Tillbaka i vardagen

Idag är det en vecka kvar till en efterlängtad semester och två veckor efter åtaganden på andra orter. Idag är det vardag igen och allt flyter på efter traditionerna. En sådan är att ta en lång promenad till Ohlsons brödbod för att köpa färskt bröd till frukosten. Frugan och jag har en tradition sedan många år att vi varje lördag inhandlar nybakat bröd för att förgylla våra lediga helgmorgnar. En tradition väl värd att bevara.

På dessa promenader, i både ur och skur, hänger alltid kameran över axeln. Man vet aldrig vad man får se, vad man möter och vilka underbara motiv som visar sig. Stora torget i Nyköping tillhör väl inte de mest livliga eller vackra i Sverige, men tidiga morgnar när solen sakta kämpar sig upp på himlen gör sig de äldre byggnaderna bra på bild.

En liten extra tur till Smörtorget där gammalt (Rådhuset från 1723) och nytt (Stadshuset från 1969) jämför den moderna och den lite äldre arkitekturen. Jag tillhör de som föredrar de betydligt vackrare och mer utsmyckade byggnaderna från förr. Förövrigt var det i detta vackra rådhus som frugan och jag gifte oss för snart tretton år sedan.

Tvärs över vägen ligger en annan av Nyköpings vackraste byggnader, Westerlingska gården från 1738, som bl.a. inhyste apoteket Fenix åren 1912-1962.

En promenad från denna ståtliga byggnad ned till ån där måsar och änder redan var i farten. Om det är morgongymnastik, ett sätt att tvätta sig eller om det är jakt på mat, vet bara andmamman själv. Kul såg det i alla händelser ut.

Fontänen Svalorna i Nyköpingsån gör sig bäst under tidiga morgnar. Framför allt från en vinkel där motljuset får vattnet att lysa lite extra.

Från den korta stigen från Storgatan till Västra Kvarngatan och byggnaderna kring Storhusqvarn. En vacker vy över ett område som lockar både stadens invånare och turister. Lika spännande och vacker sommar som vinter och jag tror inte många Nyköpingsbor med en kamera saknar denna vy i sitt fotoalbum.

Brödet inhandlades på Ohlsons och den långa promenaden tillbaka till Högbrunn tog sin början. När jag ändå passerade tog jag denna bild och undrar hur fågeln som gjort detta avtryck på Prometueus egentligen mår?

 

Andra delar av stan

Jo, det finns andra delar av stan än hamnen.

Jag har tidigare berättat att mina promenader med kameran gärna tas i området kring Nyköpings hamn och varför.

Nu finns det områden i stan som faktiskt är lika trevliga att vandra, både med och utan kamera. Eftersträvar man närhet till vatten kanske söndagens promenad inte var den mest lämpliga, men bilder med vatten har ni sett på bloggen och kommer att få se.

Nej helgens långpromenad tog en annan väg än den vanliga. Med start i centrala Nyköping tog jag vägen över Borgarberget för att se den grönska som börjar spira nedanför den välkända Klockstapeln. Skuggorna från träden bakom mig bildade intressanta mönster i den allt grönare gräsmattan. (Klicka på bilderna för större storlek)

v16_10

Att kombinera nytta med nöje är alltid en bra kombination. Dagens promenad var främst menad som en motionsrunda, där fotograferande var sekundärt och av den anledningen var stoppen få. Jag vet att jag får tid över till mer fotoinriktade rundor framöver och därför skedde inte nästa stopp förrän i backen upp till lasarettet. De gamla byggnaderna i området brukar tilldra sig mest uppmärksamhet. Jag har fotat dem förr och kommer att fota dem igen. De mer moderna delarna är dock underskattade, inte för dess arkitektoniska skönhet, men för detaljerna man sällan lägger märke till.

Den här gången mellan två av lasarettets byggnader bara finns där och få tänker väl på den fond den utgör i det moderna och stela landskap som utgör dagens arkitektur. Ska sägas att det blir mer spännande att fota denna övergång efter mörkrets inbrott. Något jag skulle vilja fota är de kulvertar och skrymslen som döljer sig under mark. Mörka och dolda utrymmen utgör alltid en spännande interiör och vad som skett i dessa mörka vrår har jag hört en del historier kring. Vissa av dem passar sig inte för känsliga ögon och öron och kan snarast kallas för barnförbjudna.

v16_11

I skogen bakom lasarettet slingrar sig några stigar och en av stigarna leder till denna gångtunnel under E4:an.

v16_12

Kanske ingen vacker skapelse, men ett tillhåll för många. Både de som tar bilder av själva gången, de som lägger ned lite mer tid på att skapa mer spännande verk och ungdomar som tycker att de förgyller betongväggarna med klotter.

Bortom tunneln väntar Hållets motionsspår. Med korta och kuperade stigar, är Hållet ett tillhåll för många motionärer som inte vill bege sig upp till Ekensberg. Hur länge området får vara orört återstår att se, för när politikerna fått hybris och drömmer om nya bostadsområden går inga grönområden säkra. Intill spåret ligger också Frisksportartorpet, varifrån söndagarnas tipspromenader utgår. Vid det lilla röda torpet som ligger insprängt bland lummig grönska växte denna påsklilja som stack ut bland övriga växter.

v16_13

På gångvägen mellan Frisksportartorpet och Nya kyrkogården landade denna lilla gynnare. Yrvaken efter vinterns dvala eller slö av andra skäl vet jag inte, men den ville knappt ens lyfta när jag placerade objektivet bara några centimeter från. Påfågelögat är en av de två fjärilsarter jag kan namnet på, Citronfjärilen är den andra.

v16_15

Promenaden fortsatte förbi Blommenhof och tillbaks till stan. Egentligen var det raka vägen hem till middagsbordet som gällde, men när jag kom till järnvägsbron över Brunnsgatan tittade jag upp och såg denna vy.

v16_16

Den var så stilren på något vis och den för stunden klarblå himmelen ledde blicken uppför trapporna. Den icke-fotointresserade hade förmodligen passerat utan att reflektera, men som hobbyfotograf försöker man finna det andra inte finner…

Snart var jag tillbaks till utgångspunkten, Stora torget. En av Nyköpings oaser är Solparken framför en av stans vackraste byggnader, Westerlingska gården. Det är på sommaren parken är som vackrast och än är det några veckor kvar tills rabatterna fylls med sina 60 arter av sommarblommor och Parkaralian, Ginkon, Robinian, Katsuran och Valnöten grönskar. Jo, jag har lärt mig namnen på dessa träd som gömmer sig i den lilla parken.

Westerlingska gården har anor från 1719 och har bl.a. fungerat som apotek.

v16_17

Detta om detta. Fler promenader väntar och snart åker cykeln fram och tar mig till ställen jag bara besöker under den varma delen av året.