Melodifestivalen har gett några av de utslagna artisterna en ny chans och det skedde i Nyköping. Hur gör man för att undvika sådant spektakel? Det är inte enkelt, men det går.

Igår lördag, var det min tur att ta en promenad till Ohlsons bageri för att inhandla färskt bröd till frukosten. En liten tradition vi har. Det är en promenad på ett antal kilometer där halva sträckan går genom citykärnan.

Vad har den här bilden med Mello att göra? Inte ett skapandes dugg, men visar ett industriområde där solens första strålar gör sitt för att skapa ett bättre intryck.

Kring gågatan hängde ballonger i Mello-färgerna och från utplacerade högtalare strömmade musik som jag förmodar kan härledas till tidigare års tävlingar. Någon kanske jag råkat höra på på radion, andra var för mig helt okända. Det närmaste jag kom Mello var den här symbolen som stod placerade utanför Rådhuset.

På bron över Nyköpingsån stannade jag till ett tag. Kameran är som ni vet alltid en kär vän på dessa promenader och den här gryningen var värd att föreviga. Har denna med Mellon att göra? Nix, inte ett dugg, men förmedlar ett intresse som för mig är överlägset tramset om att tävla i musik.

Efter att ha inhandlat nybakat bröd tog jag samma väg hem genom stan. Nu tänker ni, vad har en kyrka med Mello att göra. I vanliga fall ingenting, men vad jag förstår så hade klockspelet i Sankt Nicolai-kyrkan ställts om så att toner av melodifestivallåtar ekade ut över Nyköping vid särskilda tidpunkter. Jag lyckades undvika detta.

Annars var det en härlig syn när solen belyste klocktornet med sina varma strålar. Fast sådant trams kanske inte Mello-fans uppskattar, eller ens lägger märke till?

Åter på Stora torget möter jag två gamla arbetskamrater som på ideell basis hade vaktat den utrustning som placerats på området. De såg lite frusna ut och hade förmodligen hellre legat i sängen eller suttit framför köksbordet med en varm kopp te i handen. Tur ändå att det fortfarande finns ideella krafter som jobbar oavsett väder och vind. Tänk den dagen när de är borta. har någon ens tänkt tanken?

Hade jag inte mött dessa två herrar av äldre modell hade jag hastigt ilat förbi symbolerna för årets Mello. Bara så ni vet.

Med raska steg passerades butikerna på Östra Storgatan, ballongerna, musiken ur högtalarna och allt annat som förkunnade att Mello var i Nyköping.

Snart hade jag lagt citykärnan bakom mig och passerade över viadukten med riktning frukostbordet.

Vad har bilen på bilden med Mello att göra? Absolut ingenting, men den visar att hoppet om våren får leva vidare ett tag till. När detta skrivs faller ett snöblandat regn ned utanför fönstret. Fast Mello-fansen kanske inte bryr sig? De har förmodligen fullt upp med att diskutera klädval, frisyrer och om rätt låtar gick vidare.

Detta med Mello då. Inte en enda kändis såg jag till på stan, trots att de övernattade på ett hotell nära mig. Jag erkänner här och nu att jag inte tillbringade en enda minut fram spektaklet på TV, trots att tävlingen avgjordes i Nyköping. Vilka som gick vidare och hur deras låtar lät, har jag inte en susning om. I mitt liv finns det viktigare saker….som att Manchester United spöade Southampton med 3 – 2.