I det förra inlägget var jag på hemresa från ett mål jag stakade ut redan i somras. I det här inlägget befinner jag mig på den plats dit skylten med den klassiska symbolen ”sevärdhet” pekade.
Platsen är lilla Björkvik i Katrineholms kommun, eller rättare sagt den gamla kyrkoruinen intill Hagbyberga säteri några kilometer utanför själva Björkvik.Läs mer »
Det här inlägget är egentligen en fortsättning på trilogin från Ystad. I strävan att lägga ut inlägg i realtid får en del bilder med tillhörande text ligga och mogna innan de publiceras. De här bilderna och det här inlägget är sådana,
Jodå, vi for snabbaste vägen hem från Ystad och då gäller det bara att ta sig ut på E4:an på snabbast möjliga vis och därifrån raka spåret hem till Nyköping. Definitivt en tråkigare bilresa än den vi använde på vägen till Ystad, men snabbast som sagt. Vi skulle jobba dagen efter och lämna in hyrbilen innan 20:00 på kvällen, så lite tidspress kände vi.
Dock inte större än att vi stannade för lunch vid restaurang Brahehus och strax intill denna restaurang ligger…häpp…Brahehus.
Många kanske förknippar Brahehus med den danske astronomen Tycho Brahe, född i Skåne 1546. Skåne som på den tiden tillhörde Danmark. Nej, det finns ingen koppling. Tycho Brahe dog i Prag 1601 och Brahehus uppfördes 1637 av greven och riksdrotsen Per Brahe d.y.
Ska man lita på Kungliga Bibliotekets webbsida Suecia, såg Brahehus ut så här under sin glans dagar. Ståtligt så det förslår.
Brahehus var från början tänkt att bli ett säte för Per Brahes hustru, Kristina Katarina. Så blev det nu inte då hon avled flera år innan slottet stod färdigt. Per Brahe bodde sällan på sitt eget slott när det stod färdigt, utan istället användes slottet till att inkvartera gäster som var på besök.
Det finns självklart mycket mer att berätta om slottet och Per Brahe, som förövrigt grundade Gränna i samma veva som slottet uppfördes. Det tänker jag inte göra, men avslutar informationen med att Brahehus eldhärjades 1708 och ligger i ruiner sedan dess.
Om grinden på bilden leder till en fängelsehåla eller något typ av förråd vet jag inte, men det finns flera håligheter under slottet för den som vill gå ned.
Annars hänförs man av utsikten.
Hänger man ut över kanten ser man Gränna till vänster, Visingsö rakt fram och givetvis Sveriges näst största sjö, Vättern, med slättlandet som kantar dess stränder. Mycket vackert.
Så här gamla miljöer älskar jag. Att sätta sig in i historien och tänka ett antal hundra år tillbaks i tiden är en av mina personliga favoritsysselsättningar. Jag föredrar gamla ruiner framför moderna huskomplex. Jag vandrar hellre gamla överväxta stigar än går på moderna asfaltsvägar. Jag tar hellre en fika i gammal historisk miljö än sitter med en kaffekopp på något modernt hak. Det finns så mycket i Sverige att älska och tänka tillbaks på. Än så länge finns det eldsjälar som brinner för att bevara svensk historia och historiska platser. Vad händer när de inte längre orkar och har lust?
I gamla miljöer är det också lätt att hitta inspiration till uppstyltade bilder. Som denna i färg där frugan snällt och villigt ställde upp på bild.
Eller denna i svartvitt som inspirerades av en annan kvinna som satt vänd mot solen i gluggen bredvid.
