Det ger mycket – del 1

Det ger mycket att gå långa promenader, både för hälsan och upplevelsen. I två inlägg får ni se vad jag såg under några dagar i juni. Del ett hämtas från mer stadslika miljöer…

…som den här gamla byggnaden vid Nyköpings lasarett. Tror jag haft både trevliga och mindre trevliga upplevelser därifrån.

Även denna bild från lasarettsområdet. Lite extra träning skadar ingen.

Storgatan i sommarskrud, sett från Teatertorget.

En av de groteska figurerna i fontänen vid Nytorget.

Lite mer vattensprut, nu i Teaterparken.

Det nya museet, välkommet och kritiserat. Skulpturen utanför…nja…

Silohuset en lugn söndagsförmiddag.

Man kan och ska kritisera kommunen för mycket, men här har de lyckats. Ännu inget klotter, ännu inga märken efter knivar i trät och väldigt rent.

Tyvärr kan/vill man inte bada i Stadsfjärden, men njuta intill densamma går alldeles utmärkt.

Stadsfjärden ja. Turisterna börjar anlända nu. Jag har lärt mig att man hissar flaggor efter besökarnas nationaliteter. Stämmer det?

Det var bangolfare i stan.

Vid slottet hade man dekorerat inför årets Gästabudsspel.

Alldeles intill lystes området upp av denna vackra buske.

Fortfarande kvar vid slottet och lite Stairways To Heaven. Såg inte duvan som fladdrade förbi förrän jag såg bilden i datorn.

Vår kanotkung tittar hungrigt mot ett stängt Rökeriet.

På väg att möta upp frugan vid tågstationen…

…där personal var fullt sysselsatta att serva ett lok.

En sista blick från station och mot Sunlights industriområde.

To be continued….

 

Theatre Of Dreams

I augusti 1884 invigdes den. Nyköpings teater.

Ritad av arkitekten G E Westermark och med plats för 320 besökare (uppgift från 1934). Måste med skam i rösten erkänna att jag bara besökt teatern vid ett tillfälle och det var i unga år när klassen tog bussen från Tystberga för att bevittna en barnföreställning vars namn jag sedan länge glömt.

Kan och tänker därför inte orda så mycket om själva byggnaden. Platsen den står vid heter idag Teaterparken, men har i tidigare år gått under namn som Nya Torget, Järnvägstorget och Teatertorget.

Här fanns nämligen inte bara teatern, utan här fanns också ett torg där det hölls marknader, inklusive kreatursmarknader och detta fram till 1902. Bakom teatern låg Södra station (nuvarande Vipsgrillen), där tågen till och från Oxelösund stannade. Järnvägsgatan gick förr framför parken och framför själva teatern låg den stora parkeringen där besökare kunde ställa sina bilar. Idag är som bekant Järnvägsgatan flyttad till bakom byggnaden.

Teaterparken är en liten oas, men hur framtida bygg- och vägplaner kommer att påverka den återstår att se. Givetvis är det på sommaren som parken badar i frodig växtlighet, men hösten har ändå sin tjusning.

Det här vackra trädet lyser fortfarande upp parken och är förevigat på många bilder i sociala medier.

Det enda som förstör lite av helheten är de här anskrämliga tingestar. Vet ej vad de används till och varför, men fula är de.

Parken är livligt frekventerad, inte minst av resande som rör sig till och från närliggande busstation. På sommaren ses parkbänkarna upptagna av besökare som sitter och njuter av en inhandlad glass eller läsk, inte sällan av nyförälskade par och bland allt det granna smyger det omkring människor med sina kameror. En liten oas som sagt, men inget gott som inte har något ont med sig. Ingen park utan de socialt missanpassade som skrålar med urdruckna ölburkar intill sig och den obligatoriska ”halvböjen” nära till hands.

Lite trist, men så är det.

Teatern i sig och parken den ligger i är kulturhistoria och jag hoppas de styrande i kommunhuset har vett att bevara denna och kanske t.o.m. förbättra den när det nya resecentrumet står klart…när det nu sker?

Efter de två nästa bilderna, har jag länkat till bilder från Nyköping kommuns härliga bildarkiv. Då får ni själva avgöra om det var bättre förr eller inte.

Lekpark anno 1950

Dåvarande Järnvägsparken runt 1920

Fontänen från 1910

Lekparken från 1930

Södra station 1957

Vy över Teaterparken 1917

Fruängsgatan 1930

Betraktelser 2 – i staden

Om förra inlägget visade vad man kan finna utanför Nyköping, visar detta något man kan finna i Nyköping. Välkända motiv, några fångade på ett vis man annars inte gör.

Inte mycket att orda om, bara se…

…på haren som satt stilla och bara väntade på att fotograferas nedanför slottet.

Vår fina hamn dit jag gick efter kvällsskiftet för att fånga området i skymningen.

En tom bänk utanför Nils Oscars, inte sällan upptagen av stans…ja, ni vet.

Flaggan som fladdrar utanför slottet, sett genom de kaskader av vatten som fontänen sprutar ut.

Värmeverket som förvisso fotats från Lindbacke, men som ändå får tillhöra ämnet ”i staden”.

En regnig dag lämnar ofta efter sig vattenpölar som kan utgöra intressanta föremål för spegelbilder. Som här utanför Sunlight.

Nedanför Myntans äldreboende betar nu kor och en ko framför siluetten av en stad kanske inte många är vana att se, men i Nyköping kan man det.

En gammal fiskeskuta, till synes övergiven nere vid Spelhagen.

Näckroserna har börjat blomma i Svandammen. De finns i olika kulörer och det här är nog min favorit.

Slottet ja. Nyköpingshus är fotat ur alla vinklar och i alla väderlekar. Det här motivet tillhör nog det vanligaste.

Sist, men inte minst. Teaterparken med dessa teater är en ganska bortglömd pärla i vår stad. Alla stadsbor med en kamera har bilder på slottet, men hur många har teatern på bild?

 

Svartvitt eller färg

Den något kyliga vintern försvann lika fort som den kom och lämnade ett Nyköping i slask och blask. Vi får se om den dyker upp bakom hörnet igen, eller om det är våren som gör sin efterlängtade entré lite tidigare än normalt.

Jag hann ändå med några långa promenader med kameran, vis av lärdomen. Dagens vinter är inte samma vinter som gårdagens, det får vi nog konstatera och det gäller att passa på när tillfället erbjuds. Bli inte förvånade när jag säger att nedanstående bilder togs vid hamnområdet, det är nämligen där jag ofta hamnar på mina promenader med kameran som enda sällskap.

Vintern den här dagen var på väg att tina bort. Till skillnad från tidigare långpromenader i 10-15 gradig kyla, orkade kvicksilvret knappt kämpa sig under nollstrecket och i luften hängde en fukt som bar med sig lite regnblandad snö. En dag som denna undrade jag om vinterbilder passar sig bäst att fota i färg eller svartvitt. Det blev en kompromiss och vad som är bäst är nog en smaksak. Finns färggranna motiv i närheten utgör dessa en härlig kontrast till den vita snön, men är omgivningen näst intill lika vit som marken kanske svartvitt är att föredra, i synnerhet när en blå himmel lyser med sin frånvaro.

Ja, döm själva.

v1617_159

v1617_160

v1617_161

v1617_162

v1617_163

v1617_164

v1617_165