Tidigt en morgon

Tidigt en morgon tog jag en promenad för att insupa atmosfären och den vår som stadigt närmare sig.

Den inbyggda väckarklockan kan man säga mycket om. Den är bra att ha när det vankas jobb, men får gärna fallera när de få lediga dagarna infaller. Å andra sidan är jag numera kvällstrött och morgonpigg. Den raka motsatsen till ungdomens år. Det är något visst med tidiga morgnar, om detta har jag skrivit förr. Lugnet, dofterna…ja, ni vet.

Den här morgonen inleddes med en fullmåne som skymtade bakom träden. Jag ilade ned i källaren för att hämta stativet, ilade tillbaka upp på övervåningen, öppnade fönstret i ”biblioteket” och försökte zooma in månen med manuellt läge. I rummet bredvid låg frugan och sussade, så jag fick smyga så gott det gick i de knarrande trappor vi är i besittning av.

Därefter smög jag nedför trapporna, tog på mig kläderna och gav mig ut i den något kyliga morgonen. Stativet fick stanna hemma, så bilderna nedan är fotade med högt ISO för att inte slutartiden skulle bli för lång.

Det blev en tur till hamnen förstås. Av någon anledning är det där jag brukar hamna. Tyst, stilla och doften av hav. Pröva själva någon gång, det är en upplevelse.

I silohuset var det svart i nästan alla fönster, förutom några på de övre våningarna.

Längre än till Hamnbron gick jag inte. Stegen tog mig istället förbi Clarion Hotell, polishuset och detta mysiga, men lite dyra bostadsområde. Även här var det mörklagt och tyst.

Det fanns en liten känsla av den Blå timmen där jag vandrade genom ett tämligen öde Nyköping. Blå timmen kännetecknar annars tidpunkten efter solens nedgång och innan nattmörkret tränger sig på. Fast bilden på Nyköpingsån och Storhusqvarn kunde lika gärna vara tagen senare på kvällen.

En sista bild på ett av stans populäraste vandringsstråk och turistattraktionerna längs med den. Därefter hem och en värmande frukost.

När du sov så sött

Söndagen den 6:e maj vaknade jag tidigt likt alla andra söndagar, fast bara lite tidigare. Solen tittade in genom persiennerna och jag kände mig klarvaken. Vad gör man?

Jo, man klär på sig, hänger kameran över axeln och ger sig ut på stan. Klockan var då 04:50 och du som läser detta sov säkert ganska skönt just då.

Sanning å säga, hade jag planerat denna tidiga utflykt och mina mål var utstakade. Att jag skulle vakna så tidigt hade jag dock inte räknat med. Sagt o gjort. Timmen var arla, så häng med ut på stan en söndag och upplev något du sällan eller aldrig gjort. Tystnaden, dofterna och det härliga ljuset…

Ska inte trötta ut er med så många ord, bara lite korta beskrivningar av bilderna nedan.

Behövde bara gå ett par hundra meter för att ta den här bilden. De japanska körsbärsträden växer lite varstans i stan. Som här på Hemgårdsvägen…

…och här på Bagargatan.

Fast det första egentliga målet var Hamnvägen och de körsbärsträd som pryder mittrefugen.

Slottet och vallarna var tomt på folk, men badade i tidig morgonsol.

Lugnt, stilla, tyst. Lika lugnt, tyst och stilla var det i hamnbassängen.

Nu är inte hamnen bara glass, restauranger och törstiga Nyköpingsbor. Hamnen är också blommor och fåglar.

Den stilla oasen ute på Täcka udden.

Från hamnen är det inte långt till Sågarbacken och Storhusfallet. Magnoliaträdet blommar nu, men tidens tand har påverkat det gamla trädet och dess blommor syns allt glesare.

Magnolian har dock inte ensamrätt på vacker flora.

Från Sågarbacken och Storhusfallet tog jag mig vidare upp mot Storgatan. På vägen stötte jag på den här anden som troligen är lite sur på råttor, eller möjligen på de människor som är sura på områdets råttor.

Den här vyn stöter man på när man sitter på en av de två uteserveringarna, eller när man flanerar ensam en söndagsmorgon i maj.

Nyköpings stadshus har korats till stans fulaste byggnad. Tänk om man hade dekorerat framsidan lika effektivt som gården mellan stadshuset och rådhuset. Det hade gjort skillnad.

Jag var inte klar med min tidiga morgonpromenad, utan återvände ned till slottet. Några bilder till innan skorna tog mig hem.

Den uppmärksamme kanske ser hur morgondaggen glittrar i gräset? Kanske svårt på denna lågupplösta och förminskade bild. På originalet syns det bättre, men stora bilder fyller kapaciteten på gratisversionen av WordPress, så de behåller jag på hårddisken.

Ibland behöver man inte gå över ån för att hämta vatten. Ibland behöver man inte gå särskilt långt för att finna ett Nyköping i vacker skrud. Tvärs över vägen från hemmet sett, växer de här buskarna.

Kanske det vackraste av allt. En förvisso urblekt version av vår svenska flagga som hänger intill dörren till vårt hem.

Lite drygt två timmar var jag ute med kameran och var hemma lagom när majoriteten av er besökare kliver upp på söndagsmorgnarna. En god frukost, lite morgonbestyr, lite jobb i trädgården och sedan bar det av på ytterligare en långpromenad på cirka två timmar. Den här gången i en helt annan riktning och till den återkommer jag i ett annat inlägg.