Äntligen

Den 24:e november 2018 slog Sörmlands museum upp dörrarna i den nybyggda fastigheten vid Spelhagen. Jag vet inte hur många gånger frugan och jag sagt att vi ska besöka anläggningen, men lika många gånger ha vi hittat ursäkter för att inte göra det.

I helgen blev det så äntligen av och inte vart vi besvikna.

I den 13 000 kvadratmeter stora byggnaden återfinns bl.a. utställningshallar, magasin fyllda med artiklar som skänkts av sörmlänningar, konferensrum, en butik, verkstäder, lekrum för barn, bildarkiv och restaurang. Vill man kan man tillbringa många timmar här. Förutom den stora ytan inomhus har museet 1 000 kvadratmeter att tillgå utomhus. Ni ser delar av denna yta på bilden ovan.

En intressant informationstavla i utställningshallen om Nyköpings historia (mer om detta senare) visar var nuvarande museum ligger (röd prick) i förhållande till den landskapsbild som rådde när Nyköping började växa fram som stad.

Fast det var inte här vi började vår vandring runt i lokalerna. Det var istället i två utställningslokaler där vi snabbt passerade denna som vi inte ägnade så mycket tid åt…

…och så den som låg lite innanför och som tilldrog större intresse. Den utställningen handlade om hur den psykiatriska vården förändrats genom tid. Illustrerat med text, bilder från förr och utrustning som användes vid vården av psykiskt sjuka personer. Mycket intressant att ta del av, men samtidigt lite otäckt när man läste hur psykiskt sjuka människor behandlades och med vad man försökte kurera deras åkommor. I Nyköping har vi Sankt Anna (hospitalet) som stod färdigbyggt 1799 och som fram till 1971 användes som psykiatrisk klinik.

Mer om Sankt Anna och dåtidens psykvård i Nyköping finns att läsa på webbsidan Psykmuseet, en ganska ruggig läsning som frammanar bilder man bara kan föreställa sig.

Sörmlands museum har en egen flik där man kan läsa mer om just Sankt Anna och där återfinns också de bilder man kan se i utställningslokalen.

I mina ögon var denna del av museet det mest intressanta tillsammans med den hall jag återkommer till längre ned.

Fast innan vi kom dit gick vi med på en guidad vandring. Vill man komma in och se de stora samlingarna kan man inte göra detta som enskilda besökare, utan man måste följa med de guidade turer som hålls två gånger om dagen. Lätt att förstå då dessa delar innehåller mycket av sörmländsk kulturhistoria och inte minst många oerhört värdefulla föremål. Det är väl ingen hemlighet att det finns människor som inte klarar att se skillnad på ditt och mitt.

Vi var ett lagom stort gäng som tog på oss skoskydd, vita rockar och tog en runda bakom låsta glasdörrar. Bilden ovan fotat från en utställningshall på andra våningen och visar ett ytterst liten bråkdel av allt historiskt värdefullt som finns att beskåda på Sörmlands museum.

Max 15 personer får följa med på dessa visningar och vi var 11. Jag misstänker att de vita rockarna användes för att inte klåfingriga besökare ska stoppa på sig värdeföremål, även om guiden använde uttrycket att ”klä sig som de anställda i dessa lokaler gör”. Det maximerade antalet deltagare på vandringarna och det faktum att en av de två guiderna höll sig längst bak hela tiden, kan tala om att jag har en poäng i mitt antagande.

Varje vandring har ett tema. Vår vandring behandlade temat ”Sörmländska livsöden” och en mycket kunnig guide berättade om fem sörmlänningars öden. Två från sekelskiftet 1800/1900, två från 1900-talets första hälft och en mer nutida. Jag som älskar vår historia och gärna grottar ned mig i gamla miljöer och livsöden lyssnade mer intressant på de äldre öden som guiden förtäljde oss.

Bilden ovan och de tre nedan har kanske inget med just dessa öden att göra, förutom bilden efter texten som visar lite föremål som var i en adelskvinna från slottet Eriksbergs ägo.

Cirka en timme tog rundturen och går ni till museet kan jag rekommendera att ni gör en sådan. Man får se så oerhört mycket mer än annars.

Därefter en fika och så vidare upp på andra våningen där vi gick in i den kanske mest intressanta av de öppna lokalerna.

Just precis. Berättelser, fotografier och föremål som behandlar Nyköpings historia, från dåtid till nutid.

Nyköping är en bryggeristad. Nu har vi Nils Oscar och så Nyköping Brewery Company som slår upp portarna under 2020. Fast stan har också haft bryggerier förr. Gribergs bryggeri (1883-1905) och Lindebergs ångbryggeri (18??-1905) som sedermera slogs ihop till Nyköpings bryggeri som hade verksamheten igång till 1969.

Ett av de första föremål man stöter på i denna lokal är en flaska från just Nyköpings bryggeri.

Här i denna lokal återfinns många intressant föremål som vittnar om en stad i förvandling, illustrerat av fotografier från 1900-talets första år fram till dags dato. Fontänen på Stora Torget som modell vittnar om att den var pampigare förr. Höga lyktor omgärdar fontänen, men tyvärr fick jag inte med dessa så ni får besöka museet och se själva.

Annars mycket om sådant som sedan länge är borta. Välkända industrier, flygflottiljen och byggnader som rivits eller brunnit ned.

Efter ett besök i denna utställningslokal kan jag bara konstatera det jag länge sagt och många gånget tagit upp på denna blogg. Allt kanske inte var bättre i Nyköping förr, men allt var fan så mycket charmigare. Tänk om, bara tänk om, man haft vett att vårda och spara alla gamla industriområden som gjorde Nyköping känt. Vilka turistmagneter hade detta inte kunnat bli.

Nu får vi se dessa historiska byggnader på bild och fantisera om ett nutida Nyköping dit turister från hela världen vallfärdade för att ta del av den svenska industrihistoria som lade grunden för mycket av den välfärd vi begåvats med.

Så var detta besök på Sörmlands museum till ända. Har ni ännu inte besökt lokalerna, gör det.

Sörmlands museum

Gammalt vs nytt

Har ni följt mig på bloggen vet ni att jag har en nostalgisk sida som föredrar gamla miljöer framför nya. Dagens tätorter är oftast väldigt stereotypa, stela och direkt tråkiga. Nyköping är på intet sätt något undantag. Det gamla och charmiga Nyköping försvinner i en rask takt till förmån för ett mer modernt och arkitektoniskt mycket tråkigare. Stan kommer säkerligen inom några sekel att kalla sig självt för Stockholms sydligaste förort och med det vill man locka till sig storstadströtta stockholmare. En ganska märklig ekvation i mina ögon, men en följd av tidens tand.

Nåväl, slutgnällt med de orden.

I detta inlägg vill jag försöka skildra Nyköping innan storstadsdrömmarna tagit fart och detta med hjälp av bilder från förr i bjärt kontrast mot nutida verk. Bilderna i färg har jag själv tagit under mina promenader det senaste året. De svartvita är hämtade från Sörmlands museums bildarkiv, Nyköping kommuns dito och sajten Bygdeband. Samtliga dessa tre är värda ett besök om du vill se Nyköpings historia i bilder och givetvis om du är intresserad av de mindre orter som finns i kommunen.

Tänkte också ge lite kort historik och lite fakta kring de byggnader ni ser nedan och börjar med Bryggeriet.

Bilden från 1917

Vid mitten av 1800-talet fanns hela fem bryggerier i Nyköping. Tre försvann helt och övriga två (Gribergs och Lindebergs) slogs ihop och bildade Nyköpings Bryggeri AB. Verksamheten förlades till Gribergs gamla bryggeri som byggdes ut i takt med att produktionen ökade och den nya tekniken tog över. 1955 var personalstyrkan som störst och då jobbade 40 personer här. Runt 7 200 flaskor tappades då upp här varje dag. Ny teknik och nya tillverkningsprocesser tog vid och därmed minskades personalstyrkan successivt. Något vi tyvärr känner igen från dagens Sverige. Bryggeriet köptes så småningom upp och 1969 lade man så ned verksamheten (Info från Sörmlands museum)

Nästa område är Hamnmagasinet, idag en populär restaurang som drar många besökare varje sommar.

Bild från 1917

Tyvärr har jag inte funnit så mycket information om just denna byggnad, men området på denna sida av hamnbassängen utnyttjades flitigt för olika verksamheter som sedan skeppades iväg ut på Östersjön via Stadsfjärden. Ett spannmåls- och ett mjölmagasin uppfördes 1901 respektive 1936.

Odd Fellowhuset före byggnaden uppfördes och efter.

 

Området för Odd Fellow-huset 1912

1913 invigdes Odd Fellowhuset, byggt efter den nationalromantiska arkitekturen. Andra dylika byggnader i stan är Tingshuset och Centralstation. Själva Odd Felloworden har sitt ursprung i 1700-talets England och grundades för arbetare som inte kände sig hemma i det traditionella skråväsendet. 1910 bildades den lokala avdelningen och när byggnaden uppfördes fanns här tre lägenheter, tre butikslokaler, sällskapslokaler och en egen lokal för själva orden. 2013 blev byggnaden klassad som byggnadsminne. (Info från Länstyrelsen och Odd Felloworden)

Tingshuset som då är byggt i samma stil som Odd Fellowhuset ovan.

Bild från 1911

1909-1910 uppfördes denna byggnad som då utgjorde plats för Jönåkers, Rönös och Hölebo häraders tingslag. Ända fram till 1984 användes byggnaden för detta ändamål, då man kom att flytta in i helt nya (och tråkigare) lokaler på andra sidan stan. Kriminalvårdsstyrelsen använde dock lokalerna några år till, innan byggnaden övergick i privat ägo. (Info från Wikipedia och Tingshusets webbsida)

Silon, denna omdiskuterade byggnad.

Bild från 1965

Verksamheten i silon påbörjades i början av 60-talet och pågick fram till 2006. Få saknar väl denna byggnad som inte minst hade omaket att skymma solen under de varma sommarkvällar när folk samlades nere i hamnen. Av silons ursprungliga 18 cylindrar behöll man 9 och gjorde bostäder av dessa. Ovanpå dessa byggde man till två våningar med terrasser, vilket många menar att man kunde låtit bli. Är det någon gång jag tycker att det nya är bättre än det gamla, så är det i fallet med silon. (Info från Sweco)

 

Storhusqvarn intill Nyköpings enda egentliga vattenfall, det fyra meter höga Storhusfallet.

Bild från 1895

I denna byggnad påbörjades en kvarndrift redan på 1400-talet och denna pågick ända till 1971. Ett elverk anlades 1898 och det är fortfarande i bruk. 1665 och 1719 brann kvarnen och 1921 återuppstod byggnaden i en helt ny skepnad och 1889 byggde man till ett fyra våningar högt silomagasin. Egentligen är hela området historiskt mer intressant än dagens Nyköpingsbor kanske anar. Kring Sågarbacken pågick inte bara verksamheter i kvarnen, utan här fanns också ett sågvek, en möbelfabrik, en textilfabrik och en tändsticksfabrik. De byggnaderna är borta idag, men tänk vilken turistattraktion dessa hade kunnat bli om man haft pengar och vilja att bevara dem. (Info från Nyköpings museum)

Sparbanken, framröstad som Nyköpings kanske vackraste byggnad.

Bild från 1914

1898 stod denna ståtliga byggnad klar, ritad av Ullrich & Hallquists arkitektbyrå i Stockholm. Så mycket mer vet jag inte och så mycket mer behöver jag kanske inte veta. (Info från Wikipedia)

Allt var säkert inte bättre förr, men nog var Nyköping charmigare i början av 1900-talet än det är idag?

Den röda ladan

Nyköping växer så det knakar. Om detta har vi kunnat läsa i SN. Från politiskt håll verkar man bara jubla åt saken, men vad invånarna egentligen tycker om denna tillväxt lär vi aldrig få veta. Gamla bebyggelser rivs och nya står snart på dess plats. Grönområden får ge vika för asfalt, betong och svindyra bostäder.

Så ser det ut i Nyköping, men visst är det lätt att falla tillbaks på de här orden från Länsstyrelsens folder Riksintresse för kulturmiljövården.

”Bevara Nyköpings karaktär av småstad med dess tydliga historiska prägel. De fysiska uttrycken för Nyköpings utveckling från medeltidsstad via 1600-talets rutnätsstad till en av sent 1800- tal och tidigt 1900-tal präglad småstad ska bevaras och vara avläsbara”

När det Nya Nyköping växer fram, är det ett område i tätorten som Gud…förlåt kommunen, glömde. Det rör sig om Hemgården på andra sidan motorvägen. Att vandra omkring här är att som förpassas till något hillbilly-område i mellersta USA och man bara väntar på att en tandlös yngling ska dyka upp bakom hörnet med sin banjo och sin välkända trudelutt som ekar mellan de fallfärdiga byggnaderna. Jag skrev lite om detta område i ett inlägg för ett år sedan, men idag tänkte jag koncentrera mig på en byggnad.

Ni som följt mig på bloggen vet att jag gärna grottar ner mig i platser jag besöker och förevigar. Denna syssla är ofta lika spännande som att få till den där bilden med stort B. Jag har tittat lite på nätet och på den här bilden från kommunens fantastiska bildarkiv kan man ana vad den stora byggnaden en gång i tiden användes till. I Sörmlands museums folder Nyköpings stadsliv kan man läsa att Hemgården var ett jordbruk som drevs av kommunen och där gamla och sjuka fick arbeta efter förmåga.

Det var då det och som ni ser på den länkade bilden såg både lada och intilliggande område mer välskött och charmigt ut. Jag vet inte vad den röda ladan används till idag, om den ens används. Att den inte rivits för länge sedan måste tyda på något. Någon som vet om den är k-märkt eller om det finns andra skäl till att en nedsliten byggnad som gränsar till nybyggda industrilokaler får stå i fred?

Vid en närmare titt inser vän av ordning att det borde finnas skäl för ansvariga att se över byggnadens vara eller inte vara. Se själva.

Går man runt byggnaden ser man hur dörrar är låsta med nya och fräscha hänglås, så någon/några måste ändå ha en viss tillsyn. Fast hur pass man är intresserade av att vårda området råder säkert delade meningar om.

I buskagen ligger det mycket skräp och detta skräp har legat där under en längre tid. Bl.a. kan man finna det här.

Den sista behållaren intresserade mig, då det finns en logotyp synlig på den. Logotypen kan härledas till gruvbolaget Kern County i USA som startade sin verksamhet 1926. Kermite översatt till svenska är kernit och kernit är ett färglöst vitt material som ofta framträder som kristaller. Kernit är också en viktig råvara när man framställer borax som i sin tur används för framställning av bl.a. tvättmedel. Varför denna behållare ligger på en ödegård i Nyköping har säkert en historia, men visst kan det vara intressant att grotta ned sig i små detaljer?

Den här fasaden är ladans framsida mot de nya och fina industri- och butikslokaler som bygga på gärdet mellan Hemgården och Lilla Kungsladugården.

Den måste sägas hålla en tämligen välputsad sådan och kanske måste den det för att inte skrämma iväg potentiella kunder till de företag som etablerat sig bara några meter bort. Fast tar man en runda kring ladan och synar den närmare, möts man av något annat än välputsat.

Har ni själva passerat området eller reflekterar över bilderna i inlägget, kanske ni noterar något? Trots att byggnaden är ganska sliten och marken runt den minst sagt sunkig, så finns det inte tillstymmelse till klotter. På andra byggnader i området ser man dessa fullständigt meningslösa taggar och försök till ”konst” som man annars ser överallt i Nyköping. Jag hoppas det får vara så, men nog får det åtminstone mig att fundera.

En toalett finns på plats, men av skylten att döma får den bara användas av ägarna till de kolonilotter som ligger tiotalet meter bort. Tusan vet om jag skulle gå in där oavsett om behoven trängde på.

Hemgården på andra sidan motorvägen har en spännande historia. En historia som är okänd för många, men som är värd att bevara. Finns det någon av er som kan berätta mer om ladan, ålderdomshemmet, sjukavdelningen, gula- och röda villan och andra byggnader i området, tas detta emot med glädje.

Superblodmånen…not

I morse var jag uppe en timme innan klockan ringde. Suget att fotografera den superblodmåne alla talade om igår kändes viktigare än en ynka timmes sömn.

Därför hade jag redan igår kväll förberett mig för detta fenomen genom att ställa in kameran med rätt inställningar och placerat den på stativ. Upp tidigt som sagt, en snabb frukost, på med kläderna, ned med kameran i väskan och så ut i kylan. Moln…….och inte en skymt av någon måne.

Förvisso hade man i tv:s väderprognos varnat för moln, men det är då tusan att meteorologer alltid har rätt när man inte vill att de ska ha det. Nåväl, nu var jag ute i arla morgontimmar och frös och kameran var med, så varför inte utnyttja detta.

Det blev en tur förbi arbetsplatsen och bort mot hamnen där bilderna nedan togs.

Nyköpings nya och fina museum som jag skam att säga ännu inte besökt.

Det blev en extra lång tur till jobbet en lite småkylig morgon den 21:a januari 2019. Någon blodmåne blev det inte och lite besviken klev jag så småningom in genom dörren för att stämpla in till ett nytt arbetspass. Fast förvissad att nästa gång, då….om tio år.

Fast….

…i slutet av juli förra året lyckades jag fånga en blodmåne, dock ingen super sådan. Då stod jag och frugan på Lindbacke i ett betydligt angenämare klimat och inväntade månens ankomst…och den kom.

Runt slottet

Den medeltida borg som idag fått namnet Nyköpingshus, härrör från Birger Jarls tid och uppstod i slutet av 1100-talet som en kastal (försvarsbyggnad i sten). Hela byggnaden andas svensk historia och att läsa denna borde egentligen vara ett måste för alla Nyköpingsbor.

Historien tänker jag inte dra nu, men besök gärna slottets museum om ni inte redan gjort det. Många Nyköpingsbor anar nog inte vilka spännande händelser som rymts innanför de tjocka stenmurarna, när de passerar under dagens motionsrunda eller ligger och vräker sig på gräsmattan framför med picknick-korgar och annat.

Passerade var just det jag gjorde den här sköna höstdagen för någon vecka sedan. Precis, den observante känner nog inte igen bilderna när de idag tittar ut genom fönstret och möts av synen med friska vindar, en gråmulen himmel, duggregn och en ganska färglös omgivning.

Med många bilder på SD-kortet är det svårt att vara dagsaktuell i alla inlägg, men det har heller aldrig varit syftet.

Det blev en promenad runt slottet innan det var dags att stämpla in på eftermiddagsskiftet.

Det finns inte så mycket att orda om. Byggnaderna känner ni igen och det finns inte så mycket mer att berätta än det som redan gjorts. Så häng med på en rundtur runt Nyköpings kanske största turistattraktion….precis som ni aldrig gått här…

Nu har ni sett slottet från utsidan. Gå nu dit på söndag och besök slottet på insidan. Det kostar ingen, så skyll inte på priset.