Nu när Sverige går in i de korta, men härliga månaderna på året, finns tid för lite betraktelser och funderingar.

I veckan kunde vi läsa att Södermanland upplevde sina varmaste dagar på 65 år och borta är tankarna på årets vinter som åtminstone här i trakten måste vara en av de kallaste på länge. Oavsett om vi avskyr eller älskar vinter och sommar, ska vi nog ändå vara glada över de skiftningar i väder och temperatur som Sverige erbjuder. Vem vill bo i ett område som Alaska där det nästan alltid är kallt och vem vill egentligen bo i Thailand där de ständigt är varmt, kvavt och fuktigt? Korta perioder, men alltid…?

På det personliga planet väntar en flytt. Efter många år tillsammans i lägenhet, har frugan och jag äntligen hittat ett radhus till överkomligt pris och där vi vann budgivningen. Just nu ägnas därför mycket tid åt något av det värsta jag vet, flyttbestyren. Huh, suck, pust och en rad svordomar hör till, men när allt är klart vet jag att vi kommer att trivas. Det är bara så jäv*a tråkigt innan allt är packat och klart. Det känns ibland som jag hellre skulle vilja vara packad och glad.

Annars är det mycket oro och sänkta huvuden just nu. På min arbetsplats kom nyligen beskedet att vissa delar av verksamheten lämnar Sverige och flyttar utomlands. Det är inte första gången det sker och det är inte bara min arbetsplats som drabbats av samma dystra besked. Just min avdelning berörs inte, men det är alltid trist att förlora arbetskamrater man lärt känna och slitit tillsammans med. Vilka som får det negativa beskedet är ännu under förhandling, men nog ska jag klara mig…den här gången också. Ska inte fler svenska löntagare se sina jobb försvinna till andra länder har politikerna en skyldighet att hitta lösningen.

Tänk om man överraskas av ett negativt besked från arbetsgivaren? Tänk om jag skulle vara en av de som tvingas lämna? Hur skulle det påverka vårt nya husköp? Skulle vi tvingas sälja innan vi ens hunnit flytta in?

Man ska inte tänka på eländet. Det finns mycket att se fram emot i sommar. Mycket glädje, mycket skratt och många minnen.

Till hösten väntar också en resa vi sett fram emot i många år. Jag, frugan, min syster och svåger firar vår 10:de bröllopsdag och detta gör vi i USA. I slutet av september drar vi till New York där vi tillbringar några hektiska dagar innan vi flyger ned till Miami Beach för en dryg veckas avkoppling. Skönt och trevligt och jag törs garantera att mina minneskort i kameran kommer att fyllas till sista plats.

Annars är det här med fotograferingen lite av en berg o dal-bana. Vintern lockar inte till några större utflykter och mål. En vacker vinterdag med några minusgrader, nyfallen snö och klarblå himmel kan locka till fantastiska vyer, likaså det lilla området vid Storhusqvarn som i vintras visade sig från sin allra bästa sida. Annars är våren och sommaren den period när kameran används flitigast. Utan bil är man dock begränsad. Det blir lätt samma motiv och eftersom Nyköping är en liten stad, har man snart förverkat de mål som oftast lockar fotografer, proffs som amatör.

Att därför hitta bilden med stort B är svårt, men det är en utmaning jag inte bangar för. Tack vare bloggen känns det också lite mer motiverande att engagera sig. Ni är ju trots allt några som besöker ”stefansvardag” och det är och förblir roligare att visa upp bilder för andra än bara en själv och närmast sörjande. Nu är målet att försöka locka fler, fler som hittar hit och som också fortsätter att klicka in.

Sommaren är också en period där det är lättare att besöka andra orter och områden än under den kalla och mörka delen av året. Därför kommer bloggen att förhoppningsvis fyllas med bilder ni vanligtvis inte ser, åtminstone inte här

Vad frugan funderar över på bilden vet jag inte. Kanske på brasan vid Ängstugan under Valborg dit vi är på väg när bilden tas. Vad jag funderar på har ni just läst.