Steam Hotel i Västerås är ett 18 våningar högt hotell som är beläget i ett gammalt kondenskraftverk vid Mälarens strand. 2005 presenterades ett förslag till kommunen om att göra om byggnaden till ett kombinerat museum och äventyrsbad.

Projektet fick namnet Kokpunkten där äventyrsbadet stod färdigt först och anläggningen öppnade 2014. Tre år senare öppnade Steam Hotel som i mångt och mycket är ett levande museum över en tid som flytt.

Hotellet har nått kultstatus och det märktes av den strida ström av människor som checkade ut och in. Äventyrsbadet som ligger vägg i vägg med hotellet är också oerhört populärt och väljer du att förboka hotellpaketet ”The Splash” ingår entrén till badet. Det pågick också en rejäl tillbyggnad av hotellet när vi var där, men om det är nya rum eller konferenslokaler man bygger till vet jag inte.

Att kliva in genom hotellets entrédörr är som sagt att kliva in i ett stycke svensk industrihistoria.

Kraftverket togs i drift 1917 och avvecklades så sent som 1992. Västerås ångkraftverk, som byggdes av Kungliga vattenfallsstyrelsen, var från början tänkt att användas som ett reservverk till Älvkarlebys kraftverk som stod klart några år tidigare. Kraftverket bestod av fyra tornpannor och redan när den andra stod klar 1937 var kraftverket Europas största. 1952 stod den fjärde och sista klar.

1960 byggde Västerås stad ett eget kraftvärmeverk och ångkraftverket blev mer och mer överflödigt. På 70-talet hade kärnkraften börjat utvecklas i Sverige och kraftverkets tillskott till elförsörjningen i landet minskade allt mer i betydelse och 1982 kom beslutet om att avveckla verksamheten, vilket då tog tio år.

Det unika med Steam Hotel är att mycket av interiören från verkets gamla dagar finns kvar. Väggarna nere i lobbyn, i en av restaurangerna, delar av rummen och de gemensamma utrymmena är original och det går att se spår efter tiden som var.

Andra detaljer från kraftverkets glansdagar finns kvar, om än i modererat skick.

När man checkar in på hotellet passerar man montrar med detaljer från förr, allt från gamla böcker till verktyg och utrustning. Själva disken är dock av det moderna slaget och bakom tjejerna som jobbar vid incheckningen står ett barskåp som i alla fall jag är avundsjuk på.

Från lobbyn kliver man sedan in i mörkret, för Steam Hotel har en väldigt nedtonad belysning. Många moderna hotell badar i ljus, men här är man återhållsam. Min vilda gissning är att man vill återskapa den verklighet som arbetarna jobbade i under kraftverkets nästan 100 år som industribyggnad. Det är mysigt och tillför en dimension till närvaron. Ett fåtal moderna lampor, levande ljus, eldstäder och så dessa fantastiska ljuskronor är av vad som erbjuds i belysning.

Så här ser det ut när man tar en drink i spelrummet på våning två och blickar ut över matsalen våningen nedanför. Apropå mat så åt vi en trerätters första kvällen. Man måste förboka för att försäkra sig om plats och det hade vi gjort. Måste säga att denna var något av det godaste jag ätit och frugan satt mittemot och nickade instämmande.

Hissarna är dock moderna i sitt slag.

18 våningar innehåller hotellet, även om den översta används som restaurang och bar.

Vi bodde på våning 7 med förvald utsikt över Mälaren. Rummen var lagom stora. så lagom med tanke på att man inte befinner sig på Steam Hotel för att sova eller vila. Vårt rum bestod av en fantastisk skön dubbelsäng och så de sedvanliga skåpen, lådorna och ett badrum/en toalett av modernaste slag. Jag har hört att rummen kan variera, men i de flesta syns spår av den gamla verksamheten. Tegelväggar, murade väggar och mellan våra inre och yttre fönsterglas låg en järnbalk som förmodligen användes till att stadga upp något. En vägg, en maskin, en travers…?

Här kunde man ligga i sängen på kvällen och morgonen och titta rätt ut över Mälaren, den småbåtshamn som ligger nedanför hotellet och bort mot de nya och vräkiga bostadskvarter som byggs intill.

Dämpad belysning ja. Korridorerna på våningsplanen var väldigt nedtonade, för att inte säga mörka. Endast upplysta med mindre lampor kunde man här ta del av konstverk från gammal industrihistoria inramad av soft musik från högtalaranläggningen. Nej, det var inte svårt att hitta till rummen om någon nu undrar.

Sista kvällen hade vi bestämt oss för att besöka baren på våning 18. Här ligger också en av restaurangerna, men eftersom vi hade ätit en bit mat uppe i centrala Västerås, var det bara dryck som gällde. Jag hade med min kamera till baren med förväntningen att solnedgången över Västerås skulle utgöra ett mäktigt avslut på vår vistelse på Steam Hotell.

Den kom och det blev ett antal bilder. Nu var varken jag eller frugan ensamma om att föreviga den vackra himlen över Västerås. Flera gäster satt med mobilen och knäppte bilder för fulla muggar. Att ta bilder genom glasrutor är sällan lätt och visst kunde man önska att det funnits en takterrass där kan kunde sitta och njuta av både kvällsbris och en solnedgång utan störande glas mellan lins och motiv. Jag förstår dock varför man inte har det.

Så var en trevlig minisemester på Steam Hotel till ända….not!

Det bästa återstod faktiskt. Hotellet har en spa-anläggning som inte går av för hackor. Vill man försäkra sig om en plats i denna bör man förboka ett paket där Voltage Lounge ingår. Har man inte gjort det, så får man chansa några minuter innan öppning (tre pass per dag) och köra på drop-in. Kvällen innan när det var tänkt att vi skulle utnyttja denna möjlighet var det kört. Fullsatt. Istället smög vi upp efter frukosten och lyssnade med tjejerna om det fanns plats och det fanns det.

Fem timmar får man utnyttja per pass och dessa fem timmar går fort, även om vi nu bara utnyttjade fyra p.g.a. hemresan.

Det blev fyra härliga timmar som vi inledde i inomhuspoolen…

Att ta med kameran på en spa-anläggning är det inte tal om. Fukten skulle göra det närmast omöjligt att ta bilder, för att inte tala om mekaniken som skulle skadas. Därav kom min lilla digitalkamera (Nikon Coolpix S9300) väl till pass. Den tar självklart inte lika bra bilder som min systemkamera, men fyller sin funktion väl.

Från inomhuspoolen och bastun (gemensam) gick vi in till relaxavdelningen där de står åtta stora bäddar där man kan ligga och slappa framför en tänd brasa. Väldigt mysigt och väldigt lätt att somna….

Sedan blev det mer bad, fast denna gången i utomhuspoolen…

Vattnet är tempererat om någon nu undrar. Dagen till ära var det en ganska behaglig utomhustemperatur, även om molnen skymde en klarblå himmel. Annars kan jag tänka mig att det är lite av samma känsla att ligga här på hösten och kanske också vintern (om poolen är öppen) som att ligga i den Blå Lagunen på Island.

Spa-anläggningen och givetvis också denna pool, ligger på hotellets sjunde våning och från poolkanten kan man blicka ut över Mälaren och bostadsområdena runt omkring.

Det finns också ett gym på anläggningen, men detta utnyttjade vi aldrig. Inte heller förbokade vi någon av de behandlingar som finns att tillgå. För att göra det sistnämnda måste man boka ett paket i förväg och inte använda sig av drop-in som vi gjorde. Det finns också en liten bar där man förutom dryck kan beställa enklare rätter med en touch av asiatiskt. Det gjorde vi och för första gången åt vi med pinnar. Det gick bättre än förväntat och tur var väl det eftersom vi hade ett tåg att passa.

Efter detta härliga besök i spa-avdelningen Voltage Lounge var så minisemestern över och efter en dusch så begav vi oss iväg mot Västerås resecentrum. En promenad på cirka en kvart.

Om jag skulle besöka Steam Hotel igen? Svaret är ett rungande ja och om bror och syster läser detta, kanske vi kan stråla samman och enas om ett datum när vi tillsammans kan tillbringa någon helg här framöver.

Läs mer om Steam Hotel här

Är ni intresserade av gamla bilder från Ångkraftverkets glansdagar kan ni besöka den här sidan