En kanske något föraktfull rubrik, men det är så den kallas ibland…snön. Här några rester från vintern där lappmjället, förlåt snön, lagt sig på några av Nyköpings mest kända skulpturer.Läs mer »
Etikett: pilten
De fyra, maj 2020
Då var vi här igen. Fyra nya bilder som blev över när tidigare inlägg skapades. Fr.o.m. denna månad kommer detta att bli en stående punkt, men givetvis med nya bilder varje gång.
Ni från Nyköping känner till platserna. Ni som inte bor i Nyköping kanske stöter på dem i framtiden.Läs mer »
Brusa högre lilla å
En kort promenad på väg hem från jobbet och jag konstaterar att Nyköpingsån brusar som aldrig förr.
Det höga vattenståndet gör att alla dammluckor är öppna och vattnet som rinner ändå från Tisnaren i Närke kastar sig så småningom ut i Östersjön.
När vattenångan stiger mot skyn och solens strålar reflekteras i dropparna bildas detta…
En liten regnbåge. Något vi kanske mer förknippar med regniga vår- och sommardagar. Nu fick jag uppleva denna i centrala Nyköping en vanlig februaridag.
Kondensen från vattnet gör sig bra i motljus. Motljus som kanske är en av de största utmaningarna för en hobbyfotograf. Får man till det kan man skapa riktigt spännande bilder som sticker ut från de vanliga. Därmed inte på några vis sagt att denna bild gör det.
Kondensen kan också utgöra en fin bakgrund till motiv man vill framhäva. Som här när ”Pilten” kastar sin blick upp mot Sågarbacken där han kanske med sorg i sinnet drömmer tillbaks till den tid när här stod både kvarn, sågverk, möbelfabrik, textilfabrik och tändsticksfabrik.
Nedanför ”Pilten” sitter ”Näcken” och felar på sin fiol utan den stråke som jag aldrig sett att han ägt.
Lite om en brusande å som ordinära vintrar omges av spektakulära isformationer i både skulpturer och träd. Denna vinter fick vi aldrig uppleva detta, för jag förutsätter att våren nu kommit.
Tredje gången gillt – not
För tredje gången på några månader fanns det ett givet mål när jag med kamera och stativ nedpackade i väskan begav mig ut i stan efter jobbet. Snabbaste vägen från min nuvarande arbetsplats till det utstakade målet går via grusgångar, bakgator och längs med Nyköpingsån. Jag hade hoppats på att höra ett högljutt brus när jag på mörka gångvägar närmade mig området som skulle stå i fokus.
Området var den lilla Sågarbacken och motivet jag var ute efter var Storhusfallet. Jag ville så gärna se vattnet kasta sig utför det lilla fallet med ett efterlängtat tordön, men…
…vattnet rann så sakta nedför klipporna att jag mötte synen med en suck. Tredje gången gillt, blev samma besvikelse som de två tidigare gånger jag rattat in kameran för att ta bilder med lång slutartid. Med tanke på det myckna regnandet i vår del av Sverige kunde man tänka sig att de ansvariga öppnat luckorna och släppt lös vattnet som rinner längs med Nyköpingsån, men icke. Kanske man får uppleva detta innan kylan anländer och vattnet fryser till is.
Lång slutartid blev det, men mest för att fånga det ganska stilla vattnet i en silkeslen skepnad.
Ljusskenet på bilden ovan kommer från Storhusqvarn som numera inhyser en av stans med populära restauranger, bl.a. givetvis.
Tänk att vatten är så tilldragande när man är ute på fotosejourer, oavsett om man är ute under dagtid, sena kvällar eller tidiga morgnar. Smaken är som vanligt delad. En del gillar korta slutartider, andra långa. En del vill frysa vattnet när vågorna slår in över klippor eller kastar sig nedför vattenfall, andra vill skapa dessa slöjliknande skepnader man kan se när oroligt vatten fångas med långa slutartider. En del tycker dessa vattenspeglingar är uttjatade, andra älskar dem. Smaken är som sagt delad.
Det blev inte mycket till vattenfall den här kvällen heller och Pilten uppe vid kvarnhjulen fick blicka ut över ett tämligen ointressant vattenflöde.
Däruppe, ovanför fallet, kunde man denna kväll blicka ut över en stilla å som till synes har ett högt vattenstånd, men uppenbart inte tillräckligt.
Det behövdes inte så särskilt långa slutartider för att få vattnet så där inbjudande lugnt, då det var tämligen vindstilla. Lång slutartid användes mest för att fånga de där stjärnformationerna som lampornas sken framkallar. En liten avstickare mellan Storhusqvarn och Storgatan för att fånga Svalorna lite närmare fick avsluta den här ändå ganska lyckade kvällen…fotomässigt vill säga…förutom den motion man får av dessa promenader med kameran som enda vän.
Om det blir fjärde gången gillt vid Storhusfallet? Förmodligen!
En stilla promenad
Ni som bor i Nyköping vet att bilderna i detta inlägg inte togs idag. Nej, de togs samma dag som bilderna i det förra inlägget, bara någon timme tidigare. En promenad längs med Nyköpingsån frammanade en del vårkänslor, trots den lite kyliga vind som svepte genom stan.
Nere vid hamnkrogarna är det fortfarande tyst, men visst lockar denna syn fram lite vårkänslor och inte minst en längtan efter att få ta årets första kalla öl på en av deras uteserveringar?
Om inte kanotister i Nyköpingsån ger en knäpp av vårkänslor, så vet jag inte. Dock såg de lite frusna ut där de satt.
En annan kanotist, betydligt mer vältränad och välkänd, kunde skådas genom Nyköpings ända ”peep-hole”.
Fiskarna längs med ån såg lite frusna ut de med och någon fångst såg jag inte till, men trogna sina platser längs stranden är de.
Fast den här synen inger väl hopp? Hopp om en vår vi vet är i antågande. Linudden, soon I come.
Kraften i vattnet som forsar nedför Storhusfallet är mäktigt. Nu när is och snö smält bort och de vackra isformationerna i de omgivande träden är ett minne blott, vet vi att vintern vinkat adjö för den här säsongen.
En som verkar vara sugen på att doppa tårna i vattnet är Näcken på sin piedestal…
…och Pilten en bit ovanför blickar ut över Sågarbacken och diset som bildas från fallet nedanför.
Ett skrumpet nypon kanske inte påminner om våren, snarare om den gångna vintern som den överlevde.
Apropå detta med vattenkraft. En av Nyköpings största turistattraktioner är död. Den häger som troget stått nedanför Bryggeriet sägs vara död. Den har lockat många förbipasserande att stanna till, ta bilder och häpna över teknik fågeln använde för att fånga fiskar som simmade förbi. Borta är hägern, men kraften i vattnet som forsar förbi Bryggeriet ned mot Nyköpingshus går fortfarande att beskåda.
Och så detta med vår och vårkänslor. Hoppas ni inte såg samma sak som jag ikväll? På söndag väntar kyla, snö och blåst i vår förut så charmiga stad.