Här är ett inlägg som bäst kan beskriva innehållet i svartvitt och färg.

Jag tog cykeln och begav mig iväg på en kort cykeltur utanför staden. Målet var inplanerat sedan tidigare och cykeln tog mig därför till Söra.

För att börja någonstans, börjar jag i utkanten av detta  fina strövområde, Som på så många ställen utanför centralorten syns spår efter en övergiven landsbygd och platser som numera förfaller till oigenkännlighet. En sådan plats är detta lilla torp på vägen in mot Hovra herrgård.

Här var jag på fest under mina gymnasieår. En klasskamrats föräldrar hyrde det lilla torpet som sommarstuga och här slogs klackarna i taket och det skålades när tjugotalet gymnasieelever roade sig på gymnasielevers vis. En minnesvärd kväll på flera vis. Torpet som heter Grindstugan bär säkerligen på många minnen från forna dagar. Jag har inte hittat något av värde, trots idogt googlande. Har heller inte hittat något på Hovra herrgård, så platsen kan knappast tillhöra de mest minnesvärda och intressanta i kommunen.

Idag står Grindstugan och förfaller. Ingen syns ha bott där på många år och idag är torpet ytterligare ett av alla dessa övergivna på Nyköpings landsbygd.

Vägen bort mot den intilliggande herrgården ser väl ut som de flesta små skogsvägar som leder till avlägsna och väl undanskymda platser i vårt avlånga land. Det finns något tragiskt i detta, men samtidigt något spännande. Ni som följt mig på denna och min gamla blogg, vet att jag har en fascination för det gamla och det lite okända. Det är betydligt mer spännande att besöka gamla slott, övergivna torp och nedlagda industribyggnader än dagens lite tråkiga arkitektur.

Den här skylten, rostig och illa åtgången av vädrets makter, får symbolisera den landsbygd som politikerna glömt bort.

Jag tog cykeln och återvände ut på Runtunavägen för att svänga upp mot själva Söra. Mellan nyss besökta Grindstugan och vägen upp till Söra, ligger en annan fastighet som politiker och innehavare glömt bort. Jag har fått fram att fastigheten heter Lövhagen och är ingen vacker syn där den ligger bara tio meter från den asfalterade vägen.

Det är naturligtvis ingen rolig syn, men så här har det sett ut de senaste åren. Vilka som har ansvaret är skrivet i stjärnorna, men ingen verkar ha bott där på länge och ingen lär komma att bo där heller. Riv skiten, är mitt råd. Det finns inte mycket att hämta om detta torp heller. Det jag fått fram genom en slagning är att bilen som stått på gården en längre tid är avställd och senast besiktad i juli 2009. Ett ägarbyte skedde också året efter, men tillsynes har den inte körts särskilt långt efter det.

Nåväl, nog med tråkigheter och svartvita bilder.

Jag gick ett varv på spåret och hade hoppats se orm, rovfåglar, rådjur och andra djur som det finns gott om i området. Inget, nothing, nada…

Tog därför cykeln och begav mig ned till själva Söra som idag innehas av Nyköpings scouter. Det är några år sedan jag var här och det har hänt lite sedan dess.

Flertalet byggnader har tillkommit, det har rustats upp och är idag en ännu trevligare plats än tidigare. Framför allt slipper man den besvärliga och ofta leriga bit på Sörmlandsleden som leder upp på berget, till gravrösena och vidare runt sjö. Den brygga som tidigare låg till vänster om båten på bilden ovan, har idag ersatts av en pontonbrygga som leder hela vägen till andra sidan. Ett mycket bra initiativ som gynnar vandrare och andra besökare som vill ta sig vidare.

Tyvärr var inte vädret så sommarvarmt som de senaste dagarna, så någon direkt lust att kasta av sig kläderna och ännu mindre i vattnet fanns inte. Jag strövade istället runt på platsen ett tag, innan jag återvände.

Fast innan jag begav mig hemåt, var det dags för lunch. En inköpt köttbullsmacka och en öl som hållit sig förvånansvärt kall fick det bli. Jag intog lunchen vid den koja som byggts upp alldeles vid vägen. Kojan i sig är lika intakt som tidigare, men omgivningen bär spår av individer som inte har vett att bevara det som byggts upp.

Jag ångrar att jag inte intog lunchen uppe på berget som ligger mitt i området. På den lilla stigen upp till utkiksplatsen har man anlagt lite motions- och äventyrsutrustningar som tydligen används av såväl scouter som skolklasser. Uppe på berget har man dessutom byggt en koja likt den på bilden ovan, fast nyare och fräschare. Dessutom har man gjort bänkar för besökare att sitta på. Jo, efter att lunchen var intagen gjorde jag en oplanerat avstickare upp dit.

Lunchen får intas på denna plats vid ett annat tillfälle. Nu när sommaren verkar vara här, finns det andra mål att besöka.