Tji fick jag som gnäller över den grå november. Under gårdagens promenad passerades Sågarbacken och där var det höstglöd i både träd och på mark.
Läs mer »Etikett: sågarbacken
En stilla promenad
Ni som bor i Nyköping vet att bilderna i detta inlägg inte togs idag. Nej, de togs samma dag som bilderna i det förra inlägget, bara någon timme tidigare. En promenad längs med Nyköpingsån frammanade en del vårkänslor, trots den lite kyliga vind som svepte genom stan.
Nere vid hamnkrogarna är det fortfarande tyst, men visst lockar denna syn fram lite vårkänslor och inte minst en längtan efter att få ta årets första kalla öl på en av deras uteserveringar?
Om inte kanotister i Nyköpingsån ger en knäpp av vårkänslor, så vet jag inte. Dock såg de lite frusna ut där de satt.
En annan kanotist, betydligt mer vältränad och välkänd, kunde skådas genom Nyköpings ända ”peep-hole”.
Fiskarna längs med ån såg lite frusna ut de med och någon fångst såg jag inte till, men trogna sina platser längs stranden är de.
Fast den här synen inger väl hopp? Hopp om en vår vi vet är i antågande. Linudden, soon I come.
Kraften i vattnet som forsar nedför Storhusfallet är mäktigt. Nu när is och snö smält bort och de vackra isformationerna i de omgivande träden är ett minne blott, vet vi att vintern vinkat adjö för den här säsongen.
En som verkar vara sugen på att doppa tårna i vattnet är Näcken på sin piedestal…
…och Pilten en bit ovanför blickar ut över Sågarbacken och diset som bildas från fallet nedanför.
Ett skrumpet nypon kanske inte påminner om våren, snarare om den gångna vintern som den överlevde.
Apropå detta med vattenkraft. En av Nyköpings största turistattraktioner är död. Den häger som troget stått nedanför Bryggeriet sägs vara död. Den har lockat många förbipasserande att stanna till, ta bilder och häpna över teknik fågeln använde för att fånga fiskar som simmade förbi. Borta är hägern, men kraften i vattnet som forsar förbi Bryggeriet ned mot Nyköpingshus går fortfarande att beskåda.
Och så detta med vår och vårkänslor. Hoppas ni inte såg samma sak som jag ikväll? På söndag väntar kyla, snö och blåst i vår förut så charmiga stad.
När du sov så sött
Söndagen den 6:e maj vaknade jag tidigt likt alla andra söndagar, fast bara lite tidigare. Solen tittade in genom persiennerna och jag kände mig klarvaken. Vad gör man?
Jo, man klär på sig, hänger kameran över axeln och ger sig ut på stan. Klockan var då 04:50 och du som läser detta sov säkert ganska skönt just då.
Sanning å säga, hade jag planerat denna tidiga utflykt och mina mål var utstakade. Att jag skulle vakna så tidigt hade jag dock inte räknat med. Sagt o gjort. Timmen var arla, så häng med ut på stan en söndag och upplev något du sällan eller aldrig gjort. Tystnaden, dofterna och det härliga ljuset…
Ska inte trötta ut er med så många ord, bara lite korta beskrivningar av bilderna nedan.
Behövde bara gå ett par hundra meter för att ta den här bilden. De japanska körsbärsträden växer lite varstans i stan. Som här på Hemgårdsvägen…
…och här på Bagargatan.
Fast det första egentliga målet var Hamnvägen och de körsbärsträd som pryder mittrefugen.
Slottet och vallarna var tomt på folk, men badade i tidig morgonsol.
Lugnt, stilla, tyst. Lika lugnt, tyst och stilla var det i hamnbassängen.
Nu är inte hamnen bara glass, restauranger och törstiga Nyköpingsbor. Hamnen är också blommor och fåglar.
Den stilla oasen ute på Täcka udden.
Från hamnen är det inte långt till Sågarbacken och Storhusfallet. Magnoliaträdet blommar nu, men tidens tand har påverkat det gamla trädet och dess blommor syns allt glesare.
Magnolian har dock inte ensamrätt på vacker flora.
Från Sågarbacken och Storhusfallet tog jag mig vidare upp mot Storgatan. På vägen stötte jag på den här anden som troligen är lite sur på råttor, eller möjligen på de människor som är sura på områdets råttor.
Den här vyn stöter man på när man sitter på en av de två uteserveringarna, eller när man flanerar ensam en söndagsmorgon i maj.
Nyköpings stadshus har korats till stans fulaste byggnad. Tänk om man hade dekorerat framsidan lika effektivt som gården mellan stadshuset och rådhuset. Det hade gjort skillnad.
Jag var inte klar med min tidiga morgonpromenad, utan återvände ned till slottet. Några bilder till innan skorna tog mig hem.
Den uppmärksamme kanske ser hur morgondaggen glittrar i gräset? Kanske svårt på denna lågupplösta och förminskade bild. På originalet syns det bättre, men stora bilder fyller kapaciteten på gratisversionen av WordPress, så de behåller jag på hårddisken.
Ibland behöver man inte gå över ån för att hämta vatten. Ibland behöver man inte gå särskilt långt för att finna ett Nyköping i vacker skrud. Tvärs över vägen från hemmet sett, växer de här buskarna.
Kanske det vackraste av allt. En förvisso urblekt version av vår svenska flagga som hänger intill dörren till vårt hem.
Lite drygt två timmar var jag ute med kameran och var hemma lagom när majoriteten av er besökare kliver upp på söndagsmorgnarna. En god frukost, lite morgonbestyr, lite jobb i trädgården och sedan bar det av på ytterligare en långpromenad på cirka två timmar. Den här gången i en helt annan riktning och till den återkommer jag i ett annat inlägg.
Sakta jag gick genom stan
Ibland tar jag med mig kameran till jobbet och tar en tur genom stan innan jag går hem. Det här var en sådan dag och den uppmärksamme noterar säkert att veckans kalla och fina förvinterväder saknas på bilderna.
Det stämmer. De här bilderna togs förra veckan och har bara legat och mognat i bildmappen. Lite mildare, lite mulet, men en icke desto mindre trevlig promenad genom vår vackra stad.
Med tanke på förutsättningarna tänkte jag först ta alla bilder i svartvitt…
…men ångrade mig, då höstens fina färger fortfarande avspeglade sig i omgivningen.
Eftersom jag jobbar bara ett hundratal meter från Nyköpingshus, brukar det av naturliga skäl vara där jag tar upp kameran. Slottet har fotats ur alla möjliga vinklar, under alla årstider, tidpunkter på dygnet och i olika väder. Skulle tro att alla Nyköpingsbor med kamera har minst en bild på denna turistmagnet, men ändå fascinerar och inspirerar dessa byggnader.
Ibland kan man också hitta motiv om man står vid slottet och vänder kameran åt andra väderstreck. Som här när de gulnande löven inramar en av stans mest spektakulära och omdiskuterade byggnader.
Fast på dagordningen stod en tur runt slottet och ett förevigande av byggnaden ur olika vinklar. En av de som kanske fotats allra minst, åtminstone om man tittar i sociala medier, Instagram, bildbloggar och andra forum där bilder från Nyköpings läggs ut.
Därefter den bild som kanske är vanligast i folks fotoalbum. Här gick jag ned för trapporna framför NK-villan och försökte smyga så när vattenbrynet det gick. Som en f.d. fotbollsspelare som bara såg ordet stretching i tidningen, gör sig den självförvållade stelheten sitt och närmare vattnet än så här kom jag inte.
På andra sidan Östra Trädgårdsgatan ligger konstnärsområdet Bryggeriet och nedanför Bryggeriet rinner Nyköpingsån och i Nyköpingsån står en annan turistmagnet i ur och skur.
Den här hägern fascinerar många där han/hon står och spanar efter byten att inmundiga till frukost, lunch och middag. Många är de som plockar upp mobilen, digital- och systemkameran för att ta bilder på fågeln där den står och villigt poserar. Jag har lärt mig av vänliga besökare att det finns fler hägrar i området runt hamnen och Nyköpingsån. Den här dock den som syns mest och bäst.
Följer man den trevliga promenaden längs ån, kommer man så småningom fram till Storhusfallet och den lilla Sågarbacken. Här gick en annan fågel och pickade i marken efter mat. En fågel man antingen gillar eller ogillar.
Vid Storhusfallet står två statyer, välkända av alla. Bronsstayn ”Pilten” av Bie Norling är kanske den mer kända och beskådade. Mest beroende på att den stått där, strategiskt och lättillgängligt sedan 2002.
Lite längre ned i backen och mer svårtillgängligt sitter stenstatyn ”Näcken” och filar på sin fiol utan stråke. Man ser den bäst under höst och vinter när växtligheten runt honom är mer gles än under vår och sommar.
Visst ser det ut som att han tänker ”Vad f*n vill du?”
Vid Storhusfallet hittar man förutom alla dessa änder, också en annan omdiskuterad fågel. Jag tippar att merparten finner den oerhört irriterande, men ser man den på nära håll är den egentligen ganska vacker.
Från Storhusfallet och Sågarbacken (orsaken till dess namn hittar du i slutet av inlägget), bar det av till centrala Nyköping. Kanske jag hade otur, men jag tror knappast det finns ett centralt torg någonstans i Sverige som kan vara lika ödsligt som det i Nyköping. Här passade en bild i svartvitt väldigt bra.
Det blev en liten omväg hem och strax intill restaurang Crazy Cow råkade jag kasta ett öga in på en av alla de oerhört mysiga innergårdar som finns i stan. Här kan man tänka sig att bo, eller hur…?
På väg upp mot lasarettet passerade jag en annan väldokumenterad byggnad. Inte Korskyrkan intill Brunnsgatan som är ganska steril i sin utformning, utan det gamla Tingshuset. Försökte mig på en något annorlunda bildvinkel som sticker ut från alla de jag tidigare tagit.
20 minuter senare var jag hemma och tog där den sista bilden på denna eftermiddagspromenad. En vänlig arbetskamrat lärde mig att den heter Vädd, en växt jag aldrig hört talas om.
Så till detta med Sågarbacken.
Mest känd är denna lilla park för det monument som restes till minne av Anna Lindh som bodde bara hundratalet meter härifrån. Som så ofta finns det skitstövlar som inte klarar av att se skillnad på ditt och mitt och inte mindre än två gånger vandaliserades monumentet innan man beslutade att det skulle flyttas till Culturum.
Bilden (från Nyköpings kommuns bildarkiv) bakom denna länk är från 1941 och på den ser ni orsaken till parkens namn. Till höger på bilden ses den gamla Ekmöbelfabriken och intill den ligger sågen där virket förädlades. Samtliga dessa byggnader är borta sedan länge och åter en gång får man tillfälle att fundera över varför styrande politiker inte hade viljan och intresset att bevara industristaden Nyköping på ett bättre sätt. Snacka om turistmagnet.