Igår hämtade jag frugan på jobbet och skjutsade henne till tandläkaren. En mottagning som ligger på andra sidan stan och när jag ändå var där med bilen fördrev jag lite tid innan jag hämtade upp henne. Det gjorde jag på en plats som har en förmåga att alltid leverera.
Läs mer »Etikett: vitsippor
Sökandet
Gårdagen bjöd på blandad kompott. Först den traditionella promenaden till Ohlsons för att köpa färskt bröd till frukosten. Därefter besök av en vän som hjälpte oss att såga ned en tuja som vuxit sig för stor, sedan ganska tidigt i säng för att orka upp till dagens övertid.
Däremellan dock en timme ute vid Linudden i jakt på vårblommor och andra kända vårtecken.Läs mer »
Påskpromenad
Årets påskhelg har bjudit oss på ett fantastiskt väder. Lite kyliga vindar emellanåt, men i det stora hela har Nyköping badat under en klarblå himmel och värmande sol. Påsk innebär också mat, dryck och en hel del godis. Därför är det av vikt att man tar sin dagliga promenad och gör den lite längre än vanligt. Tre dagar med promenader på cirka 3 timmar har det blivit, men då ska tilläggas att det företogs en del stopp för att fotografera allt det vackra som inramat det hela.
Den första dagen tittade jag upp i luften för att se om någon eftersläntande kärring på kvast kom flygande från sydost. Så var inte fallet, men däremot bjöd morgonhimlen på en stor och ovanligt lysande måne.
I den uppgående solens sken begav jag upp över viadukten och in i de centrala delarna av Nyköping. Slänten mellan gång- och cykelvägen badade i gult när påskliljorna trängdes i det lite bleka gräset…
…och intill teatern badade marken i andra färger, mer snarlika de finska blåvita.
Storgatan var ganska tom på folk den här tiden på dygnet, vilket passade mig bra. En blick bakåt och påskens gula färger ramade in bron som binder den västra och den östra delen av Nyköping.
Det ska genast sägas att många av de bilder som togs under de här tre promenaderna återkommer i andra inlägg. Just detta får underrubriken ”jakten på våren och påsken” och det är lite av det alt handlade om.
Det finns några trevliga promenader att ge sig ut på i utkanten av Nyköping, men en av de vackraste återfinns i de centrala delarna av stan. Jag talar förstås om å-promenaden som sträcker sig från hamnen och hela vägen upp till Hållet. Följer man denna får du uppleva vacker natur, ett tämligen rikt djurliv, men också något av det Nyköping kan erbjuda i vacker arkitektur och stans restauranger. En sevärd promenad på några kilometer, men jag klev på denna strax nedanför Brandkärr och begav mig upp mot Hållet.
Ett par skrattmåsar som speglade sig i det lugna vattnet innan de skriande flög iväg längs med ån. Strax efter upptäcktes årets första vitsippor. I år behöver jag inte ta cykeln ut till vitsippans mecka, Linudden. Fast det kanske jag gör ändå någon av kommande helger.
Den här sträckan av ån är väldigt lummig och förhållandevis tyst för att gränsa till allfartsvägar och bebyggelse. Det är när man närmar sig E4:an man inser att människan finns på närmare håll än man kanske önskar.
Bävrar och Moder natur gör också sitt till för att promenaden bjuder besökarna på mer naturnära upplevelser. Nyköpings egna Nessie (Loch Ness-odjuret för er som inte vet)? För den som ser lite illa och har livlig fantasi kan en enkel trädgren ute i vattnet inta formen av något okänt och skrämmande.
På vägen tillbaks mot centrala Nyköping stannade jag till för att ta denna bilden. Inget märkvärdigt egentligen, men kontrasten mellan Nyköpingsån i skugga och solljus visar att en amatörfotograf, som jag själv, ser bilder som kanske den helt ointresserade bara passerar. Ni som är ute på promenader i och omkring Nyköping märker att de som kallar sig konstnärer, eller som vi andra kallar klottrare och vandaler, verkar hitta till de mer avlägsna och oåtkomliga platser. Skaffa ett liv i stället.
Jakten på våren ja. Längs den promenadsträcka jag använt under dagarna tre, börjar man skönja allt fler av de planerade blommor som kantar vägar och stigar. Som dessa, vilka jag inte ger mig in på att namnge, är några av dem.
Fast den här vackra blomman känner nog många Nyköpingsbor igen. Magnolia är namnet och det mest kända trädet växer nere i Sågarbacken…eller vid Storhusqvarn om du så vill. Fast där har de inte riktigt slagit ut än, så den här vackra blomman är förevigad intill äldreboendet Sankt Anna.
Nej, jag var inte där för att reka plats. Trädet växer längs med den promenadsträcka som frugan tog med mig på under Påskafton.
Snart var jag på väg hem via viadukten intill Teaterparken. Kunde inte låta bli att sätta mig ned på trappen för att i ögonhöjd ta den här bilden av en påsklilja. Blommor, ska precis som djur, förevigas i ögonhöjd. Att lägga sig raklång på en vid den här tidpunkten livlig trafikerad gångstig kändes dock inte aktuellt, så tack för att någon placerat den i slänten.
När jag sitter på trappan kommer ett pensionärspar gående för att titta på den vackra matta av blåvita blommor som ni kan se högre upp i inlägget. Då jag vandrade uppför viadukten kunde jag inte låta bli att ta den här bilden. Damens röda hatt bröt av så fint mot övriga färger.
Påsken hemma då?
Den här bilen som stod parkerade utanför vår radhuslänga får väl symbolisera lite av den påsk vi just nu är på väg ur.
Annars som sagt, var påsken fylld med god mat, god dryck, mycket godis och en del spenderad tid i vår lilla trädgård. Årets första grillkväll avnjöts och så lite blickar ut mot de påskliljor som är de första av våra (frugans) växter att slå ut i full blom, efter snödropparna förstås.
Inne var det inte så pyntat, men några av våra gamla prydnadssaker åkte i alla fall fram. Lite av den gamla traditionen är ändå värd att bevara. Vem som köpt tuppen vet jag inte, men den åker fram varje påsk som en del i vårt lilla pysslande.
Det har blivit många bilder i helgen och de kommer att fylla inläggen den kommande veckan eller t.o.m. de kommande veckorna. So stay in touch!
Bland blåsippor och vitsippor
Det känns som att inte bara våren är sen i år. Jag är också senare ute än vanligt. Min bild på årets första tusslilago togs för bara en vecka sedan. Blåsippor har jag sett på Instagram sedan en bra tid tillbaks, men nu tänkte jag att åtminstone vitsippor skulle förevigas i en någorlunda närstående tid.
Jag hade ff igår och passade därför på att tillbringa några timmar i en oas nära Nyköping, Linudden.
Det gäller nog att passa på, för det känns som att varje gång jag tar cykeln hit, har bostadsbebyggelsen krupit allt närmare. Längs vägen från Arnöleden mot Linudden kantas vägen av nya villor, Bo klok-hus och dyra bostadsrätter och läser man på skyltar vid vägkanten planeras ytterligare bebyggelse på öppna platser där skogen redan röjts bort.
Nyköpings storstadskomplex börjar få ett ansikte även på Arnölandet.
Nu vet jag att Linudden är ett naturreservat och är skyddat av det europeiska nätverket Natura 2000. Därför får inga bostäder byggas här, men bara ett par hundra meter bort klättrar ny bebyggelse längs vägen ned mot Strandstuviken och jag tror inte vi sett det sista av politikernas hybris. Läs lite om Natura 2000 här
Det är just här Linudden kommer in i bilden. Att vandra omkring i naturreservatet är sannerligen läkande för både kropp och själ. Man hör inget annat än vindens sus i trädtopparna, fåglars vackra kvittrande och någon gren som knäckts när en hare eller ekorre pilar iväg, skrämd av människans steg och doft. Människor man möter på stigen hejar glatt med ett leende, även om de är helt främmande och man förstår att de njuter av stillheten lika mycket som jag själv gör. När man traskar här, omgiven av djur, växter och tystnad, rinner stressen av som vatten på en nyduschad kropp och det är så lätt att glömma allt skit man läser om så fort man bara öppnar en tidning eller knäpper på nyheterna.
Låt det få vara så här kära politiker.
Så var det detta med blåsippor och vitsippor. Jodå, de fanns och de öppnade sig för fotografering ju högre upp på himlen solen steg. Jag var här redan vid 8-tiden, bara så ni sömntutor vet. En liten kavalkad av det som kantade min väg.
Det är naturligtvis inte bara blåsippor, vitsippor och andra blommor som man hittar i naturreservatet. Gamla träd knarrar betänkligt inne i området, mossan har krupit allt längre upp på stammarna och många av dem ligger med spretiga grenar längs stigen och ibland över den. Nya träd försöker sträcka sina mellan de äldre för att fånga solens strålar som ska ge näring till de löv som sakta men säkert börjar gro.
Så detta med fåglar. Deras vackra kvitter ekar mellan träden, men de är svåra att få syn på. Man kan se dem flaxa omkring däruppe, men det är inte särskilt fotogeniska. Vill man ha dem på bild, får man vara snabb. Ett par var åtminstone villiga att posera, om än långt ovanför mitt huvud…
…och en annan såg närmast förvånad ut över det dumhuvud med kamera som inte hade annat för sig än att kuta omkring med en kamera runt halsen.
Det blev någon timme i Linuddens naturreservat, men dagens begivenheter stannade inte här.
Fortsätter man en bit bort längs grusvägen, mot själva Linudden, kan man följa Sörmlandsleden ända bort till Örstigsnäs. Fast bara ett par hundra meter in på stigen ligger en annan plats jag gärna besöker och där medhavd matsäck brukar intas.
Jag vet inte vad själva udden heter, men man har fin utsikt bort mot Stäk, Hasselö och inte minst över Sjösafjärden där båtar av alla storlekar passerar till och från Nyköping.
Varken båtar eller kanotister syntes till under den tid jag satt och njöt av medhavd föda. Här vid vattnet friskade vinden i och det blev lite kyligt. Tanken på att sitta här med bar överkropp och lapa sol, lades på hyllan och jag for istället vidare.
Inte hem, men väl bort till Våmskogen och Stortallaren. Det var några år sedan, men det finns en ganska trevlig stig att vandra utmed vattnet och det var syftet att så göra. Tyvärr var det så pass blött i markerna att jag avstod. På vägen tillbaks, så jag något som skulle kunna bli dagens bild. En lång orm låg och solade på en sten, precis intill vägen. Det var ingen huggorm, den hade två gula fläckar på huvudet, men så mer ut som en hasselsnok i färgen och var ganska smal och lång. Någon som vet?
Hursomhelst hann jag inte fånga den på bild. Den smet ned bakom stenen och ut i sankmarken innan jag hann få fram kameran.
Därifrån tog jag cykeln via träbron och över till Strandstuviken. Nyköping som marknadsför sig som kuststad har egentligen bara två bad på lagom avstånd för de som inte har bil. Det är lilla Örstigsnäs som blir allt trängre ju mer man bygger på Arnö och så är det badet vid campingplatsen. Tyvärr är det alldeles för långgrunt, botten för dyig och vattnet inte alltid så trevligt. Jag vill påstå att det endast är vänligt för barnfamiljer. Annars är stranden helt suverän och det finns både kiosk och lekpark.
Igår var det folktomt nere vid vattnet och vattenbeståndet talar om för oss varför.
Här friskade inte vinden i lika mycket, så här satt jag ett tag och tog emot årets första solstrålar på den vinterbleka kroppen. Det blev också en annan premiär. För den här glaslinsen jag köpte från Kina (innan Postnord införde avgift på detta) användes för första gången. Lite beroende på hur man vänder den, fångar den bilden på olika sätt. Här från mig och mot vattnet. Lär nog få en del skoj med denna.
Dags så att åter cykla hem och passera alla färdiga, påbörjade och tilltänkta skrytbyggen. Inte utan att man tänker på nästa lågkonjunktur och kommande räntehöjning. Hur många av nybyggarna har tänkt på detta när de tog miljonlån?