Ni kommer märka att bilderna inte är dagsfärska och varför står ni när ni tittar ut.

Gänget som umgås fick för några veckor sedan en förfrågan från syster och svåger om att följa med på en promenad runt Brannäs våtmarker. Fotboll, jobb och andra åtaganden gjorde att det bara blev jag som hade möjlighet att hala på. Till er som inte kunde säger jag; Synd om er.

Vi hade nämligen tur med vädret. Förvisso en kraftig blåst, men en närmast molnfri himmel och en temperatur som letat sig över 20º gjorde den cirka 5 km långa promenaden angenäm.

Brannäs är ett mål jag har minst en  gång varje år och i ett tidigare inlägg på bloggen kunde ni se bilder från det besöket. Då hade jag min Nikon D7100 med, den här gången fick den enklare Nikon Coolpix P900 följa med. Jag har nog också bestämt att den förstnämnda kommer att prioriteras på vår kommande resa och att den sistnämnda ändå får åka med, men mer som backup.

Brannäs var sig likt, med en lika spännande vegetation som vanligt…

…också djurlivet var det samma som under besöket tidigare i somras…

…med undantaget att jag såg årets första orm, detta påstådda ”orm och getingår”.

Nu har Brannäs en annan sida jag tidigare inte stött på. Viker man av från den vanliga stigen ut i våtmarkerna och beger sig in i skogen eller ut på havet, beroende på vilket håll man går, kommer man till en för mig ganska okänd syn.

Vi valde att att ta vägen mot skogen och passerade ganska snart Brannäs gård med dess gamla och spännande historia. Det bor människor där och av den anledningen ville vi inte fördjupa oss mer eller ens ta bilder på denna gamla byggnad. Vi fortsatta vägen förbi och den slingrade sig allt djupare in bland höga träd och täta buskar. Ett antal bilar dundrade förbi och jag undrade vart eller varifrån de kom.

Svaret kom och visar att människor både har hållit till och fortfarande håller till där ute, långt från allfartsvägarna.

En liten oansenlig och skranglig brygga låg där oanvänd i vassen…

…och strax intill fanns en lite mer stabil och det är på gångbrädorna ut till den syrran som syrran står…

…men vad är det hon gör?

Jo, genom kameran förevigar hon den syn som möter upp i gläntan och bakom vassen.

Ett sommarstugeområde som ligger oerhört vackert ute på udden och i skyddet från en liten bukt. Personligen hade jag ingen aning om att detta område låg där ute vid kusten, bara stenkastet från Brannäs våtmarker där jag vistats otaliga gånger.

Här satte vi oss på kala klippor och njöt en stund av sol, värme och medhavd matsäck. Vattnet såg faktiskt riktigt inbjudande ut och från dessa klippor eller i buktens ände skulle man kunna bada utan problem att komma i och upp. Bökigt att ta sig hit kanske, men möjligen värt det för att komma bort från de sedvanliga badplatsernas trängsel.

Lite tid för posering och bilder till familjealbumet hanns det också med.

Efter en halvtimme på klipporna begav vi oss iväg längs med den kuperade stigen och hamnade så småningom vid det fågeltorn som ligger i bortre änden av våtmarken och därifrån tog vi stigen bort mot parkeringsplatsen för vidare färd hem och en gemensam grillkväll så här på sommarens sista klämtade timmar. (Ni förstår av berättelsen att bilderna inte kommer i kronologisk ordning?)

Förresten undrar vi väl alla vilken vinter som väntar oss. Jag vet inte vad man ska utläsa av denna bild och den sägen som säger att antalet rönnbär kan spå en mild eller kall vinter? Ska man tro på sägner, kan åtminstone jag utläsa att vi har en mild vinter att se fram emot…