En trevlig sport

Årets upplaga av Swedish Beach Tour är över för den här gången. Förhoppningsvis får vi se denna mycket trivsamma tävling på Stora torget i Nyköping även kommande år.

Både jag och frugan har fastnat för denna i sammanhangen ganska unga sport. Det finns mycket glädje, mycket gemenskap, en oerhörd ”sportsmanship” och en härlig inramning med dunkande musik och engagerade speakers. Publiken sitter också väldigt nära den lilla planen och detta skapar en närhet till de tävlande man inte ser så ofta i sportsammanhang.

Mitt inte tillräckligt starka ”reseobjektiv” på 16-300 mm fick utgöra min utrustning när vi parkerade oss på läktarnas kortsida. Har ni inte tittat på denna tävling, gör det nästa gång turnén kommer till Nyköping eller vilken stad ni än bor i. Förhoppningsvis kan följande bildspel inspirera till ett besök.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Beach Volley

Det var förra året jag av en slump hamnade på Stora torget i Nyköping och fick bevittna en beach-volleymatch för första gången. Jag fastnade för denna sport, både för att spelet i sig var kul att se, inramningen och glädjen som spreds bland de deltagande paren. Klart sevärt m.a.o.

I år var det dags igen. Den här gången var det planerat att frugan och jag på vår traditionella lördagspromenad skulle besöka evenemanget.

Tänk att ett annars stenbelagt och dött torg kan förvandlas till en sandstrand med glada människor, dunkande musik och en festlig inramning. Jag tipsar er alla att någon gång besöka en beach-volleymatch, även om ni i grunden är relativt ointresserade av sport…hur någon kan vara det?

Det är naturligtvis inte det mest lämpliga att sitta på läktaren bakom spelplanen. Dels för att man inte får de där riktigt bra actionbilderna, men också för att man måste se upp för bollar som smashas över sargerna. Igår kanske det inte var lämpligt p.g.a. att solen låg direkt på och gjorde att svetten snart nog började rinna i panna och längs med ryggen. Det var ganska skönt när solen gick i moln kan jag säga, vilket säkert alla de som sökte skugga framför Stadshuset och nöjde sig med att lyssna och se delar av matcherna.

Beach-volley kallas också en sport för gubb- och gumsjuka. Ni som sett beach-volley spelas förstår varför, men försök att fota en sådan match utan att få med lättklädda och vältränade kroppar på bild. Lycka till.

Vi hann se tre hela matcher och en halvlek innan det vankades mat och kall dryck på intilliggande Skafferiet.

Snart var bollen i luften…

…och nedan kan ni se ett bildspel från de cirka två timmar vi satt på läktaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Den försvunna idrotten

Det här inlägget ska frångå mina vanor att dokumentera mina inlägg med bilder och text från min vardag.

Det ska istället handla om ett samhällsproblem som får konsekvenser i form av andra. Idrotten som försvann, en kanske något kryptisk rubrik, för inte har väl idrotten försvunnit? Nej, självklart inte, men vi som deltagit och på andra sätt varit engagerade i den lokala idrotten har sett lokala föreningar försvinna, lokala idrotter som gått samma väg och hur bristen på idrottsföreningar på landsbygden fått konsekvenser man kanske inte räknat med.

Personligen är jag född och uppvuxen på landsbygden, närmare bestämt Tystberga. Tystberga på tiden det begav sig sjöd av aktiviteter, inte minst på och omkring Tyrsvallen där det spelades fotboll, tennis, bordtennis och utövades friidrott varje dag i veckan. Själv ägnade jag mig åt det mesta, men fotbollen var sporten som tog upp det mesta av min tid.

Klicka på bilden för en större version

En ung och vältränad Stefan Karlsson syns i mitten av bilden, omgiven av minnesvärda spelare och profiler. Det roliga med denna bild är att bara två av lagkamraterna hämtades utifrån, övriga var Tystbergagrabbar, inklusive ledarna.

Nynäs, Näsby, Ludgo, Buskhyttan, Ålberga, Vrena, Sjösa och Jönåker, är alla lag som försvunnit från den lokala fotbollskartan och några av lagen från småorterna lever på nåder tack vare inhämtat spelarmaterial från centralorten. Än värre är det på dam-, junior- och ungdomssidan.

Något har hänt och jag tänker vidhålla att de kommunansvarigas centraliseringspolitik är en stark bidragande orsak till att fotbollen i Nyköpings kommun är sämre och glesare än på många år. Tyvärr ser kurvan allt annat än rolig ut och frågan är hur länge det dröjer innan vi får läsa nya svarta rubriker om lokala lag som lägger ned verksamheten?

Vi som bodde i Tystberga när Tystberga GIF var en förening som engagerade hundratals ortsbor på olika sätt, vet också att en liten ort bygger mycket kring just idrottsföreningen. Nu hade vi i Tystberga turen att också andra föreningar hade en livlig verksamhet. Nynäs IK lockade många lokala skidåkare och fotbollsspelare. Bogsta skyttegille, SMU-scouterna och Sjöscouterna var andra föreningar som sysselsatte ortens ungdomar. De som inte intresserade sig för föreningslivet, var ämnade att gå tämligen sysslolösa då varken fritidsgård eller andra faciliteter fanns att tillgå. Tyvärr fann många av dessa klasskompisar och grannar ingen annan utväg än att driva runt och ställa till med sattyg. Här kommer konsekvenserna av kommunens centralisering in i bilden.

Idag nås vi av nyheter om vandalism, bråk och stök från de mindre orterna. Samma orter som i mångt och mycket sett hur de lokala föreningarna tvingats dra ned på verksamheten och i vissa fall försvinna helt.

Ekvationen är enkel. Avsaknaden av nybyggnation i de mindre orterna leder till en minskad befolkning. En minskad befolkning leder till mindre barnkullar. Mindre barnkullar leder till att ortens skola läggs ned. Läggs skolan ned försvinner dess koppling till den lokala idrottsföreningen. Försvinner den kopplingen är det färre barn och ungdomar som engagerar sig i idrotten. Är det färre barn och ungdomar som engagerar sig, försvinner snart föreningen. Försvinner idrottsföreningen och andra föreningar är det fler ungdomar som drar omkring på byn helt sysslolösa. Sysslolösa ungdomar är ofta uttråkade och uttråkade ungdomar har en tendens att hamna snett i livet.

När ungdomar hamnar snett i livet drabbas också mindre orter av vandalism och stök.

Det råder inget tvivel om att idrottsföreningar har en stor betydelse för små som stora orter. Engagemanget hos lärare, idrottsledare och föräldrar är också det oerhört viktigt och något som måste lyftas. Då gäller det förstås att man har något att engagera sig i och det är här kommunens brist på intresse för de mindre orterna kommer in.

Allt i en kommun kan inte handla om själva centralorten, dess satsningar, nya, fashionabla och dyra bostadsområden. Det finns en landsbygd utanför stan där invånare bor och vill bo. Vill man att inte bara landsbygden, utan också idrottsföreningarna, ska leva måste kommunpolitikerna på allvar inse vad som krävs för att så ska ske.

Det gör man inte idag och gör man det inte heller i morgon, kommer det att få vidare konsekvenser.

Detta om detta. Nu blev jag så exalterad att också nästa inlägg kommer att handla om den lokala idrotten och hur det faktiskt såg ut en gång. Hoppas du läser detta.