Jávea (Xabia på den lokala dialekten) är en stad med cirka 40 000 invånare och ligger i den spanska regionen Valencia. Provinsen staden ligger i heter Alicante, som också är namnet på provinsens största stad. De mer kända orterna i området är annars  är Torrevieja och Benidorm. Jávea ligger i provinsens norra del och det var i utkanten av staden vi kom att bo. Som många semesterorter växer staden under högsäsong och en av ägarna till stället vi bodde på, trodde att här vistas upp emot 200 000 under denna period.

Som många andra städer på Spaniens östkust handlar det om turism. I november är dock högsäsongen över och det var trivsamt lugnt att vandra på stadens gator och inte minst längs med hamnpromenaden.

Det var befriande skönt att slippa trängas med turister och de alltid närvarande försäljarna som passar på att kränga sitt skräp när resenärer från Europas alla hörn kommer för att roa sig och må gott. Jávea är ingen känd badort och även om staden kantas av Medelhavet är det badbara området längs med Arenal ganska begränsat. Att högsäsongen passerats för i år märktes inte bara av de ganska glesa leden av turister som vistades vid hamnpromenaden. Flertalet restauranger hade stängt och höll på att restaureras inför nästa års säsong. Många var dock öppna och här tillbringade vi några luncher och middagar med god mat och dryck till relativt hyggliga priser.

Var man än befann sig, såg man konturerna av bergskedjan Montgó med dess högsta topp på 736 m.ö.h.

Toppen ni ser på bilden ovan kallas också ”Elefantberget” och varför förstår man när man anländer till Jávea från söder. Jag tänker inte berätta varför, utan ni får själva åka ner och ta reda på orsaken till namnet.

Vi var inte i Jávea för att lapa sol och bada. Syftet med besöket var att vandra och till dessa vandringar återkommer jag i kommande inlägg. En del vandringar blev det ändå, fast inte lika intensiva. Från boendet till strandområdet Arenal var det lite drygt 1 km och ville man ta sig ändå till hamnen fick man gå ytterligare ett par. Sköna och inte minst välbehövliga meter. Temperaturen var också mer anpassad för vandringar än för bad. På dagarna låg temperaturen på 16-20° och under de sena kvällarna och tidiga morgnarna var det under 10°.

Jávea delas av en kanal och här låg mer lyxiga båtar sida vid sida med enklare sådana.

Många bostadshus, semesterhus och hotell klättrar längs sluttningarna i södra delen av Jávea. Förvånansvärt många lyxvillor bakom höga murar och stängda grindar passerades på våra promenader. Nere i staden var bostäderna av de mer enkla sorterna som vi är vana vid från Sverige…

…men det finns också här lite lyxigare varianter. Som förstagångsbesökare är det dock svårt att skilja på bostäder, hotell och andra faciliteter, men vi tror att byggnaden på bilden nedan var ett vanligt bostadshus.

Precis som i svenska städer finns det många rondeller i Jávea. Dock borde svenska arkitekter ta sig en tur ut i Europa för att se hur man smyckar dessa, inte minst tycker vi Nyköpingsbor det. I Jávea var det en fröjd att se de konstverk som prydde rondellerna. Allt från halvstora modeller av båtar till blåa hav med delfiner som syns leka i det konstgjorda vattnet. Eller som här, en bild på en oas med riktiga träd och buskar.

Jávea har också en gammal del. Trånga gränder, uteserveringar, öppna torg och en del historiska byggnader formade denna lite mer charmiga del av staden. Från vårt boende var det ganska långt att gå, så vi fick skjuts till gamla stan och så gick vi därifrån efter att han vandrat runt lite.

Det här lilla torget framför stadshuset blev en liten favorit. Inte bara för dess vackra byggnader, utan för att det såg så förtvivlat rent ut. Inget skräp på marken, inget klotter, utan bara så rent. Kanske det ser annorlunda ut under högsäsong då man vet att turister brukar söka sig till historiska platser, även när dessa ligger i orter där sol & bad annars dominerar.

Vid Placa del Convent ligger den här vackra kyrkan. Förstod jag våra resekamrater rätt brukar man hålla marknad här. Dagen vi besökte gamla stan i Jávea var det dock lugnt.

Trånga gränder ja. Inte lika trånga och charmiga som i Gamla stan i Stockholm, men ändå ganska trivsamma att vandra runt i.

Gränden på bilden nedan var fantastiskt utsmyckad med växter. Besöker ni Jávea måste ni bara ta den promenaden.

Med den här gamla cykeln som hängde på en väg, tog vi adjö från Jáveas äldsta och kanske charmigaste del.

Det blev en promenad på några kilometer. Merparten längs med vattnet. Något direkt sug efter att bada fanns inte. Kanske främst för att den delen av kusten består av vassa klippor och stenig mark. Det blåste inte särskilt mycket, men vågorna slog ändå in över stranden i vackra kaskader.

Ett sug efter något att äta och dricka fanns det dock efter den långa promenaden. Säg förresten när det inte finns ett sug efter detta? Lunchen intogs på restaurangen Geographic där de flesta måltider vi åt ute intogs. Nog är man värd en kall öl efter en lång promenad i svensk sommartemperatur, eller två som det ofta har en benägenhet att bli.

Att förena nytta med nöje hör livet till. Mer av den sorten kommer i kommande inlägg från Jávea med omnejd.