameran gärna tas i området kring Nyköpings hamn och varför.

Nu finns det områden i stan som faktiskt är lika trevliga att vandra, både med och utan kamera. Eftersträvar man närhet till vatten kanske söndagens promenad inte var den mest lämpliga, men bilder med vatten har ni sett på bloggen och kommer att få se.

Nej helgens långpromenad tog en annan väg än den vanliga. Med start i centrala Nyköping tog jag vägen över Borgarberget för att se den grönska som börjar spira nedanför den välkända Klockstapeln. Skuggorna från träden bakom mig bildade intressanta mönster i den allt grönare gräsmattan. (Klicka på bilderna för större storlek)

v16_10

Att kombinera nytta med nöje är alltid en bra kombination. Dagens promenad var främst menad som en motionsrunda, där fotograferande var sekundärt och av den anledningen var stoppen få. Jag vet att jag får tid över till mer fotoinriktade rundor framöver och därför skedde inte nästa stopp förrän i backen upp till lasarettet. De gamla byggnaderna i området brukar tilldra sig mest uppmärksamhet. Jag har fotat dem förr och kommer att fota dem igen. De mer moderna delarna är dock underskattade, inte för dess arkitektoniska skönhet, men för detaljerna man sällan lägger märke till.

Den här gången mellan två av lasarettets byggnader bara finns där och få tänker väl på den fond den utgör i det moderna och stela landskap som utgör dagens arkitektur. Ska sägas att det blir mer spännande att fota denna övergång efter mörkrets inbrott. Något jag skulle vilja fota är de kulvertar och skrymslen som döljer sig under mark. Mörka och dolda utrymmen utgör alltid en spännande interiör och vad som skett i dessa mörka vrår har jag hört en del historier kring. Vissa av dem passar sig inte för känsliga ögon och öron och kan snarast kallas för barnförbjudna.

v16_11

I skogen bakom lasarettet slingrar sig några stigar och en av stigarna leder till denna gångtunnel under E4:an.

v16_12

Kanske ingen vacker skapelse, men ett tillhåll för många. Både de som tar bilder av själva gången, de som lägger ned lite mer tid på att skapa mer spännande verk och ungdomar som tycker att de förgyller betongväggarna med klotter.

Bortom tunneln väntar Hållets motionsspår. Med korta och kuperade stigar, är Hållet ett tillhåll för många motionärer som inte vill bege sig upp till Ekensberg. Hur länge området får vara orört återstår att se, för när politikerna fått hybris och drömmer om nya bostadsområden går inga grönområden säkra. Intill spåret ligger också Frisksportartorpet, varifrån söndagarnas tipspromenader utgår. Vid det lilla röda torpet som ligger insprängt bland lummig grönska växte denna påsklilja som stack ut bland övriga växter.

v16_13

På gångvägen mellan Frisksportartorpet och Nya kyrkogården landade denna lilla gynnare. Yrvaken efter vinterns dvala eller slö av andra skäl vet jag inte, men den ville knappt ens lyfta när jag placerade objektivet bara några centimeter från. Påfågelögat är en av de två fjärilsarter jag kan namnet på, Citronfjärilen är den andra.

v16_15

Promenaden fortsatte förbi Blommenhof och tillbaks till stan. Egentligen var det raka vägen hem till middagsbordet som gällde, men när jag kom till järnvägsbron över Brunnsgatan tittade jag upp och såg denna vy.

v16_16

Den var så stilren på något vis och den för stunden klarblå himmelen ledde blicken uppför trapporna. Den icke-fotointresserade hade förmodligen passerat utan att reflektera, men som hobbyfotograf försöker man finna det andra inte finner…

Snart var jag tillbaks till utgångspunkten, Stora torget. En av Nyköpings oaser är Solparken framför en av stans vackraste byggnader, Westerlingska gården. Det är på sommaren parken är som vackrast och än är det några veckor kvar tills rabatterna fylls med sina 60 arter av sommarblommor och Parkaralian, Ginkon, Robinian, Katsuran och Valnöten grönskar. Jo, jag har lärt mig namnen på dessa träd som gömmer sig i den lilla parken.

Westerlingska gården har anor från 1719 och har bl.a. fungerat som apotek.

v16_17

Detta om detta. Fler promenader väntar och snart åker cykeln fram och tar mig till ställen jag bara besöker under den varma delen av året.