Uppe i ottan

Det var idag min tur att köpa nybakat bröd till frukost och som vanligt sker detta på Ohlsons. Ett lagom promenad på några kilometer. Som vanligt hängde kameran på axeln, då man aldrig vet vad man möter eller ser.

Så mycket annat än julpynt såg jag inte, men några bilder blev det i alla fall. Min Nikon D7100 låg kvar hemma på laddning inför kommande äventyr och istället tog jag med mig min reservkamera, Nikon Coolpix 900. Klart att en systemkamera monterad på ett stativ är att föredra under förhållanden som i morse, men ibland får man nöja sig med det man har.

Många direkt misslyckade bilder åkte direkt i papperskorgen. Det finns inställningar att göra på denna kamera för att fånga olika scenarior på ett bra sätt, men jag hade varken lust eller tid att jobba med detta, utan körde på automatisk inställning. Därav resultaten.

Borta vid Teaterparen såg jag ett motiv som skulle göra sig fint på bild. Jag höjde kameran, siktade in mig på motivet, tryckte på avtryckaren och …”batteriet slut”. Känns det igen?

Nåväl, detta motiv finns kvar och nästa gång blir det Nikon D7100 och ett stativ. De här tre bilderna återstod efter att jag rensat bort de direkt misslyckade.

 

Nya konstverk

Vad döljer sig bakom blomman?

Jo, 600 000 kronor i form av ett konstverk som pryder det nya torget. Omdiskuterat? Ja! Vacker konst? Nja! Värt pengarna? Nej!

Åsikterna går isär, men visst tusan kunde man anlitat en lokal konstnär som gjort något bättre? Jag trodde först att detta var attiraljer som plockats hem under Nyköpings festdagar, men så var alltså inte fallet. De bägge mastodonterna ska visst symbolisera den svenska tryckfrihetsförordningen från 1765 och som räknas till världens äldsta. M.a.o. föreställer verket två stycken stämplar, sådana man kunde se på post- och bankontor innan digitaliseringen slog klorna i Sverige.

Man kan se stämplarna från olika vinklar eller plocka delar från dem…

…men även fånga dem vid olika ljusförhållanden.

Under vilka förutsättningar och i vinklar de gör sig bäst finns det säkert lika många åsikter om som det saknas stolar vid den uteservering Bönornas verkar gå miste om. Personligen föredrar jag mörkret där stämplarna försvinner i skymundan bakom de vackrare fontänerna.