Svaret får du i slutet av inlägget.
Ett litet tips är att promenaden gick förbi Nyköpings charmigaste bostadsområde. Ett bostadsområde som antog sitt namn i Nyköpings stadsfullmäktige 1912.
Har du listat ut det utan att tjuvkika?
Vägarna i området jag passerar (inte slutmålet) har fått sina namn efter svenska författare och skalder. Zacharias Topelius och Victor Rydberg var två av dem.
Har du listat ut det utan att tjuvkika?
Om inte kanske den här bilden från Nyköpings kommuns bildarkiv kan ge en ledtråd. Förvisso är bilden från 1911, men nog känner du igen stadsdelen?
Okej, kanske en mer modern bild av området får dig på rätt spår.
Några av de mest charmiga och äldsta bostäderna i Nyköping finns här. Var? Jo i Östra Villastaden givetvis. Som nedan på Strindbergsgatan.
Fast nu var det inte Östra Villastaden som var mitt slutmål. Kanske du ändå gissat vart benen bar mig? Att ta sig dit med bil är svårt, men många önskar nog att det fanns en liten bergbana upp till målet.
Nu tror jag du vet. Följande information kan nog ge dig som fortfarande kliar dig i huvudet, de sista pusselbitarna.
Står du högst upp befinner du dig på en plats där Nyköping hade sin vattenreservoar åren 1849–1967.
När du väl är där befinner du dig på 36 meters höjd. Inte mycket att skryta över, men en av Nyköpings högsta naturliga punkter.
Vattentornet tänker du? Fel, fel, fel. Du befinner dig på en plats där du har utsikt mot Vattentornet och med denna information vet du att platsen jag står på är Kråkberget.
Det är ett tag sedan jag besökte platsen, men vilken pärla den egentligen är. Nu har man också gjort i ordning bänkar och bord, där man kan sitta ned med medhavd fikakorg och njuta av utsikten över Nyköping och ända bort till Oxelösund. En informationstavla har man också satt upp, vilken pekar ut kända landmärken. Nu får vi hoppas att stadens vandaler inte upptäckt denna och ”dekorerar” den med sitt fula och fullständigt meningslösa klotter.
Utsikten är som sagt inte fy skam, så heller inte denna lita mulna och gråtrista dag.
Att ta sig upp är nog jobbigt för många, men det kan ha sina sidor att också ta sig ned. I synnerhet denna årstid när det ligger fallna och blöta löv på den smala asfalterade vägen upp. Snötäckta och isiga vinterdagar ska vi inte tala om…
Nästa inlägg kommer att handla om en annan höjdare.