Det andra besöket under vår första dag gick till den plats där de två tvillingtornen stod när två kapade flygplan flög in i dem och dödade 2 996 oskyldiga människor och skadade över 6 000.

Platsen där World Trade Center stod är idag under uppbyggnad. Ursprungligen bestod WTC av sju byggnader och det var inte bara de bägge tvillingtornen som kollapsade vid terrorattentatet. Idag reser sig One World Trade Center 417 meter upp i luften (541 meter med masten) och är västvärldens högsta skyskrapa och symbolen för det nya World Trade Center som består av sju höga byggnader och en minnesplats.

Det vi först mötes av var den stora minnesplatsen 9/11 Memorial som är belägen där ett av tornen stod. Centralt på platsen rinner ett vattenfall med i källaren på en av de raserade byggnaderna och detta fall är omgivet av minnesplattor där namnen på samtliga omkomna är ingraverade.

Vid flera av namnen satt en vit ros och vi kunde läsa i en broschyr att anhöriga placerar dem där vid respektives födelsedag.

Det var lite andäktigt att läsa namnen, för att inte säga emotionellt. Så många döda p.g.a. en terroristgrupps villfarelser, men det skulle bli än mer emotionellt.

Intill minnesplatsen ligger ligger museet. Museet ligger i själva hjärtat av det gamla World Trade Center och innehåller allt från delar av de raserade byggnaderna till personliga ägodelar. Två stora tavlor möter besökarna efter entrén.

Timmarna innan planen flög in i tvillingtornen…

…och timmarna efter.

Från entrén kan man via nybyggda trappor ta sig ned till själva utställningarna som är inhysta i de källare som tillhörde gamla World Trade Center. Intill dessa trappor finns en ganska välbevarad återstod av en av de ursprungliga trapporna som stod ganska pall när byggnaderna rasade och kunde därmed rädda många människors liv. Den var avspärrad och ingår idag i museets inventarier.

På vägen ner till utställningarna kantades trapporna och väggarna med förvridna rester av de balkar som en gång höll uppe dessa byggnader.

Väl nere i bottenvåningen och de verkliga utställningshallarna möttes man av en gigantisk minnesplatta i mosaik.

Det var med vördnad man gick omkring därnere, det märktes inte bara hos en själv utan hos samtliga besökare. Det var emotionellt, men det skulle bli än mer emotionellt.

Här hade man tillåtelse att fotografera, men man glömde nästan bort det mitt i allt. Från tv-apparater visades bilder från händelsen och ur högtalare strömmade ljud från autentiska samtal mellan olika räddningstjänster och flygledartorn. Fotografier från katastrofen satt överallt på väggarna och en o annan attiralj som användes låg i montrar, vissa hela och andra demolerade.

I den här delen av utställningen handlade det mer om övergripande saker, men det kändes ändå emotionellt där man gick och man undrade över hur många av besökarna som hade anhöriga med bland offren, men det skulle bli än mer emotionellt.

Längre in i utställningen började man förevisa föremål som förstördes vid räddningsarbetet. Bl.a. denna brandbil vars besättning gick ett okänt öde till mötes.

I ett litet rum hördes ljud och vi gick in i det. Här var tystnaden total, förutom de röster från anhöriga som läste upp information om sina mördade barn, föräldrar och partners, alla illustrerade av fotografier på de omkomna. Man kunde riktigt ta på känslorna som ägde det mörklagda rummet. Här började det bli riktigt emotionellt, men det skulle bli mer.

I den här delen av utställningen började det bli mer personligt. Lite privata föremål stod i montrar, kantade av bilder på poliser, brandmän, ambulansförare och andra ur räddningstjänsten som omkom denna tragiska dag. Bl.a. stod denna motorcykel på plats och på den lilla minnestavla ni ser i nedre högra bildkant stod lite information om varför.

Att se bilder från tv är overkligt i sig. Själv minns jag attentatet som igår, trots att det är 15 år sedan det skedde. Jag var på väg hem från jobbet, gick förbi en nu upphörd tv-butik och såg bilderna från tragedin, i tron att det var en ny actionfilm de visade. Det var inte förrän jag kom hem och slog på min egen tv som jag insåg att det här händer just nu och på riktigt.

Självklart är det svårt att ta till sig tragedier och händelser av denna dignitet när man sitter hundratals mil därifrån och glor på en tv eller dataskärm. Att vandra där mitt bland saker, se bilder av människor som dog och ta del av historier så bisarra är emotionellt, så emotionellt att man måste ha hjärtan av stål om man inte tar vid sig, men det skulle bli mer.

Min syster och svåger avvek vid den här tidpunkten p.g.a. en lätt förkylning. Frugan och jag valde att gå in i den sista lokalen och det var här det blev verkligt emotionellt. Här fick man inte fotografera och det fanns det full respekt för.

Här i denna lokal kröp tragedin in på bara kroppen. I montrar låg och stod nämligen personliga tillhörigheter till de omkomna, allt från skor som hittades i ruinerna till halvt uppbrända mobiltelefoner. På golvet stod också vrak av brandbilar, polisbilar och ambulanser som inte kom tillbaks till sina stationer. Kring många av fordonen som delvis var uppbrända, låg också personliga tillhörigheter till de besättningsmän och kvinnor som tog sina sista andetag på denna plats. Det var en sak att se filmerna jag tidigare skrev om och på en stor vägg i utställningslokalen var fotografier på samtliga omkomna uppsatta, men det var så stort att man inte tog till sig detta på samma vis.

I den här mindre lokalen var allt mer personligt och man kom betydligt närmare det som skedde på den här platsen 2001. Riktigt emotionellt blev det också när man ur högtalare spelade upp autentiska samtal mellan personer i byggnaderna och deras förtvivlade anhöriga, när man hörde samtal mellan passagerare i de kapade planen, myndigheter och anhöriga och där filmer från övervakningskameror inne i byggnaden spelades upp på bildskärmar.

Vi hade kunnat vara kvar här en bra stund, men en titt på klockan gjorde att vi fick hasta iväg för att hinna med den sista hop on- hopp off bussen hem. Det man bär med sig från det här besöket, förutom alla minnen och det emotionella, är att världssamfundet måste finna lösningar för att en gång för alla utrota dessa satans mördare.

Läs mer om One World Trade Center här och 9/11 Memorial Center här (klicka dig gärna fram till den virtuella turen i museet).

Filmer om tragedin den 9/11 – 2001:

• ”Extremt högt och otroligt nära” med  bl.a. Tom Hanks, Sandra Bullock och Max von Sydow
• ”Flight 93” med bl.a. Brennan Elliott och Ty Olson
• ”World Trade Center” med bl.a. Nicolas Cage och Maria Bello

Fortsättning följer…