Att fotografera ljusen från förbipasserande bilar har blivit en kär utmaning. Nu när årstiden tillåter denna typ av bilder, utan att man måste vaka halva natten, är det extra roligt att prova detta.

I och omkring Nyköping finns det givetvis bättre platser att placera stativet på, gärna med lite höjd ovan vägbanorna. Fast det var inte det jag var ute efter den här sena eftermiddagen. De vyerna kanske jag återkommer till, men nu var det främst kända riktmärken jag var ute efter.

Som Värmeverket fångat från Lindbacke innan mörkret gjorde sin intrång på allvar. Man ser den lite spöklika skepnaden av en förbipasserande långtradare på väg mot Oxelösund.

Här samma motiv, fast fotat en halvtimme senare och från en plats närmare Coop.

När mörkret sänkt sig kan man förlänga slutartiden och därför ser man inte samma spökliknande sken från en annan förbipasserande långtradare, utan bara de bakre ljusen. Ännu närmare stan och utanför Biostaden körde bilarna betydligt långsammare än på bilderna ovan, men ändå lyckades jag få till ljusstrimmorna från både fram- och bakljus utan att själva fordonen gjorde avtryck.

Det var en kall kväll och fingrarna kändes allt stelare när de kramade stativet jag bar med mig. Att jag inte tog på mig handskar fick jag ångra. Kvällens sista bild blev denna, där viadukten in mot centrala Nyköping ser bil efter bil passera på sin väg till och från stan.

Nu var jag inne på den här typen av bilder och begav mig ut i den sena eftermiddagen också dagen efter. Den här gången med riktning hamnen. Den här bilden hade jag i huvudet redan dagen innan. Jag hade hoppats på lite fler fordon och en mer strategiskt belägen plats, men det var fortfarande alltför många fotgängare i rörelse för att jag skulle ha möjligheten att placera stativet på gångbanan intill Rökeriet. Det blev istället en plats mellan samma restaurangs uteservering och statyn av Gert Fredriksson.

Om det var kallt kvällen innan, var det ännu kallare den här kvällen. Det blev därför inte så många bilder och kända riktmärken. Det känns som jag måste vänja mig vidd kylan innan jag ger mig ut på promenad med samma inriktning.

Den här bilden över Spelhagen kunde jag inte låta bli. Ståendes uppe på Vallarna blev den bilden den ända som togs från en nivå ovan vägbanorna.

Den bilden blev också den där ljusstrimmorna från förbipasserande bilar syntes allra bäst. Strax innan hemmet kunde jag inte låta bli att ta bilden nedan. Jag hade hoppats på en mer strid ström av bilar från och till Sunlight, men gammal industrihistoria går inte av för hackor, inte ens en småkall novemberkväll som denna.