Det är inte bara på landsbygden skolor står tomma och övergivna. Mitt i medelstora städer finns det tomma och övergivna lokaler där barn i olika åldrar lärt för livet.Läs mer »

Jag växte upp på landsbygden, en landsbygd där det förr fanns en skola på varje liten ort. Ibland fanns det t.o.m. två, som i Tystberga där det då fanns så många elever att alla inte rymdes i ortens skola. Min klass spenderade lågstadiet i en gammal skola med endast ett klassrum. Jag har många trivsamma minnen från denna. I mellanstadiet flyttades vi över till ortens egentliga skola där vi var runt 200 elever som gick. I högstadiet blev det att pendla till Nyköping där jag tillbringade tre år i en av stans fyra högstadieskolor. Efter högstadiet blev det tre år i en av stans två gymnasieskolor. Ja egentligen fanns det fyra då vårdlinjerna höll till i lokaler vid lasarettet och jordbrukslinjerna på Öknaskolan utanför min hemort Tystberga.

Oavsett skola och årskurs var det småskalighet som gällde. Idag ligger många skolor på landsbygden öde och inne i själva stan står en del skolor tomma. I dagens Sverige är det storskalighet som gäller, både vad det gäller själva skolan och klasserna som där går.

I närheten av min bostad står en skola tom sedan ett antal år.

Man undrar givetvis varför? Varför fick den inte vara kvar? Varför leker inga barn på den numera nedslitna skolgården? Varför rivs byggnaden inte om den inte längre ska användas till sitt syfte?

Nej, den står där den stått och ser allt mer nedsliten och öde ut. Nedan lite bilder som hämtade från en övergiven skola i Tjernobyl eller andra platser som människan övergivit.

Kanske att bilderna hade gjort sig bättre i svartvitt. Känslan när man ser övergivna byggnader framkallar dystra tankar och sedan spelar det ingen roll om byggnaden står på landsbygden eller i centrala delar av en stad. De vittnar om något som inte bara känns positivt, modernt eller innovativt.

Bara tiotalet meter från denna övergivna skola ligger Nyköpings nya gymnasium. En mastodontskola som inhyser merparten av kommunens gymnasielever och som brottats med ett antal problem sedan den byggdes.

Vissa vill ha storskaliga skolor med tusentals elever i stora klasser. Andra, som jag själv, föredrar mindre enheter med mindre klasser och färre elever. Vilka som har rätt lär det tvistas om i evigheter, men det viktigaste är ändå att våra barn får gå i fungerande skolor där både elever och lärare trivs och att de tillsammans åter gör den svenska skolan till en av världens bästa.