Dagen efter

Igår firade hundratals barn och ungdomar att det äntligen är sommarlov i Nyköping. För några av ungdomarna var det en särskild dag, nämligen deras sista i gymnasiet. Nu väntar många spännande äventyr, en ovisshet och det första klivet in i vuxenvärlden. Det kommer att gå bra för de flesta av dem, men tyvärr säger statistiken att det inte går riktigt lika bra för andra. Hursomhelst, låt njuta av det efterlängtade lovet och den sommar vi alla vill ska bli fin.

Jag har inga barn som slutade skolan igår, så av den anledningen närvarade jag varken på Stora torget, Vallarna, vid någon skola eller vid den traditionella kortegen genom Nyköping.

Därför tänkte jag försöka dokumentera Nyköping dagen efter den stora dagen. Vad är bättre än att göra detta tidigt på morgonen när jag ändå skulle ta den långa promenaden till Ohlsons för att inhandla färskt bröd till frukosten.

Det första spåret av gårdagens och nattens firande syntes ganska snart.

Annars var spåren glesa. Det syntes inte mycket av den dekoration som mötte mig på vägen hem från jobbet igår. Ungdomarna och deras föräldrar hade gjort ett bra jobb med att städa undan efter sig. Förövrigt märktes det inte mycket alls av något firande igår kväll, åtminstone inte i kvarteret där frugan och jag bor.

Borta vid viadukten hördes ett muller och en dekorerad bil kom åkandes nedför backen.

Jag tänkte först att det var ett deltagande ekipage till det Rally-SM som just nu pågår i skogarna utanför Nyköping och kanske så är fallet, även om Volvon på bilden skiljer sig från de mer moderna bilar som svischat förbi på vägen mot Sunlight där de håller till mellan fartsträckorna.

Sunlight ja, denna pärla i Nyköping. Morgonsolen gjorde sitt till där jag stod uppe på viadukten och tittade ut över Högbrunn. Lite mörka moln i bakgrunden. Kunde det verkligen stämma när meteorologerna lovat sol och ett stort antal plusgrader idag? Meteorologer är ju annars som politiker. Man litar på allt det säger…

På en öde Storgatan hade kommunens renhållningsarbetare gjort ett bra jobb, som alltid ska tilläggas. Under perioder när jag jobbade skift och såg Nyköpings gator innan renhållningsarbetarna gjort sitt, var det ibland ingen vacker syn som jag möttes av. Lort-Sverige gjorde verkligen skäl för namnet.

Nu på morgonen var det städat och fint och den här dekorationen var en av få som lämnats kvar sedan igår.

Storgatan ja. Så här öde brukar den vara arla lördagsmorgnar.

Personligen njuter jag av denna tystnad som möter upp under mina tidiga promenader. Fast ibland stöter man på tråkigheter. Förra lördagen var det ett krossat skyltfönster till en av centrala Nyköpings klädbutiker. Nu på morgonen låg cyklar på både gator och i buskar. Som en lokal cykelförsäljare beskrev det i SN den 7:e maj.

”Jämfört med Stockholm är det brutalt. Nästan varannan dag kommer det kunder som blivit av med sin cykel”

Han är själv från Stockholm, men upplever att problemet är större i vårt lilla Nyköping. Han har blivit bestulen på sin cykel vid två tillfällen, något jag själv drabbats av vid ett.

Efter inköpet av färskt frukostbröd stötte jag på två skolungdomar som spatserade nedför gatan. Av tonläget att döma var de inte riktigt sams, men vi får hoppas att allt ordnar upp sig när de fått sova en stund.

Annars var det blomsterprakten som fäste min uppmärksamhet. Ibland kan man mötas av uppdragna planteringar och omkullvälta blomkrukor, men inte idag.

Tidiga morgnar brukar ofta innebära lugna morgnar. Vinden verkar också den vara morgontrött och ligger vilande tills det är dags att göra sitt, för blåser verkar det göra allt oftare i denna del av Sverige. Nu låg Nyköpingsån alldeles stilla bland de grönskande träden. Vackert och rofyllt.

Flaggorna vid Stora torget hängde rätt ned och inte ens en liten vindpust gjorde sitt för att väcka liv i dem. Den här flaggan utanför en av stans matserveringar får symbolisera alla vackra svenska flaggor som syntes över hela Nyköping igår.

Det nya Teatertorget är en liten pärla. Inte minst sedan en av mina favoritbutiker äntligen fått sitt tillstånd att öppna en uteservering. Få fik och restauranger i stan kan skryta med att kunderna kan njuta av ljudet från porlande vatten när de intar sitt kaffe med tillbehör.

Nu låg torget öde och sakta men säkert började solen titta fram bakom husen som omgärdar.

Snart var jag hemma, men innan frugan och jag hann sätta oss vid frukostbordet kom en rejäl regnskur. Det gäller att ha tur, något jag tyvärr aldrig har när jag tippar. Ett av de mycket få mörka molnen jag nämnde tidigare i inlägget, släppte av sin last på sin väg österut.

Så mycket mer om fredagens skolavslutningar blev det inte. Ansvarsfulla ungdomar och föräldrar hade tillsammans med kommunens personal gjort ett bra jobb med att städa bort spår och rester av gårdagens firande.

Mell-No

Melodifestivalen har gett några av de utslagna artisterna en ny chans och det skedde i Nyköping. Hur gör man för att undvika sådant spektakel? Det är inte enkelt, men det går.

Igår lördag, var det min tur att ta en promenad till Ohlsons bageri för att inhandla färskt bröd till frukosten. En liten tradition vi har. Det är en promenad på ett antal kilometer där halva sträckan går genom citykärnan.

Vad har den här bilden med Mello att göra? Inte ett skapandes dugg, men visar ett industriområde där solens första strålar gör sitt för att skapa ett bättre intryck.

Kring gågatan hängde ballonger i Mello-färgerna och från utplacerade högtalare strömmade musik som jag förmodar kan härledas till tidigare års tävlingar. Någon kanske jag råkat höra på på radion, andra var för mig helt okända. Det närmaste jag kom Mello var den här symbolen som stod placerade utanför Rådhuset.

På bron över Nyköpingsån stannade jag till ett tag. Kameran är som ni vet alltid en kär vän på dessa promenader och den här gryningen var värd att föreviga. Har denna med Mellon att göra? Nix, inte ett dugg, men förmedlar ett intresse som för mig är överlägset tramset om att tävla i musik.

Efter att ha inhandlat nybakat bröd tog jag samma väg hem genom stan. Nu tänker ni, vad har en kyrka med Mello att göra. I vanliga fall ingenting, men vad jag förstår så hade klockspelet i Sankt Nicolai-kyrkan ställts om så att toner av melodifestivallåtar ekade ut över Nyköping vid särskilda tidpunkter. Jag lyckades undvika detta.

Annars var det en härlig syn när solen belyste klocktornet med sina varma strålar. Fast sådant trams kanske inte Mello-fans uppskattar, eller ens lägger märke till?

Åter på Stora torget möter jag två gamla arbetskamrater som på ideell basis hade vaktat den utrustning som placerats på området. De såg lite frusna ut och hade förmodligen hellre legat i sängen eller suttit framför köksbordet med en varm kopp te i handen. Tur ändå att det fortfarande finns ideella krafter som jobbar oavsett väder och vind. Tänk den dagen när de är borta. har någon ens tänkt tanken?

Hade jag inte mött dessa två herrar av äldre modell hade jag hastigt ilat förbi symbolerna för årets Mello. Bara så ni vet.

Med raska steg passerades butikerna på Östra Storgatan, ballongerna, musiken ur högtalarna och allt annat som förkunnade att Mello var i Nyköping.

Snart hade jag lagt citykärnan bakom mig och passerade över viadukten med riktning frukostbordet.

Vad har bilen på bilden med Mello att göra? Absolut ingenting, men den visar att hoppet om våren får leva vidare ett tag till. När detta skrivs faller ett snöblandat regn ned utanför fönstret. Fast Mello-fansen kanske inte bryr sig? De har förmodligen fullt upp med att diskutera klädval, frisyrer och om rätt låtar gick vidare.

Detta med Mello då. Inte en enda kändis såg jag till på stan, trots att de övernattade på ett hotell nära mig. Jag erkänner här och nu att jag inte tillbringade en enda minut fram spektaklet på TV, trots att tävlingen avgjordes i Nyköping. Vilka som gick vidare och hur deras låtar lät, har jag inte en susning om. I mitt liv finns det viktigare saker….som att Manchester United spöade Southampton med 3 – 2.

 

Brödköp med smak

När en himmel ser ut så här på kvällen, brukar det indikera en lika vacker morgonhimmel.

Bilden är tagen genom fönstret i vårt sovrum och ger kanske inte den upplevelse som verkligheten visade.

Hursomhelst. Varje lördag köper frugan och jag färskt bröd på det enda morgonöppna bageri vi har i stan, Ohlsons på öster. Helgen när bilderna togs var det min tur att vandra dessa kilometer fram och tillbaks. Av tidigare förklarade anledningar brukar kameran hänga över axeln och inte sällan tar jag en extra runda på välbesökta platser.

Så också den här morgonen, men jag var lite försent ute. När jag kom gåendes förbi Sunlight lyste himlen så där härligt rosa den gör när nattens kyla möts av morgonens värme. Jag hann inte upp på stan för att förverkliga det hela och när jag befann mig på viadukten hade det mesta redan försvunnit bakom stans siluett.

Så här tidigt en morgon är det en fröjd att passerar genom Storgatan. Lugnt, trivsamt och relativt tyst. De mer morgontrötta får aldrig uppleva denna stund, men ni andra vet nog vad jag talar om.

Stora torget låg öde och inväntade de försäljare som brukar slå upp sina stånd vid 8-tiden. Då jag inte är någon proffsfotograf i ägo av någon proffsutrustning, gör bilden nedan skäl för den verklighet som uppenbarade sig. Det låg ett ganska magiskt sken över torget, men det var svårt att illustrera den här morgonen.

Lite av gryningens rosa skimmer syntes ändå över Sankt Nicolai kyrka och det gamla Residenset. Nästan samma färg syntes över Nyköpingshus när jag vek av Storgatan för en extra runda innan brödköpet.

Det magiska ljuset syntes mer tydligt vid de spännande och vackra byggnaderna vid Östra Kyrkogatan. Här befinner man sig på en något högre nivå än vid slottet och här kunde jag faktiskt skymta den färgprakt som uppenbarade sig när månen var på väg ned och solen på väg upp.

En liten avstickare ned till Sågarbacken och Storhusfallet, för att eventuellt hitta något att föreviga. Det blev nu inte så, förutom de neonskyltar ovanför entrén till nattklubben Domino.

Det blev nybakat bröd som inhandlades på Ohlsons. På detta morgonöppna café möter man inte sällan några av stans utslagna som intar en kopp kaffe efter nattens sömn i något trapphus eller under en av stans broar. En tragisk verklighet man gärna skärmar av när man vandrar hem med sitt nyköpta bröd som sedan intas i ett varmt och möblerat kök. Fast de hejar glatt och verkar nästan känna igen både mig och frugan efter alla dessa morgnar. På Ohlsons möter man också utländska turister som äter frukost innan de far iväg mot andra mål, samt en och annan medborgare som stannar till på väg till arbetet.

Caféer har en märklig effekt att samla människor av olika slag och med olika mål.

En liten omväg blev det hem och när jag passerade över bron vid Sunlight, gjorde morgonsolen sitt bästa för att värma upp en tämligen kylig lördagsmorgon.

Det blev som vanligt en god frukost. Därefter följde en timmes ledig stund innan det bar av till stan igen. Den här gången för vår traditionella fika som brukar intas på olika fik.