Nationaldagen, Svenska flaggans dag eller bara 6:e juni. Kärt barn har många namn.

En del tycker inte dagen är något att fira, andra gör det med glädje, vissa firar på sitt sätt. En sak har dock de flesta gemensamt. Det är förbannat skönt med en extra ledig dag och visst hissade makarna Karlsson en nyligen inköpt fasadflagga, dagen till ära.

För vår del blev det en ganska tidig promenad till hamnen i Nyköping. Det var så tidigt att dagens begivenheter inte hade dragit igång. Hamnen låg till synes öde…

…men riktigt så var det inte. De öppna fiken var fulla med människor som åt glass, drack kaffe och tog en tidig lunch. Längst ut på kajen hade precis den traditionella Gästabudsrundan i regi av Automobilsällskapet dragit igång och det var här de flesta tidiga besökare befann sig.

Vi tog vår fika vid Kajplats 2 (f.d. Hamnkrogen) i ett strålande sommarväder, omringade av gäster i lätta sommarkläder och med idel leenden i sina allt mer brunbrända ansikten. Jag förstår inte varför suget efter en iskall öl alltid infinner sig i lägen som detta, men ståndaktig som jag var (är) så nöjde jag mig med kaffe till den nygräddade äppelpajen.

Vi strosade runt lite och tittade på de begivenheter som precis var på väg att dra igång. Kanottävlingar, linedance, beachvolleyturnering, underhållning och tävling vid graffitiväggen, biluppvisning m.m. Nu befolkades hamnområdet allt mer av glada och solbrända människor, gammal som ung. Då var det dags för oss att handla lite mat uppe på stan och sedan bar det hemåt till vårt nya residens. Nja, jag tog cykeln och begav mig åter till samma plats varifrån jag nyss gick hem. En så här dag får man bara inte kasta bort.

Vid Vallarna och Tovastugan hade arrangemangen ännu inte dragit igång. Solbadare med picknick-korgar på Vallarna och lunchgäster på Tovastugan passade på att njuta på sitt sätt innan Friskis & Svettis intog området vid Tovastugan och tipspromenaden och ponnyridningen startade vid Slottet.

Jag trampade de 100 metrarna med till hamnen igen och nu var det närmast lika mycket folk som det normalt brukar vara på onsdagarna när Automobilsällskapet har sina träffar. Flaggorna vajade fortfarande under en klarblå himmel…

…och nedanför pågick målgången för Gästabudsrundan för fullt. Gamla klassiska bilar, insvepta i svenska flaggor…

…och med passagerare i tidstypiska kläder som njöt av en efterlängtad fikapaus efter målgång. Tror inte det var kron i kaffet som på tiden det begav sig eller konjak i glaset.

Ute på Täcka Udden hade man dragit igång sin Linedance, både för de initierade och de nyfikna. Nyfiken som jag är hoppade jag in på scen och tog några dansanta steg till tonerna av västernmusik…nej då. Ni som känner mig vet att Magnus Uggla och jag har en sak gemensamt. Vi dansar aldrig nyktra.

På väg hem upptäckte jag en katt bland hermelinerna. En Lotus som enligt ägaren byggts i England och inköpts till en ganska billig peng. Sina modiga 240 knyck sades den göra. Den såg rätt lustig ut där den stod mitt bland vräkiga amerikanare.

Dags att gå hem.

Mycket sol, mycket människor, många glada människor och mycket blågult. Precis som det ska vara när man firar landet vi bor i…för det gör vi väl?