Etikett: vattensportens hus

Färggrant hela vägen hem

Stefan4 kommentarer

Som så många gånger började den här kvällspromenaden nere vid Vattensportens hus. Nja, promenaden som sådan inleddes inte här, men väl detta blogginlägg. Kvällen bjöd på en färgpalett som bara himlen kan erbjuda.

Det är ganska lätt att förälska sig i den här typen av fotograferande. Många tycker det räcker med solnedgångar, soluppgångar, grynings- och skymningsbilder. Inte jag.

Från Vattensportens hus bar det av hemåt och givetvis måste man då passera mellan hamnbassängen och de hamnkrogar som ligger öde i väntan på våren. Är vatten med i bilden finns det alltid motiv att föreviga. Den här kranen är ingen vacker tingest, inte heller särskilt spännande, men ack så bra den gör sig i bilder med en betydligt mer spännande bakgrund.

Vände man sedan blicken och kameran lite till höger så fångades denna bild. Ni ser skillnaden i färger, bara genom att vrida kameran några futtiga grader.

Lite mer rosa i den första bilden och lite mer gult i den andra.

En sista blick bort mot Stadsfjärden och de båtar som ligger vid kaj, till synes året om. En ganska vacker vy i mina ögon.

Tvärsöver vattnet skådas detta välkända landmärke. Den f.d. silon som numera utgör bostäder åt ett antal Nyköpingsbor. Kanske inte stans vackraste byggnad, men väl en av de mer spännande och då talar jag förstås om förvandlingen från en trist och grå silobyggnad, till ett tämligen smäckert och läckert bostadshus.

Här kan jag säga att fler än jag passade på att ta bilder med den vackra himlen som lyser upp det nya bostadsområdet.

Som jag skrivit förut, så går man inte gärna hem utan att passera vårt kända slott. Klart att också det gör sig bra i skymningsljus även om solen nu hade nått så långt ned bakom horisonten att de vackraste färgerna hade försvunnit från himlen.

Nu gick det fort och bara tiotalet minuter och tiotalet meter bort så lyste skymningens sista färger upp horisonten.

Handhållen kamera och mörkerbilder kanske inte alltid är den bästa av kombinationer, men dagens systemkameror löser problemet på ett helt godkänt vis.

Det hade blivit ganska kylslaget, så det blev från denna punkt en ganska rask promenad hem. Fast jag var bara tvungen att föreviga vårt grannskap och en bild som känns ganska hemtrevlig.

 

Översvämning

Stefan2 kommentarer

Nyköpingsån har ett högt vattenstånd för närvarande och så har också Stadsfjärden. Det brukar innebära att vattnet drar sig upp mot gångbanan nere i hamnområdet och så är fallet nu.

Jag vill minnas att det någon gång tidigare varit ett ännu högre vattenstånd. Så pass mycket högre att man inte kunde passera förbi den här välkända byggnaden på vänster sida.

Nu kunde man gå grusgången intill byggnaden utan att blöta ned skorna och det var det många som gjorde. Jag var inte ensam, även om det ser så ut på bilderna, utan jag var i sällskap med många Nyköpingsbor som förevigade detta med sina mobiler. Förmodligen har ni sett några av dessa läggas upp på Instagram eller Facebook.

Nu var det inte bara vattnet som lockade. Himlen visade sig från en bra sida och gav oss ett färgsprakande skådespel.

Det blev en promenad längs vattnet, inte minst för att vädret var riktig behagligt. Nästan så att vårkänslorna ryckte lite i mungiporna. Jag är inte särskilt förtjust i kommunens olika satsningar och alla med kopplingar till landsbygden förstår vad jag menar. Fast en sak gillar jag skarpt och det är dessa tingestar som står intill hamnpromenaden. Givetvis utnyttjas dessa bäst på sommaren, men de utgör ett trevligt inslag i stan.

På väg tillbaks till Vattensportens hus var det bara att njuta av scenen borta i fjärran.

Ju längre ned bakom horisonten solen försvann, ju vackrare blev himlen.

Javisst ja, inlägget skulle ju handla om översvämningen. Jodå, den finns där fortfarande och gör sig ännu bättre när solen gått ned.

De kommer fler bilder från denna vackra och för årstiden sköna kväll, men de tar jag i ett annat inlägg.

Man tager vad man haver

StefanLämna en kommentar

Bildsviten nedan är tagen tidigt en lördagsmorgon innan det bara av till Ohlsons konditori för att inhandla färskt bröd till frukosten. Kameran hängde över axeln, men stativet låg kvar hemma.

Alla som fotograferar på en något högre nivå än den renodlade fotografen, vet att ett stativ är att föredra, för att inte säga nödvändigt, när man ska ta bilder i dåligt ljus.

Strunt samma tänkte jag som inte hade lust att bära med mig stativet runt stan och till konditoriet. Man tager istället vad man haver och utnyttjar det som finns tillgängligt för att uppnå de skarpa bilder som den renodlade amatören struntar blankt i.

Som är när jag tog denna bild över ett tyst och öde hamnområde. Här fick stentrappan ned från Lenningsväg utgöra underlag. Lite obekvämt att titta i sökaren när jag skulle se om kameran stod någorlunda rakt och fokus var där jag vill ha det.

Här använde jag handhållen kamera med cykelsadeln som stöd för händerna. Svårt att hålla kameran helt stilla under en lång exponering, men jag tycker ändå att jag fick till en hyfsat skarp bild.

Här står kameran på ett kabelskåp. Tyvärr gick det inte att undvika staketet och växtligheten kring detta, men det kanske skapar en annan dimension åt bilden?

Bilden över Brandholmen är fångad när kameran står på träbron över kanalen.

Även denna bild visar Brandholmen i bakgrunden, men här står kameran på en bänk på en av träbryggorna intill hamnpromenaden.

Här placerade jag kameran på en sliten bänk under en av belysningsstolparna. Därav det orangea skenet. Fukten i luften skapar prismorna i överkanten.

Vid Vattensportens hus ställde jag kameran på trästaketet på den långa bryggan. Jämför denna bild med bilden i förra inlägget. På den använde jag den inbyggda blixten, här är bilden tagen utan blixt. Det blir lite skillnad och här ser man vad en blixt kan åstadkomma i landskapsfotografering.

Åter tillbaka vid hamnen och här placerade jag kameran på en av ”träsofforna”. Lika tyst och öde som timmen innan.

Vad lär man sig av en dylik fotosejour? Jo, att stativ är att föredra framför det som omgivningen har att erbjuda. Inte för att bänkar, kabelskåp, trästaket eller stentrappor är att förakta när när man tar bilder med långa exponeringar. Utan för att man blir lite ledbruten när man ska böja sig fram för att titta i sökaren då kameran står på marken eller 0,5 meter ovan.