Skymningen sänker sig över Nyköping och solen kastar sina sista, värmande strålar på de byggnader som inte skyms av huskroppar och vegetation. Enstaka flanörer ses vandra hemåt genom ganska folktomma gator. Vi som bor i Nyköping vet att sommartid är lika med hamntid. När det är liv och rörelse i hamnområdet, är det nästan dött i centrala stan. Ett fenomen jag vid flera tillfällen försökt förklara för turister, såväl svenska som utländska.

Min semester börjar nu, samtidigt som andra våndas över att deras är till ända. Det man tyvärr missar är de ljusa kvällar som blir allt mer kortlivade och det går fort när det väl vänder.

Hur som helst är Nyköping minst lika vackert när solen går ned, som när den står mitt på himlavalvet.

Bryggeriet som ni ser på bild, är en av stans mest kända byggnader. För er som eventuellt är utsocknes, följer här en kort information.

På området där dagens byggnader ligger, låg mellan 1280 och mitten av 1500-talet ett franciskanerkloster. Dess källarvarv sträcker sig fortfarande under området och har till och från varit öppna för allmänheten. Tyvärr har jag själv aldrig besökt dessa, men det skulle vara oerhört intressant.

Själva klostret revs så småningom och ingen känd verksamhet påbörjades här förrän mitten av 1700-talet då ett färgeri upprättades. Den nuvarande byggnaden är från 1829 och dess yttre är i det närmaste intakt.

I början på 1880-talet började man bygga ett bryggeri, som sedan togs i drift 1885. Nyköpings bryggeri som det kom att heta, var en sammanslagning mellan Gribergs bryggeri och Lindebergs ångbryggeri. Verksamheten pågick fram till 1969 då bryggeriet köptes upp och lades ned.

Bilder från tiden när det begav sig kan ses här.

Idag är Bryggeriområdet en kulturförening där konstnärer har sina ateljéer, där utställningshallar finns och ett o annat evenemang arrangeras.