Ljus, ljus, strålande ljus

Ljus är en mysfaktor man inte ska underskatta, särskilt inte under väderförhållanden som nu råder. Ljus kan också vara en inspirationskälla för fotografer, såväl amatörer som proffs.

Ett vackert ljus som sprider allt den värme som just nu behövs.

Ljuset och braständaren som skapar lågan.

När lågan blåses ut kan man vara snabb och ta bilder på röken som bildas.

Fredagswhiskyn kan man ha till annat än det tilltänkta. Att måla med ljus är en underskattad hobby. Nu gäller det bara att träna så att jag kan förfina detta.

Sedan är det bara att krypa till kojs. Ganska mysigt det med faktiskt.

 

Skönt att vara inne

Regn, regn och ännu mera regn.

En torsdag man vill förpassa till den hög av dagar man helst glömmer. Fast, varför inte utnyttja det som finns att tillgå i hemmet. Lite detaljer och lite mys inne när vädret utanför är allt annat än behagligt.

Julstjärnan i TV-rummet

Julstjärnan i vardagsrummet.

Samma julstjärna i närbild och medveten oskärpa.

Utanför fönstret sänker sig solen och man undrar om det bara är över själva stan det regnar?

En dekorerad ljuslykta.

Ännu en dekorerad ljuslykta…

…och ovanpå det en ljusstake i glas.

Så gick det till när en timme i vårt hem fördrevs med kameran.

2017 —- 2018

Ett nytt år, nya förhoppningar, nya besvikelser….trots nya siffror i almanackan blir väl 2018 lik 2017 och det är väl så det ska vara. Ett nytt år, nya förhoppningar och nya besvikelser.

En trevlig tradition på Nyårsafton är att gå Nyårspromenaden. Det var fjärde gången  vi gick den och till synes är detta en tradition som verkar vara här för att stanna. Uppskattningsvis 3 000 personer gick årets sträcka. Jubileumsåret bjöd på några nya inslag och nytt behövs alltid för att en tradition ska hållas vid liv, inte minst i Nyköping där traditioner haft en tendens att tappa i intresse.

Vi samlades på Stora Torget redan trettio minuter innan invigningen av årets promenad. Inte så mycket folk just då, vilket vi hade kalkylerat med.

Visa av erfarenhet ville vi träffas innan torget fylldes av deltagare. Arrangörerna hade förhoppningar om att Nyköpingsborna skulle lysa upp promenadvägen iklädda medhavda ljuskällor och så var det. Många hade letat bland julsakerna och hittat ljusslingor att trä på sig, andra hade förmodligen plundrat granen redan nu och några hade tillverkat egna i olika modeller. Själva var vi så bekväma att hämtade varsin liten led-lampa som delades ut.

Vi inväntade inte invigningstalet och missade därför den korta uppvisning som ägde rum på stadshustrappan. Det gjorde oss inget, för vi ville komma iväg innan massan av människor begav sig runt på den upplysta slingan.

Jag hade av naturliga skäl valt att inte bära runt på stativet, vilka en del valde att göra. Ett stort tack till dagens kameratillverkare som tillåter höga ISO-värden utan alltför mycket brus i bilderna. Tyvärr äger jag inte ett tillräckligt ljusstarkt objektiv, så lite efterbearbetning i Photoshop gick inte att undvika.

Bilden ovan hade inte kunnat fångas på detta relativt godkända vis, för så där tiotalet år sedan. Åtminstone inte med kameror som min budget tillåter.

Tillsynes inte så mycket folk på Storgatan. Mest beroende på att Stora torget hade börjat fyllas och att bansträckningen gick över gatan och inte längs med.

Vårt första stopp blev i Sågarbacken där det bjöds på kaffe med tillbehör. Kanske inte så billigt, men väl värt pengarna enligt de som köpte sig något gott att dricka.

Trots ett par plusgrader, kändes det råkallt och därför tog några chansen att värma sig vid de uppställda eldarna.

En blick bort mot Storhusqvarn sade oss att invigningen på torget ännu inte var överspelad. Glest med folk längs ån.

Vi gick vidare längs sträckan, passerade Pelles lusthus, Bryggeriet…

och gick in i NK-villan där det framfördes musik av ett gäng duktiga ungdomar. Det blev inget längre besök, men många verkade uppskatta det de hörde.

Någon i gänget uttalade en önskan om att slottet skulle kunna belysas bättre än det gör och det kan vara ett tips väl värt att ta till sig för ansvariga. Då menas förstås inte bara under denna nyårspromenad, utan under hela den mörka årstid som hösten och vintern utgör. Självklart också en förhoppning hos oss amatör- och proffsfotografer.

En tradition mitt i denna tradition, är att stanna vid bryggan intill ån. Här intar vi medhavd glögg och så här långt under resans färd, smakar det extra gott. I år var det inte lika kallt som vid tidigare promenader, men glöggen och pepparkakorna smakade inte sämre för det.

Nu började också den stora massan hinna ikapp oss och som spökfigurer gled de förbi oss där vi stod på bryggan och höll i våra muggar.

Vi tog oss vidare, passerade ett hotell där det var fullt med gäster som intog soppa och champagne. Ett nytt inslag och uppenbart ett välkommet sådant. Vi valde att inte gå in, utan fortsatte förbi de små hamnbodarna, över bron och till andra sidan ån. Det hade utlovats en överraskning på borggården vid 18-tiden. Vi var så tidigt ute att denna fick anstå och i skrivandets stund vet jag inte vad eller vem överraskningen bestod av.

Strunt samma, men borggården var ändå full av folk som lyssnade på inspelad musik och såg ungdomar som hade en dansshow.

Här var det trångt och nu började det märkas att årets promenad såg ut att ha slagit deltagarrekord. Lite bilder på exteriörer och omgivningar hanns dock med.

Promenaden nalkades sitt slut och efter att ha vandrat ut från denna historiska mark, såg vi från södra sidan av Nyköpingsån att det på norra sidan var en fortsatt strid ström av människor som var på väg att ta sig runt slingan. Måste kännas kul för arrangörerna att intresset håller i sig.

På väg upp mot torget, passerade upplysta fönster som på sitt vis inramade promenaden på ett fint sätt.

Stora torget var nu nästan öde och utrustningar höll på att packas ned. Kan tyckas synd att den här ljusshowen bara används under denna dag. Åtminstone skulle stadshuset må bra av lite utsmyckning. En byggnad som i mina ögon inte passar in på denna plats.

Nyårspromenaden 2017 var därmed avklarad och nu väntade nya äventyr.

Det blev en lång kväll i goda vänner lag. God mat, god dryck, lite tävlingar, bubbel och raketer som lyste upp himmelen över Nyköping. Kan avslöja att det inte blev många timmars sömn, men vad gör det. Jag ska ju bara gå upp klockan 05:00 i morgon och påbörja en ny vecka med förmiddagsskift. Sova får jag väl göra nästa helg…förhoppningsvis.

Allhelgona

Allhelgonadagen firar vi till minne av de som gav oss det vi har. Alla har vi nära och kära som gått bort och som vi minns med både glädje och sorg.

Frugan och jag gick omvägen över Nya Kyrkogården, innan vår traditionella lördagsfika på stan. Vi hade med oss ett gravljus, som jag för länge sedan köpte till min hustru i tron att det var ett doftljus. När vi kom upp till kyrkogården, var där fullt med bilar på parkeringen och innanför murarna många besökare som hade tänt eller var i full färd med att tända ljus på sina anhörigas gravar.

Vi placerade vårt ljus i minneslunden där flera av mina förfäder och släktingar tillbringar sin sista vila. Det kändes inte okej att gå runt med kameran och ta bilder bland människor som vördade och kanske sörjde sina anhöriga, så jag lät den hänga över axeln.

En bild blev det dock på min frus morföräldrars grav. Pyntad, fin, välskött och precis intill en nygrävd grav där kransar och blommor låg placerade på den lilla upphöjning där gräset ännu inte börjat växa.

Säg den kyrkogård som inte visar upp bilder som för tankarna till alla de skräckfilmer vi sett i unga år och som inte sällan utspelar sig på just kyrkogårdar. De här träden som sträckte sig mot en gråmulen himmel, skulle göra sig bra i en gammal Boris Karloff-skräckis. Vad finns bakom porten på bilden?

Vi gick ned på stan, tog vår fika och inhandlade lite nödvändigt. Därefter tänkte vi att den här helgen var till ända, men icke…

Efter en god middag, lite gott vin och en stund framför tv:n, kunde jag inte hålla mig. Jag ville ta bilder av Nya Kyrkogården i mörker. Planerna var att ge sig upp tidigt på söndagsmorgonen för att kunna ta bilder utan att störa andra besökare. Nu brukar jag vara morgonpigg, men vädret är inte alltid att lita på, så jag bestämde mig för att bege mig upp på kvällen. Frugan ville gärna följa med, så vi tog oss upp via dåligt upplysta gångbanor, mörka stigar och kom så fram.

Självklart ska en kväll på en kyrkogård inramas av en lite kuslig atmosfär och en fullmåne i dis känner ni säkert igen från en och annan vampyr- och zombiefilm. Skaplig rekvisita m.a.o.

Fullt med bilar på parkeringsplatsen, inte riktigt efter planerna. Det kändes dock inte lika påträngande att gå runt och föreviga det vackra efter mörkrets intåg och jag insåg snart att jag inte var ensam med en kamera.

Det kändes värdigt att bara sitta på en bänk och tänka på alla de som inte längre finns bland oss.

En ung mamma som gick förbi med två små barn, sade just detta. ”Varje ljus som är tänt är en människa som inte längre finns bland oss” och det fanns tusentals tända ljus bara i minneslunden. Bilden nedan tog jag med vitbalansen ”skugga” och därav det lite mer värmande skenet. Tyckte det passade bra i sammanhanget.

Övriga bilder är tagna med automatisk vitbalans och visar verkligheten som den var. Dock inte mindre värdigt.

Den halvtimmen frugan och jag satt kring den lilla dammen i minneslunden fylldes med folk som kom och gick. Skäms nästan att säga det, men det här var mitt första besök på en kyrkogård under denna firade helg. Det gav mersmak, om man nu tillåts säga detta om kyrkogårdar och sörjande människor. Med mersmak menar jag dock den värdighet och den rofyllda atmosfär som finns bland människor som förstår vikten av att hedra avlidna anhöriga och den sorg och saknad som finns hos många.

Det var inte bara i minneslunden omgivningen lystes upp av tända ljus. Vid nästan varje gravsten stod ett ljus och brann. Det sorgliga i att se gravplatser utan varken blommor eller ljus, är nästan svår att ta till sig. Har dessa avlidna personer inga släktingar i livet eller har de glömts bort för tid och evighet, saknad av ingen?

Lika sorgligt är det att ta del av de historier som finns bevarade på kyrkogårdar. Den här graven var rikligt smyckad och uppenbart välbesökt. Under dessa blommor och tända ljus ligger en liten flicka som bara blev 1 år. Vad var det som ryckte bort henne från hennes glada föräldrar? Vad var det som gjorde att hon aldrig fick uppleva detta med skola, lekkamrater, kärlek och att bilda familj?

Det vilar onekligen mycket sorg bakom alla de gravstenar som står symbol för liv som släckts, många alldeles för tidigt. Jag har medvetet gjort flickans namn suddigt.

Jag tror på fler besök på kyrkogårdar under Allhelgonahelgen. Det var, eller är, en tradition jag hoppas förs vidare av kommande generationer.

Mera macro

Det här inlägget är en fortsättning på det förra.

När jag ändå hade stativet, macro-objektivet och min egentillverkade bakgrund framme, passade jag på att ta lite fler bilder på stillastående motiv. När vädret inte behagar en hobbyfotograf, får hobbyfotografen finna något att föreviga i hemmets lugna vrå.

Den här glasskulpturen exempelvis. Här med blixten påslagen…

v1617_173

…och här utan.

v1617_174

I bägge fallen saknades ljuset från någon lampa. Det enda sken som lyste på objekten kom från det intilliggande rummet där en nedgående sol speglade sig i glaset. Det blev därför ganska dunkelt, vilket märks i bild nummer 2. Dock tror jag att just den bilden skulle intressera fler på en utställning än bild nummer 1 som egentligen är ganska intetsägande. Den renodlade amatören skulle kanske föredra just den sistnämnda med snälla ord om objektets former och färg, men som sagt…smaken är som baken.

Att fånga eld med macro-objektiv är alltid en utmaning, så varför inte prova?

v1617_175

Kanske inte helt misslyckat trots allt? Att fånga röken från en slocknad låga är en ännu större utmaning. Här behöver jag träna, det märkte jag snart. Nu använde jag blixt för att frysa röken, men kanske en lång slutartid utan blixt vore att föredra? Det blir fler försök, tro mig. Inte minst behöver jag vara snabbare när lågan slocknar, för här missade jag den verkliga rökutvecklingen och knäppte av bilderna när de sista puffarna lämnade ljusveken.

v1617_176