Vi bokade bara en utflykt under vår vistelse på Kreta. Vistelsen som sådan skedde med vänner från olika generationer och var främst en hyllning till frugan som firade sin 50-årsdag. Därför var utflykter som kanske inte var anpassade för alla i sällskapet inte av högsta prioritet.

En blev det som sagt och tidigt på morgonen blev vi upphämtade av bussen utanför hotellet. Vi for in i en soluppgång som fick himlen och morgondiset att skimra i rosa, orange och andra färger. En oerhört vacker syn som helst bör upplevas i verkligheten och inte genom ord på en tämligen anonym blogg.

Cirka 90 minuter tog resan och den företogs på slingriga vägar mellan höga berg vars toppar sträckte sig mer än 2 000 meter upp mot himlen, djupa dalar och Medelhavets blå vatten som följde oss genom hela färden. Trots det vackra scenariot lät jag kameran ligga kvar i knät och detta med vetskapen om att det sällan blir bara att ta bilder genom ett smutsigt fönster i ett fordon som både svänger och kränger. Kanske att jag så här i efterhand ångrar mig lite, men bara lite…

Snart skymtade staden Elounda nedanför bergen och stans vita byggnader sträckte sig ut mot det lockande vattnet. Elounda kommer jag till senare, för det var ut på vattnet vi skulle.

Inte så långt dock. Cirka 20 minuter tog båtresan innan vi var framme vid dagens huvudattraktion. Ön Spinalonga, även kallas ”Spetälskeön”.

Turistmagneter är nu turistmagneter och trots den arla morgontimman (nåja, klockan han bli drygt 09:00 innan vi var ute på ön) var vi varken ensamma eller först.

Med på resan hade vi en kvinnlig guide. En grekiska som talade mycket bra engelska, så att vi som är någorlunda kunniga förstod vad hon sa. Lite svårare för lite äldre skandinaver dock. Hon var oerhört engagerad, mycket kunnig och berättade med stor upplevelse om ön och dess både spännande och tragiska historia. Kanske hon levde sig in lite för mycket, då informationen blev i mastigaste laget.

Därför har jag googlat lite och tänker återge lite av det hon berättade och det jag hittat. Det ska sägas att det blir en kort resumé och vill ni fördjupa er i ön Spinalonga får ni själva chansen att googla och se filmer på Youtube.

Spinalonga, eller Kalidon som ön egentligen heter, betyder ”lång tagg” på språket man talade när ön togs i bruk, venetianska.

Området där Spinalonga (jag använder det ordet) ligger var länge avfolkat, beroende på de ständiga räder som arabiska pirater utförde. I mitten av 1400-talet kom dock venetianarna till området och de började anlägga saltdammar, vilket fick folk att så småningom flytta dit. P.g.a. piraternas ständiga hot, började man på 1570-talet att bygga en befästning på ön. 1669 hade osmanerna (turkarna) erövrat Kreta, men Venedig som tidigare styrde ön fick behålla tre små öar i östra Kreta för att ha som baser på sina handelsrutter. Spinalonga var en av dem.

1715 föll dock de tre öarna i osmanernas händer och de började genast riva fortet på Spinalonga. 1903 lämnade de sista turkarna ön som då började användas för andra ändamål.

Spinalonga blev en spetälskekoloni dit man förde spetälska från hela Grekland. Här tar min resumé slut, för jag kan inte på några vis återberätta de spännande historier som vår kvinnliga guide förtäljde oss. Verksamheten, som var en av Europas sista spetälskekolonier, pågick till 1957 när den siste spetälske fick bege sig från ön. Nja, inte den siste. En man valde att stanna kvar på Spinalonga. En man som inte hade någon familj, inga släktingar och som var så illa däran av sin sjukdom att han insåg att livet utanför murarna skulle bli omöjligt att leva.

Tänk vad dessa murar skulle kunna berätta.

Vilka människoöden har inte levt på ön, vilka tragedier har inte utspelats, vilka hjältar har inte satt sina fötter på de stenbelagda gatorna och vilka sorger har inte ekat mellan väggarna…

Spinalonga återfinns numera på UNESCOS världsarvslista och av den anledningen försöker man återuppbygga stora delar av ön och visst har tidens tand tärt på ön.

Så många spännande byggnader att undersöka och fördjupa sig i, men det blev lite snålt om tid så detta hanns inte med. Ett litet museum finns också i nära anslutning till entrén, men det valdes bort p.g.a. tidsbristen. Tidsbristen som tillkom som en kombination av vår guides stora engagemang och vår klantighet då vi missuppfattade tiden med 30 minuter.

Det blev en snabbis in i den lilla kyrkan, uppför trapporna till sjukhuset och förbi bostaden där Spianlongas advokat och läkare bodde.

Sedan var det bara att bege sig genom gången till entrén och ut till de väntande båtarna.

Innan vi lämnade Spinalonga för gott, tog båten oss med på en tur runt ön som inte är mer än 400 m lång och 200 m bred.

Tillbaka från turen till Spinalonga, bjöds vi på trerätters middag på en restaurang intill båtbryggan. Därefter hade vi cirka 40 minuter som vi kunde spendera fritt. Några passade på att bada, andra tog chansen att se sig omkring i den lilla staden Elounda där vi befann oss. Vi tog chansen att se oss omkring.

Elounda finns det i sig inte mycket att orda om. Staden i sig har tusentalet fast boende, men mångdubblar sitt invånarantal under högsäsongen. Staden ligger väldigt vackert med höga berg på ena sidan och Medelhavet på den andra. Man kommer också till staden genom en slingrande brant väg nedför bergen, från vilka man har en vidunderlig utsikt.

En sak som ändå skiljer Elounda från övriga städer på Kreta, är att här finns en stor andel femstjärniga hotell som gör staden till en av de lyxigaste i hela Grekland. Därav kan man möta celebriteter som filmstjärnor, idrottsstjärnor, rockstjärnor, kungligheter och andra högdjur på gatorna. Vi gjorde det inte…tror jag. Emellanåt hålls också olika internationell toppmöten i staden.

Vill man se riktiga sevärdheter, finns bara denna kyrka i själva staden…

…men beger man sig lite upp i bergen ovanför staden finns en av världens mest heliga grottor, Dikteon-grottan som ligger på 1 000 meters höjd. Här sägs enligt mytologin att guden Zeus föddes och inne i grottan kan man se ett mystiskt grönskimrande ljus som ingen kan förklara. Se bild

Annars handlar mycket om sol & bad, precis som på de flesta orter längs Kretas kust.

Grekiska är varken lätt att förstå eller tyda. Vad som står på skylten nedan har jag inte den minsta susning om. Misstänker ändå att det har att göra med alla nakna kvinnor som låg och solade och som log så snällt när jag gick runt med kameran.

Vi avreste från Elounda, men tog oss inte så långt innan vi svängde nedför bergen och mot staden Agios Nikolaos.

Staden är något större är Elounda och lever också den på turismen. Fast här dominerar ryssar, vilket inte minst märks i butikerna där man säljer svindyra pälsar. Vilken normal människa köper päls i ett land där temperaturen klättra upp mot 40° och sällan under 20?

Staden är annars mest känd för den mycket lilla sjön Voulismeni, som ligger mitt i staden och statyn Moder Europa.

Staden är mycket kuperad. Vill man ta sig från hamnområdet till övriga staden är det branta backar att köra uppför och lika branta trappor att gå.

Stoppet i Agios Nikolaos var inte så långt och vi hann bara strosa lite och ta varsin drink, innan färden mot Rethymnon återupptogs. Lika långt tillbaka, lika storslagna vyer, men lite tröttare. Läs gärna vidare, för…

…två filmer från och om Spinalonga har jag funnit mer intressanta än andra. Se dem gärna.

Nästa film är på grekiska, men klicka på kugghjulet (inställningar), välj Undertexter, Översätt automatiskt och sedan svenska.