I tider som dessa när solen går upp efter en kall natt, kan den morgonpigge fånga omgivningen på ganska spektakulära sätt. Dimma är ofta en kär vän för både proffs- och hobbyfotografer, men också en svårbemästrad sådan.

Den här tidiga morgonen var egentligen inte vikt för motiv som döljer sig bakom dimman, utan mer en studie av ett Nyköping som inte riktigt har vaknat. När jag anlände på cykel till hamnbassängen var morgonen kylig och någon direkt värme som skulle kunna skapa en lätt dimma över vattnet syntes inte till. Därav denna ganska klara bild över ett Hamnmagasin som inväntar sommarens alla gäster…nja, förutom de som i dagarna njuter av deras julbord.

Fast så värst långt behövde jag inte cykla innan dimman började smyga sig på. Bara hundratalet meter bakom byggnaderna vid hamnbassängen doldes gång- och cykelvägen nästan helt i en dimma som drog in från bukten. Här kom utmaningen in i bilden. Att fokusera i dimma är inte lätt, särskilt inte när fingrarna är lite stela och ögonen immiga av fukt som är på väg att frysa till isdroppar. Manuell fokusering är att föredra i lägen som denna, men det struntade jag i den här gången. Det blev att fokusera med automatik, vilket kanske inte är det optimala. Fast å andra sidan kan lite oskärpa skapa en liten extra touch när landskapet är inhöljt i denna grå sörja.

Nu var ju inte dimman så tät som den kan vara och när jag passerade över den lilla bron innan Brandholmen hade den nästan lättat helt över land. Vitbalansen var inställd på auto och det gjorde att landskapet fick en ganska varm ton. Inte särskilt autentiskt, då kylan bet ganska bra i kinderna, men mer fotogeniskt.

När jag vände blicken mot söder och tittade ut över kanotstadion låg dock dimman ganska tät och skymde merparten av stranden på andra sidan. Här fanns bara vatten att fokusera på, förutom bryggan intill strandkanten. Jag använde en kort slutartid, fokuserade på just bryggan och det fick bakgrunden att bli väldigt oskarp, men resultatet blev ändå över förväntan.

Den tidiga cykelturen fortsatte förbi kanalen och bort mot stans stora sportanläggning. Här hade dimman lättat helt och solens varma färger började skönjas bakom höghusen…

…och i en av vattenpölarna framför sportkomplexet kan namnet på anläggningen beskådas, om än upp och ned.

Nu visste jag att det satt en hungrig fru hemma och väntade på att få äta frukost. Därför vände jag på cykeln och begav mig hemåt, dock inte utan stopp…

…och det första stoppet blev där jag tog bilden på bron över kanalen. Solen hade nu stigit en bit till på himmelen, dimman hade lättat så pass att man kunde skönja Värmeverket i fjärran och den dimma som ändå låg kvar hade bytt färg, från grått till blått.

Väl framme vid kanotstadion blev det ytterligare ett stopp. En sol som började skönjas över en tämligen spegelblank sjö är svår att motstå. Hade kanske önskat mig ett stativ som färdkamrat i det här läget, men bägge låg kvar hemma. Ett stativ hade varit användbart för att förlänga slutartiden och därmed få ett redan ganska lugnt vatten att bli så där härligt mjukt. Det får bli nästa gång.

Åter tillbaks vid hamnbassängen och beviset att bilder som är tagna från samma plats, med bara några minuters mellanrum, kan bli så olika i sin utformning av att bara vända kameran i motsatt riktning.

Så här såg det ut när jag riktade kameran mot Arnö…

…och så här när jag vände mig om och riktade kameran mot Silohuset.

Svårt för en oinvigd att tro att bilderna är tagna från samma plats och samma klockslag. Nästan så jag själv tror att bilderna är fejkade, men icke.

Jodå, den hungriga frugan fick sin frukost i uppgjord tid och det satt fint med lite varmt te och nybakat bröd.