Etikett: svartvitt

Storm is coming

Stefan2 kommentarer

Jag hade en knapp timme på mig mellan arbetsdagens slut och ett besök på en fotvårdsklinik. Jag brukar ta med mig kameran för att på bästa möjliga sätt fördriva tiden under denna stund.

När jag kliver ut genom portarna på jobbet visar sig mörka moln över Nyköping. Ganska perfekt, för då fick jag möjligheten att genomföra ett fotoprojekt jag planerat sedan länge. Blå himlar i all ära, men himlar med mörka och tunga moln slår det mesta. Jag höll mig intill Nyköpingshus då kliniken ligger i närheten av denna historiska byggnad och härifrån såg jag de mörka molnen närma sig. Mörka moln brukar innebära spännande bilder och många tvistar om det är bäst att föreviga detta i färg eller svartvitt.

Döm själva. Bilderna är tagna i färg, men konverterade till svartvitt i Photoshop. I slutet av inlägget kommer en liten omröstning där du får göra ditt eget val. Hoppas du svarar på den.

Silohuset och Sörmlands museum ligger förvisso inte på slottsområdet, men tvärs över gatan. Det vita höghuset som tecknar sig mot de mörka molnen är ett motiv jag länge spanat på när jag kliver ut från jobbet och ser vyn på lite avstånd.

Kungstornet är fotat från alla håll, vinklar och i alla vädertyper. Här framför…just det, mörka moln.

En bild över Svandammen och bort mot Silohuset är vanligt förekommande på Instagram, Facebook och i andra sociala medier. Visst förstår man varför, även om de tunga molnen skrämt bort de som brukar sola och äter sin lunch på vallarna.

Den här trappan brukar jag föreviga i alla möjliga sammanhang och kallar den alltid för ”Stairway To Heaven” efter en låt av historiens kanske mest berömda hårdrocksband.

Flaggspelet på toppen av vallarna brukar placeras ut i samband med Nyköpings gästabud och de utgör ett litet extra tillskott till denna spännande miljö.

Mörka och regntunga moln. Fast jag klarade mig från regnet och klev så småningom in genom dörrarna på fotvårdskliniken.

Naturligtvis inträffar det man inte vill ska inträffa. Klart regnet kom. När jag lämnar kliniken och har gått cirka 50 meter känner jag några regnstänk och när jag befinner mig på viadukten intill Teaterparken öppnar sig himlen och sedan störtregnar det hela vägen hem…tills jag befinner mig cirka 20 meter från lägenheten. Då upphör regnet så sakteliga för att sedan på kvällen skina upp och bli fint.

Det kallas otur.

Nu var jag inte utrustad med utrustning för regn, som vissa andra. Att jag blev dyblöt förvånar säkert ingen, men kameran klarade sig ganska bra trots allt.

Så detta med omröstningen.

Schools Out

StefanLämna en kommentar

Våra barn och ungdomar har just nu ett efterlängtat sommarlov och lärarna inleder snart en semester, dubbelt så lång som min. Sveriges skolor gapar snart tomma i väntan på att nästa läsår inleds. Nygamla elever väntar på ett nytt läsår, nya elever ser spända fram mot att möta nya klasskamrater och de lite äldre ungdomarna ser fram mot det sista året i skolan.

I Nyköping står den nybyggda gymnasieskolan öde inhöljd i glas och betong.

Ni vet vilken skola jag menar, men om inte kanske den här symbolen utanför den gamla gymnastiksalen ger en ledtråd?

Medan ni tänker och funderar, även om jag tror ni hittat rätt redan, får ni lyssna på en låt där musiken var viktigare än attityden.

”Schools Out” med Alice Cooper, en låt från en tid när undertecknad var på väg upp till mellanstadiet och tillbringade läsåren på en liten landsbygdsskola.

Skolan i det här fallet är förstås…

…eller Gripenskolan som man också säger. Dagens Gripen är flashig, både utanpå och invändigt. Ett antal miljoner har skapat denna koloss där långt fler elever nu går än då jag tillbringade tre år på den naturvetenskapliga linjen.

Fast ett mynt har två sidor, så också en skola. Nu tänker jag inte på de problem vi kunnat ta del av i SN och hört vänner med barn i skolan vittnat om. Nej, jag talar om baksidan av Gripenskolan. En tråkig basketplan och en risig fotbolls-dito är vad som erbjuds.

Fast många lär för livet och det är trots allt det som skolan är menad till, vare sig det gäller praktiska eller teoretiska läror.

Att bilderna i detta inlägg visas i svartvitt har sina skäl. Baksidan av skolan är nämligen långt från lika flashig som den främre delen.

Här finns det en del att önska och önskar gör nog många, men önskemål rimmar inte sällan illa med de ekonomiska villkoren. Kan tänka mig att skattemiljonerna inte räckte till allt man ville de skulle räcka till.

Låter jag negativ? Det är jag delvis, då jag anser att denna koloss till skola knappast förbättrat Nyköpings elevers resultat. Om detta har inte bara SN rapporterat, utan detta har också florerat i diverse riksmedier. Personligen tror jag att mindre skolor och mindre klasser gynnar både elever och lärare, fast vad vet jag?

Självklart finns det en del spår av vandalism och eftermälet av skoltrötta elever som inte förmår att skilja på rätt eller fel.

Fast nu låter vi eleverna fira sitt sommarlov och lärarna som säkert är i behov av sina långa semester. I augusti är det dags igen.

Siluetter

StefanLämna en kommentar

Det behövs ingen närmare förklaring. Siluetter kort och gott.

Som Pilten som står där i ur och skur och tittar ut över Storhusfallet.

Eller det här lövet som hängde mol allena på ett träd nere vid småbåtshamnen.

Fast siluetter fungerar också i färg. Som det här trädet vid ett svinkallt Lindbacke.

50 shades of grey

Stefan2 kommentarer

Vad gör man en sån där dag när allt är så grått att man helst inte vill gå utanför dörren? Man går givetvis ut och tar en längre promenad.

Vad gör man en sån där dag när det råder brist på fotogenetiska inslag i omgivningen? Man tar givetvis med sig kameran och ställer in den på att ta bilder i svart/vitt.

Vad gör man en sån där dag när man kommer hem efter promenaden och känner att det här är sån där dag när man inte har lust att göra något? Man gör givetvis något och mitt fall sätter man sig framför datorn och fixar till bilderna i ett tilläggsprogram i Photoshop.

Där är grunden till bilderna ni ser nedan och jag lovar att verkligheten inte var särskilt mycket färggladare än bilderna som förevisas i 50 shades of grey.

Den här sträckan av Sörmlandsleden som går från Stora Kungsladugården till Lindbacke är normalt färgrik, både vår, sommar och tidig höst. Ibland omges man också av hästar som betar fritt i inhägnaden. En dag som den här saknades egentligen allt som normalt fångar blicken och intresserar.

Bilden ovan är väl inte särskilt kul, utan visar bara hur trist dagen var.

Byggnaden nedan är gammal och har jag nu fått lära mig, är en gammal smedja. Tyvärr, men förståeligt, stängd för allmänheten. Den gör sig dock ganska bra i svartvitt, då tankarna kanske leder en tillbaks till en tid när smedjan användes. Här hade jag i Photoshop kunnat förvandla bilden så att den ser ut att vara tagen i sekelskiftet 1900, men det spar jag till nästa gång vädret r så här gråtrist.

Fast vid tillfällen som denna dag passar svartvita bilder när man vill fånga ödsligheten. Det känns mer ödsligt och tråkigt när bilderna visas i svartvitt istället för färg. Tror ni bilden på frugan skulle symbolisera ett kargt och öde landskap lika bra om den var tagen i färg? Jag tror inte det.

Ju närmare Lindbacke och bakomliggande industriområde vi kom, ju mer uppträdde landskapet i grått. Att man i Photoshop kan förstärka bilden med hjälp av justeringslagret kurvor, ser jag inte som ett problem. Snarare att bra sätt att förstärka kontrasten i bilderna.

Ett industriområde, en trafikerad väg, en grå himmel och en åker utan inslag av grönt. Självklart passar en sådan bild bättre i svartvitt än färg.

Nu vill jag har vår, eller åtminstone en riktig vinter. Det slask och blask som möter oss utanför dörren skulle jag gärna sova bort om jag kunde.

Black & White

StefanLämna en kommentar

Nej, inlägget handlar inte om en av mina favoriträtter.

Svart och vitt förmedlar årstiden på ett ganska bra sätt. November är en onödig månad man gärna spolar förbi och i synnerhet när den är så gråtrist som årets november varit. När du läser detta kanske du förundras? Vadå gråtrist, det är ju kallt och en klarblå himmel…

Jag vet inte vad ni har för väder i Sverige, för själv sörplar jag sangria nere på sydligare breddgrader. När detta inlägg författas tittar jag ut genom fönstret och ser en grå sörja som döljer det mesta. Ser ut som världen vore i svartvitt, precis som världen speglades i den första TV-apparat jag såg mina första barnprogram i.

Just därför passar svartvita bilder bra in i sammanhanget. Plus att svartvitt fortfarande gör sig oerhört bra på bild och för en helt annan dimension till bilderna.

Motiven är välkända, så det finns inte så mycket mer att berätta om dem. Så här såg dock både pappersfoton och tv-program ut när bloggägare Stefan växte upp på den sörmländska landsbygden.

Håll med om att bilderna ovan lika gärna kunde vara fotograferade på 60-talet?

Nästa och efterföljande inlägg har förhoppningsvis mer färg i sig och speglar en vecka i södra Europa där god mat, minst lika god dryck, nya vyer och en hel del motion står på programmet.