Det ger mycket – del 1

Det ger mycket att gå långa promenader, både för hälsan och upplevelsen. I två inlägg får ni se vad jag såg under några dagar i juni. Del ett hämtas från mer stadslika miljöer…

…som den här gamla byggnaden vid Nyköpings lasarett. Tror jag haft både trevliga och mindre trevliga upplevelser därifrån.

Även denna bild från lasarettsområdet. Lite extra träning skadar ingen.

Storgatan i sommarskrud, sett från Teatertorget.

En av de groteska figurerna i fontänen vid Nytorget.

Lite mer vattensprut, nu i Teaterparken.

Det nya museet, välkommet och kritiserat. Skulpturen utanför…nja…

Silohuset en lugn söndagsförmiddag.

Man kan och ska kritisera kommunen för mycket, men här har de lyckats. Ännu inget klotter, ännu inga märken efter knivar i trät och väldigt rent.

Tyvärr kan/vill man inte bada i Stadsfjärden, men njuta intill densamma går alldeles utmärkt.

Stadsfjärden ja. Turisterna börjar anlända nu. Jag har lärt mig att man hissar flaggor efter besökarnas nationaliteter. Stämmer det?

Det var bangolfare i stan.

Vid slottet hade man dekorerat inför årets Gästabudsspel.

Alldeles intill lystes området upp av denna vackra buske.

Fortfarande kvar vid slottet och lite Stairways To Heaven. Såg inte duvan som fladdrade förbi förrän jag såg bilden i datorn.

Vår kanotkung tittar hungrigt mot ett stängt Rökeriet.

På väg att möta upp frugan vid tågstationen…

…där personal var fullt sysselsatta att serva ett lok.

En sista blick från station och mot Sunlights industriområde.

To be continued….

 

En stilla promenad

Ni som bor i Nyköping vet att bilderna i detta inlägg inte togs idag. Nej, de togs samma dag som bilderna i det förra inlägget, bara någon timme tidigare. En promenad längs med Nyköpingsån frammanade en del vårkänslor, trots den lite kyliga vind som svepte genom stan.

Nere vid hamnkrogarna är det fortfarande tyst, men visst lockar denna syn fram lite vårkänslor och inte minst en längtan efter att få ta årets första kalla öl på en av deras uteserveringar?

Om inte kanotister i Nyköpingsån ger en knäpp av vårkänslor, så vet jag inte. Dock såg de lite frusna ut där de satt.

En annan kanotist, betydligt mer vältränad och välkänd, kunde skådas genom Nyköpings ända ”peep-hole”.

Fiskarna längs med ån såg lite frusna ut de med och någon fångst såg jag inte till, men trogna sina platser längs stranden är de.

Fast den här synen inger väl hopp? Hopp om en vår vi vet är i antågande. Linudden, soon I come.

Kraften i vattnet som forsar nedför Storhusfallet är mäktigt. Nu när is och snö smält bort och de vackra isformationerna i de omgivande träden är ett minne blott, vet vi att vintern vinkat adjö för den här säsongen.

En som verkar vara sugen på att doppa tårna i vattnet är Näcken på sin piedestal…

…och Pilten en bit ovanför blickar ut över Sågarbacken och diset som bildas från fallet nedanför.

Ett skrumpet nypon kanske inte påminner om våren, snarare om den gångna vintern som den överlevde.

Apropå detta med vattenkraft. En av Nyköpings största turistattraktioner är död. Den häger som troget stått nedanför Bryggeriet sägs vara död. Den har lockat många förbipasserande att stanna till, ta bilder och häpna över teknik fågeln använde för att fånga fiskar som simmade förbi. Borta är hägern, men kraften i vattnet som forsar förbi Bryggeriet ned mot Nyköpingshus går fortfarande att beskåda.

Och så detta med vår och vårkänslor. Hoppas ni inte såg samma sak som jag ikväll? På söndag väntar kyla, snö och blåst i vår förut så charmiga stad.

Svalorna

De har stått i Nyköpingsån sedan 1968. Ett av de mest fotograferade motiven i stan.

Skulpturen skänktes till kommunen av Södermanlands Nyheter när SN firade 75 år. Vattnet som strilar vid dess fot ska känneteckna vatten som sprutar när svalorna doppar sina vingar i vattnet. Precis som de nya skulpturerna vid Teatertorget, är också Svalorna skapad av en finsk konstnär, Oskari Jauhiainen.

Är ni intresserade av den konst som finns att skåda i Nyköping, finns denna tillgänglig i en pdf-fil som kan laddas ned här.

Svalorna har fångats på bild under årets alla dagar, under olika väderförhållanden och vinklar. Svårt att hitta en egen stil, men försöka duger.

De små detaljerna

Har ni som gillar att fotografera tänkt på att ni upptäcker saker ni annars aldrig lagt märke till?

En blomma intill vägkanten, en spricka i murbruket eller figurer som pryder välkända byggnader.

Kyrkor är en given plats om du vill föreviga interiörer och exteriörer som berättar om en historia som sträcker sig hundratals år tillbaks i tiden. Interiören är oftast magisk vacker med sina utsnidade figurer, konstverk och mosaikfönster.

Exteriören kan vara nog så intressant och då syftar jag inte bara på de gravstenar som omgärdar kyrkorna och berättar spännande historier om människor från tidigare liv.

Sankt Nicolai kyrka ligger i centrala Nyköping och de flesta stadsbor har passerat kyrkan vid åtskilliga tillfällen, men…

…hur många har lagt märke till dessa spännande figurer som pryder kyrkans fasad?

v1516_282

Texten på nedanstående bild har jag försökt tolka, men misslyckats med. Att utsmyckningen uppförts 1644 står utom allt tvivel. Holger Scheding är ett av namnen som står inristat och Scheding var hövitsman på Nyköpingshus under 1600-talet och bekostade portalen tillsammans med sin hustru, Kristina Nilsdotter Dag och Natt, vars namn syns till höger.

v1516_281

Tänk hur mycket man får lära sig tack vare kameran på axeln. Varje lördag under de senaste tio åren har denna kyrka passerats utan att jag lagt märke till figurerna ovan, men i och med detta kan jag förmedla uppgifter som ni förmodligen aldrig hört talas om.