Etikett: split

Split – hotellet

StefanLämna en kommentar

Då var det dags för det sista inlägget om vår veckolånga resa till Kroatien och Split. Fast som jag skrev i första av dessa inlägg så bodde vi inte i själva Split, utan i den lilla sömniga förorten Podstrana.

Hotellet heter Le Meridien och är ett lyxhotell värt namnet. Som jag skrev finns här allt för alla och syftet med dessa typer av hotell är att man egentligen aldrig ska lämna dem, förutom när man ger sig ut på upptäcktsfärder.

Själva lobbyn strålar lyx. Nu var det inte högsäsong och hotellet kändes inte fullt på några vis. Dock fick man passa på att ta bilden nedan under tidig morgon då merparten av gästerna sov eller satt och intog frukost i restaurangen.

Rummen var väldigt trivsamma. Vi kom in i ett stort vardagsrum efter att ha passerat en rymlig garderob och där fanns soffor, fåtöljer och en tv. Därifrån gick man in i ett rymligt sovrum och innanför det låg ett stort badrum med både badkar och duschkabin. Längs med hela hotellrummet löpte också en stor balkong med bra utsikt över området.

Satt vi på balkongen och tittade till höger såg vi den höga delen av hotellet, lobbyn och det som under högsäsong är ett casino, men som nu användes som konferenslokal.

Tittade vi rakt fram såg vi en av matsalarna, inomhuspoolen, spat och gymmet.

Sneglade vi sedan till vänster såg vi utomhuspoolen, hotellets badstrand och bort mot själva Split.

Hotellets tre matsalar utnyttjade vi flitigt, inomhuspoolen (på bilden nedan) och gymmet bara enstaka gånger.

Baren utnyttjade vi desto fler gånger och i stunder när det var ledigt vid borden till dess uteplats kunde vi njuta av kalla drycker med en underbar utsikt över Adriatiska havet.

Vi lämnade dock hotellet vid några tillfällen och då menar jag inte bara de gånger när vi gjorde utflykter till staden Split och de områden ni kunnat läsa om i tidigare inlägg. Det blev en del promenader längs med strandpromenaden, där det var än mer påtagligt att säsongen ännu inte hade dragit igång. Arbeten pågick vid barer, restauranger och hotell. Solstolar stod uppställda längs den steniga stranden, men få om ens någon nyttjade dem.

Förutom fåglar var djurlivet kring hotellet ganska återhållsam. Desto fler träd, buskar och blommor. I all min okunnighet om florans värld, så har jag ingen susning om namnet på de tre växter ni ser nedan. Det var de som var mest talrika längs strandkanten.

Bad då, blev det något bad? Jadå, både i pool och hav. Jag brukar säga att i pooler svalkar man sig bara, i havet badar man.

Inomhuspoolen nyttjade frugan och jag bara vid ett tillfälle och just den dagen var det lite mulet, svalt och lite regn föll från himlen. Utomhuspoolen utnyttjades desto mer och där kunde man flyta och titta ut över strandpromenaden, havet och bort mot Split.

Det blev bara ett dopp i havet. Temperaturen låg på cirka 18-19° och det var helt okej under de sista dagarna när temperaturen i luften passerade 20°. Annars tillbringade vi en del tid i hotellets solstolar nere på stranden.

Nu tänker ni att hotell Le Meridien beboddes av idel badkrukor. Ingen badar på bilden ovan och solstolarna gapar tomma. Lugn, bilden är tagen under en av våra tidiga morgonpromenader och som jag skrev i första inlägget från resan, var det befriande skönt att slippa alla soltörstande turister som ilade ned till stranden klockan 06:00 för att tinga platser med sina handdukar.

Annars är det en fröjd att bada i Kroatien, vilket vi gjorde betydligt mer under vår resa hit 2014. Förvisso består stränderna av små, vassa stenar och i vattnet måste man ta sig på lika vassa stenar innan man kommer ut på lite djupare vatten. Fast vattnet, det vattnet. Klarar är det svårt att hitta i Europa och det beror givetvis på att sten är det dominerande underlaget och inte sand. Vattnets färg pendlar också mellan blått och grönt, beroende på om solen skiner eller molnen skymmer den.

Ibland satt vi på en solig balkong där vi tog något gott att dricka, samtidigt som vi kunde se bort mot regnväder som drog in över Split några kilometer bort.

Vi hade tur med vädret. Ett riktigt regnväder passerade vårt hotell, men mestadels klarade vi oss helt från regn. När regnet försvunnit över Split och solen gjorde sitt bästa för att återta himlen, kunde man sitta på balkongen med sin kamera och med telezoomens hjälp få ganska vackra bilder.

Jag hade ett mål när jag kom fram till hotellet första dagen. När vi landade på Splits flygplats och satt i bussen på väg mot hotellet, lyste en stor och klar fullmåne över havet. En sådan scen måste man uppleva för att förstå, men den månen gav jag mig sjutton på att fånga. Tror ni detta skedde? Icke, trots att jag stod redo med både stativ och kamera inställd på rätt värden. Vet fortfarande inte hur detta gick till, men någon fullmåne fick jag inte med mig hem. Fick nöja mig med bilder på den blå timmen och dessa har väl en tjusning i sig, men den månen alltså…

Nedanför hotellet ligger en marina och vid denna marina stod lyxyachterna tätt intill varandra. Ger mig tusan på att det kostar en normal svensk årslön bara att ge sig ut på havet med de största exemplen. Vi såg sällan människor ombord på dessa, förutom vid något tillfälle. De rika kanske inväntar turistsäsongen då de ges möjligheten att stoltsera på sina inköp som förmodligen drar till sig blickar från vackra kvinnor och stiliga män.

Det fanns mycket att göra, mycket att se och mycket att njuta av på hotell Le Meridien. Frågan är om inte solnedgångarna slog allt detta. Oavsett om du satt på någon av restaurangerna, på balkongen eller satt vid poolen, så var de så spektakulära som sägs i resebroschyrerna.

Solnedgångar kan fångas på olika sätt. Som att ha den i ryggen.

Som att fånga den ensamma mannen som tog ett kvällsdopp i poolen.

Som att fånga omkringliggande palmer i siluett.

Som att zooma in och få till den där orangea och varma tonen i solnedgången.

Som att vänta tills solen gått ned bakom horisonten och molnen får sin röda färg.

Eller som att fånga den genom den glassfär jag brukar ha med mig på mina fotosejourer.

Med den bilden är reseskildringen från Kroatien slut. Inga nya resor är inplanerade för närvarande, förutom några dagar i Ystad slutet av månaden. Jobbsituationen får avgöra om det finns chans eller ekonomiska möjligheter att se fram mot nya resmål. Vi får se.

Fast nu är det svensk sommar som gäller och den får ni nöja er med i kommande inlägg.

 

 

Split – nationalparken

StefanLämna en kommentar

Den sista dagen före hemresan från Split stod frugan och jag mellan två val. Innan avresan hade vi sett ut ett mål vi gärna ville besöka, nationalparken Krka. Övriga i resesällskapet ville gärna ut på ön Brac, vilket vi i.o.f.s. också ville, men vi var tvungna att välja.

Vi valde rätt visade det sig. Dels för att övriga i resesällskapet aldrig kom ut på Brac av olika omständigheter. Dels för att besöket i Krka var en underbar naturupplevelse.

Krka ligger knappt nio mil från Split och vi tog oss dit med hjälp av en fullsatt buss från Ving. Den första biten gick på huvudvägen ut från Split, förbi flygplatsen och den otroligt vackra staden Trogir. Där svängde bussen av vägen och tog oss upp i mer ödsliga och bergiga trakter, där små tillsynes fattiga byar passerades. Efter cirka en timmes bussresa svängde vi av vägen, hämtade biljetter vid en stor parkering och åkte ned för en smal väg som slutade vid den 109 kvadratkilometer stora nationalparken Krka.

Krka är en av Kroatiens åtta nationalparker och den som kanske är mest känd för svenska turister. 1985 blev den erkänd som nationalpark och besöksantalet har stadigt ökat. Veckan vi var i Kroatien hade den riktiga turistsäsongen inte dragit igång på allvar. Som alla vet är kända turistmål också mål som väldigt många turister väljer, så tack o lov att vi besökte Krka när vi gjorde.

Buss efter buss svängde ned på den smala vägen och man kan leka med tanken på hur det är när säsongen är igång på allvar. Nu sväljer nationalparken mycket folk, så det var inte så trångt och det gick ganska bra att ta bilder utan en massa människor som förstörde utsikten. Jag hade nog personligen känt en viss irritation om jag hade tvingats trängas och fått bild efter bild förstörd.

Det finns fem olika ingångar till Krka och den vi använde är den mest kända och använda. Det vi aldrig fick se var klostret Visovac som ligger ute på en ö i floddeltat, men alla upplevelser övervägde detta med råge.

Lite kultur blev det dock. Som den här gamla kvarnen som idag används som souvenirbutik och museum.

Sankt Nicholas kyrka som byggdes av två bröder 1761.

Växter var ett annat stilrent inslag. Som fikonträd som växte längs hela promenadstigen.

Frodiga träd som speglade sin grönska i det gröna vattnet.

Blommor som lyste upp i det gröna. Vad arten nedan heter har jag ingen susning om, men den fanns i rikliga mängder.

Djur fanns det förstås. Reptiler och amfibier. Det finns åtta ormarter i Krka, varav en är giftig. Vi såg ingen, men däremot grodor och paddor. Har ni hört grodor som parar sig? Om inte, så får ni googla efter detta, för det var en upplevelse i sig och dessa grodor lät och hördes vi varje vattendrag.

Det var gott om fisk som simmade runt i det klara och gröna vattnet.

Gott om fåglar som vanligt hördes mer än de syntes. Deras vackra kvitter följde oss hela vägen, men den här gynnaren var den enda som snällt ställde upp för fotografering.

Fjärilar och trollsländor fladdrade förbi i rikliga mängder. Det var dock bara sländorna som ville fångas på bild.

Fast det är naturen som är den stora sevärdheten.

Den senaste månadens rikliga regnande hade gjort att vegetationen var både frodig och grön. Utöver detta rann vattnet både rikligt och kraftigt nedför de omkringliggande bergen. Makalöst vackert. Genom denna frodiga grönska har man anlagt en gångstig på två kilometer. Hela sträckan promenerar man på en träbro, förutom de utstickande utkiksplatser dit man kan ta sig om man vill och det vill man.

Det finns flera vattenfall i nationalparken, varav det mest kända (Skradninski Buk) ligger i den här delen och är det mest berömda.

 

Man kan se fallet ur olika vinklar när man passerar längs med den utstakad promenaden. Strax innan den långa bron finns restauranger och en stor öppen plats där man kan stanna och ha en liten picknick eller bara sola. Med tanke på frekvensen av besökare som både åt och solade, kan man lätt föreställa sig området när turistsäsongen är som mest intensiv. Nej tack, säger jag som blir lätt irriterad i såna situationer.

Som på den långa bron intill Skradninski Buk.

Vi har sett på bilder från Krka innan vi reste från Sverige. Vi har på dessa sett att man badar i den lilla sjön nedanför fallet. Att bada är förövrigt tillåtet i hela floden Krka som rinner ned i nationalparken. Det kan man göra och det hade vi räknat med, så badkläder fanns nedpackade. Dock så tillåter man inte detta förrän den 1:a juni. Detta beroende på det kraftiga vattenflöde som skapar ganska starka strömmar och gör det ganska vanskligt, inte minst för barn och icke simkunniga.

Givetvis finns det de som trotsar uppmaningar, så även här. Dessa människor stöter man på var än i världen man befinner sig.

Fast svalka fötterna och ta en dusch under något vattenfall är tillåtet, vilket en del utnyttjade.

Det var en sanslös vacker upplevelse att visats i denna nationalpark. Med tanke på hur det artade sig för sällskapet som tänkte besöka ön Brac, så ångrar frugan och jag inte en sekund att vi gjorde detta val.

Som så ofta kan man inte beskriva en naturupplevelse med hjälp av bilder. Man måste själv vara på plats för att förstå innebörden av dofterna, ljuden och hela  det mäktiga sceneriet. Som både den svenska och kroatiska guiden (man måste alltid ha en lokal guide med på denna tur), så behöver man inte göra som man gör i resebroschyrer när man besöker en plats som Krka. Det vackra behöver inte retuscheras, det är vackert ändå. Vad menas med det. Jo, ett vattenfall är oftast vackrast när vattnet har det där silkeslena utseendet. Tror ni man kan fånga det när solen står som högst på himlen och det krävs långa slutartider för att skapa silkeslent vatten utan att hela bilden blir utfrätt?

Så här såg den verklighet ut som vi mötte på vårt besök.

Med enkla medel och väldigt snabbt kan man skapa detta i Photoshop. Inte proffsigt, men bara för att visa att också en amatör klarar detta.

Ni ser skillnaden och visst är det mer ofta ni ser vattenfall skildras som på bild nummer två? Ofta ser dock verkligheten mer ut som på bild ett.

Nej, som sagt. Det behövs ingen retuschering av bilder när naturupplevelsen gör att man bara baxnar.

På hemresan stannade vi vid en lokal tillverkare av oljor, honung, tvålar, godis och annat som utvinns från det som odlas i området. För min del blev det en liten flaska plommonbrandy. Kommer att avnjutas inom kort, tillsammans med minnena från Krka.

Läs och se mer om Krka här (på engelska).

Split – ett kärt återseende

StefanLämna en kommentar

Förra inlägget slutade där vi stod i Splits hamn och inväntade en lokalbuss som skulle ta oss ned längs med den kroatiska kusten.

Det här inlägget börjar när vi sitter på bussen och ser det fantastiska landskapet i den Makarska rivieran svepa förbi utanför fönstret. På ena sidan av bussen kantas den slingriga vägen av höga berg och på den andra tittar man ut över Adriatiska havets klarblå vatten. Små byar och lite större orter passeras längs vägen innan vi kliver av vid vårt slutmål.

I den lilla byn Brela med sina knappt 2 000 invånare bodde frugan och jag när vi besökte Kroatien för fem år sedan. Vi vill göra ett återbesök när vi ändå befann oss i närheten och dagen skulle bjuda på växlande väder, så det passade oss utmärkt.

Från busshållplatsen som ligger ganska högt upp fick vi gå ett antal hundra meter för att komma ned till själva byn och de hotellkomplex som ligger som radband längs med vattnet.

Visst kände vi igen oss, även om vi förvånades över att vi varje kväll hade gått så långt för att komma in till själva byn, matställena och de vackraste vyerna. Som ni ser på bilden ovan hängde regnet i luften och vi tittade oroligt över vindens riktning och vart ovädret var på väg.

Fast så här långt var vädret bra och temperaturen behaglig. Den här lilla klippformationen är jag säker på att många av er sett och den om något kännetecknar Brela.

Lite oväder på gång, men blickade vi söderut på den strandpromenad på vilken vi var på väg såg det betydligt bättre ut.

Lite hungriga och törstiga var vi efter bussresan och promenaden, så vi satte oss ned på en av de många uteserveringarna där vi njöt till fullo av både mat och dryck. När vi sitter där känner vi regndroppar som sakta ramlar ned från himlen. Inte många, men de förvarnade om något. I en hast tömdes den steniga stranden nedanför restaurangen på folk.

Nu blev det inte mycket av regnet annat än ett väldigt glest nedfallna droppar. Vi drog oss vidare söderut på den långa strandpromenaden i riktning mot Brelas grannby, den något större orten Baska Voda med sina drygt 3 000 invånare. På vägen passerade vi det hotell där frugan och jag bodde under vår vistelse här. Hotell Berulia som ligger ganska mitt emellan de bägge byarna. Från stranden vid detta hotell ser man bort mot Baska Voda och de höga berg som kantar orten.

Strax innan vi kom fram till Baska Voda ökade antalet regndroppar och plötsligt kom en rejäl skur. Vi såg oss tvingade att gå in på en uteservering under tak när en kall Gin&Tonic slank ned med välbehag. Det kändes lite motigt att regnet kom när vi hade så mycket kvar av dagen, men skuren blev kort och snart kunde vi fortsätta vår promenad i omgivningen. Nere vid hamnen drog en turistbåt förbi, förmodligen med riktning mot själva staden Makarska som ligger cirka en mil från Baska Voda.

Vi tittade oss omkring i den lilla byn och kände igen mycket av det vi såg och upplevde för fem år sedan. Tyvärr eller dessbättre hade inte turistsäsongen börjat och vi slapp trängseln på både strand, i butiker och bar. En kroatisk guide som vi hade med på en kommande tripp (mer om denna i nästa inlägg) berättade att det under högsäsong bor runt 25 000 personer i denna lilla by och det är inte svårt att föreställa sig hur det är knökfull på både ständer, restauranger och i butiker. Nej tack, säger jag.

Statyn av Sankt Nickolas är kanske Baska Vodas mest kända landmärke.

Förra gången vi besökte Kroatien gjorde frugan och jag en promenad den dryga milen från Baska Voda till Makarska. Det tog ett antal timmar, men var värt nästan varje steg längs med det vackra havet, de höga höjderna och genom de små byarna. Vi hade varken tid eller lust (jo, frugan hade) att ta den långa promenaden, men vi gick ändå ett par kilometer innan vi vände och gick tillbaks.

Vi vände vid ett ställe som hämtat ur den populära zombie-serien The Walking Dead. För fem år sedan såg det precis likadant ut. Om hotellkomplexet förlorat i kampen om turisterna eller om det är resterna av den kommunistiska ockupationen vet jag inte, men det ser verkligen övergivet och tråkigt ut. Den lilla bit av den långa promenaden mellan Baska Voda och Makarska man inte vill skriva hem om.

Är ni lite mer intresserade av promenaden mellan Baska Voda och Makarska, kan ni läsa och se mer om denna på min gamla blogg.

Efter att vi vänt vid detta ödsliga ställe satte vi oss ned vid vattnet och njöt av solen som gjorde sig allt mer påmind. Vackert, varmt och i lä från blåsten. Jättehärligt, men frugan spejade oroligt efter ovädret som kantade vår väg…

…och hon spejade vidare…

…och visst fanns ovädret därute. Närmare bestämt över ön Brac som ligger utanför den Makarska rivieran. Av medpassagerare på nästa tur fick vi veta att det hade regnat rejält den här dagen och visst kunde vi skåda det hela där ute i vattnet.

Själv tog jag det med ro…

…och något oväder drog aldrig över oss.

Vi promenerade tillbaks till Baska Voda och tittade upp mot bergssluttningarna som inramades av den vackra ginsten som lyste upp landskapet i gult.

Om vi av en händelse ser en svensk blondin ute bland den gula växten, så sitter hon på huk och tar kort, inget annat.

Vi kom åter till Baska Voda där vi satte oss i en solstol och intog en läskande god Aperol Spritz. Vi blickade ut mot ön Brac och ovädret som belägrade ön. En segelbåt drog förbi långt där ute och den bilden gjorde sig bäst i svartvitt.

Vi gick upp till Vingkontoret som ligger precis ovanför de strandrestauranger där vi satt. Syftet var att boka den resa som jag kommer till i nästa inlägg. Vi hade tänkt ta en bit mat efter detta, men efter att ha frågat om busstider insåg vi att vi inte skulle hinna.

Med den dåliga erfarenhet av bussar vi hade med oss från besöket för fem år sedan, begav vi oss upp mot busshållplatsen. För att göra en lång historia kort, så slutade det den gången med att vi klev på en fullsatt skolbuss med förskolebarn. Huh, säger jag bara.

Den här gången gick det bättre och vi hann inte stå där så länge innan bussen kom. Jag hann precis ta den här bilden av en vallmo innan den dök upp….femton minuter för tidigt, så det var nära att vi hade missat den. Bussen var den sista för kvällen intill Split.

Det blev ett trevligt återseende av de två byarna Brela och Baska Voda. Några regnstänk, en större skur där vi ”tvingades ta en GT under tak, en kort och trevlig promenad och minnen av ett fantastiskt landskap.

Nästa inlägg tar upp hela resans höjdpunkt.

 

Split – staden

Stefan2 kommentarer

Split är Kroatiens andra största stad efter huvudstaden Zagreb. Det bor cirka 180 000 personer i staden, men räknar man in ytterkantsområdena bor här cirka 350 000.

Vi gjorde två turer in till stan från Podstrana och hotell Le Meridien. Den första företogs sena eftermiddagen då detta var kvällen när min svåger skulle bjudas på middag som ett led i firandet av hans 70-årsdag. Vi tog taxi in till Split några timmar innan för att kunna strosa, titta oss omkring och ta lite gott att dricka.

Det är bara att erkänna. Split är ingen vacker stad. Gråa, trista byggnader som hämtade ur reklambroschyrer från kommunisttiden, ligger sida vid sida med mer moderna komplex i glas och stål. Detta kryddat med klotter, skitiga trottoarer och nedskräpning.

Ingen vacker syn, men det är ett skal som snart förvandlas till något betydligt vackrare. Det är nere vid hamnen och området runt gamla stan man möter det Split man vill möta.

Det var en mulen eftermiddag, lite småkylig och så duggade det stundtals från himlen. Det var inget som störde, så vi strosade en stund nere vid hamnområdet där barer, restauranger och olika stånd var placerade sida vid sida.

Rent och snyggt, men fina planteringar längs promenaden. Fattas bara då det är hit turister från hela världen söker sig när de besöker staden. Vi satte oss ned vid en av uteserveringarna och tog lite gott att dricka. Därefter drog vi oss upp ett kvarter och in i det som kallas gamla stan. Kanske inte att jämföra med Stockholms, men ändå en viss charm som kantades av historia.

Split är en gammal stad där man vid utgrävningar funnit fynd som härrör från tider långt f.Kr. men det var först år 200 e.Kr. som staden blev ett namn då ett stort palats uppfördes av den romerske kejsaren Diocletianus. Staden har genom århundradena belägrats av allt från antikens romare till 1900-talets nazister. Först 1945 befriades staden för gott och i samband med det Jugoslaviska kriget på 90-talet införlivades Split i det fria Kroatien.

Det gick fort att ta sig genom den gamla delen av Split. Några större utforskningar hann vi inte med, men här precis som i Stockholms gamla delar trängs gammalt och nytt med tusentals besökare.

Byggnaden ovan är Splits nationalteater som stod klar 1893 och på bilden nedan ses Republic Square där man bl.a. arrangerar olika kulturella evenemang.

Vad byggnaden nedan heter vet jag inte, men den har en ganska intressant fontän som man vid en snabbtitt kanske inte lägger märke till. Ser ni vattenstrålen som kastar sig ner i koppen framför? Det gör ni säkert om ni tittar noga, men jag vet att ni inte ser hur vattnet ändrade färg med jämna mellanrum. En ganska intressant skapelse.

Det nya i gamla stan får väl symboliseras av dessa två bilder. Fontänen vid inloppet till hamnen och uppmaningen till besökare i gamla stan att klä sig propert.

Efter detta korta besök slog vi oss ned i en mycket trevlig restaurang/bar, The Fabrique, som du kan besöka via denna länk. Självklart var det inte lika mycket folk när vi besökte den, utan vi kunde i lugn och ro slå oss ned och föra samtal i en alldeles lagom nivå.

Middagen bestod av en fyra rätters smakmeny med en glas vin till varje rätt. Oerhört gott och en oerhört trevlig liten restaurang vid namn Zora Bila (länk där du kan läsa lite om omdömen och annat) som jag rekommenderar om ni besöker Split. Ligger lite i utkanten av stan och området i sig ser lite ruffigt ut. Låt er dock inte luras av detta, för maten är god, personalen trevlig och utsikten över Adriatiska havet underbar.

Det blev ganska sent innan vi  rullade hem i en taxi, inte limousine som var beställt.

Det var första besöket i gamla stan och vid hamnen. Det andra besöket skedde redan dagen efter när frugan och jag gjorde ett kärt återbesök. Mer om detta i nästa inlägg.

Den här dagen hade vädret skiftat från lite gråmulet och svalt till en blå himmel och värme.

Innan vi satte oss i en buss för vidare färd, hann vi spendera en dryg timme i gamla stan. Det är väl så att både land och stad visar sin bästa sida när vädrets makter är med besökarna. Vi sprang på denna vackra byggnad som låg insprängd i grönska. Snubben du ser framför klocktornet är Gregorius av Nin, en kroatisk biskop som levde på 900-talet. Han sägs vara den som spred kristendomen i Kroatien och var en stark bidragande orsak till att det kroatiska språket utvecklades.

Den 8,5 meter höga och 13 ton tunga statyn står framför ”Den gyllene porten”. Denna port var under antiken Diocletianus-palatsets huvudentré. Det palats som uppfördes av den romerske kejsaren Diocletianus cirka 200 e.Kr. och som omsluter hela den gamla staden. Idag ”vaktas” porten av män utklädda som dåtidens romerska soldater.

Just denna delen av gamla stan kännetecknas av smala gränder, små butiker och en ganska lugn atmosfär. Något som passar både mig och frugan.

Detta andra och korta besök uppe i Split var snart till ända och vi drog oss ned till busstationen för att ta oss ner till andra sidan av vårt hotell. Om det får ni läsa i nästa inlägg.

 

 

 

Split

StefanLämna en kommentar

Jag och frugan kom hem 01:00 i morse. Från ett soligt Kroatien och 24° till ett regnigt Sverige och 14°.

Frugan och jag besökte Kroatien för fem år sedan, då i september. Nu har säsongen inte börjat på allvar, vilket märktes både på hotellet och vid kända utflyktsmål. Skönt tycker jag personligen då jag inte är något stort fan av trängsel och hysteriska människor som ilar likt bisvärmar till solstolarna 06:00 på morgonen för att markera sitt revir.

Det var alltså lördagen den 18:e som jag, frugan och åtta reskamrater lämnade Arlanda för en vecka i kroatiska Split. Fast egentligen var det inte i Split vi skulle bo, utan i en ganska sömnig förort vid namn Podstrana. I denna lilla sömniga förort har man slagit upp ett stort lyxhotell vid namn…

Le Meridien räknas som ett av Vings finaste hotell i Kroatien och man kan inte säga annat än att hotellet motsvarar sina höga betyg. Här finns något för alla.

Att sitta på balkongen, titta ut över poolområdet, havet, de underbara solnedgångarna och mot bergen bakom den sömniga förorten när solen låg på, var mumma för själen.

Jag återkommer till hotell Le Meridien i det sista av kommande fyra inlägg om resan, men först kommer jag att skildra lite av det som företogs under denna härliga vecka. Det blir bättre för varje inlägg, kan jag avslöja redan nu. Så Stay Tune!