Att vandra genom stan är att vandra mellan det vackra och det fula.

Den här gångvägen mellan Högbrunn och Centralstation kantas på ena sidan av vackra träd som sträcker sig över förbipasserande. På den andra sidan ringlar sig ett taggtrådsstaket som inramar numera nedlagda industrilokaler.

Den här svängdörren var en gång passage för Nyköpingsbor på väg till och från jobbet på Sunlight. Numera står den bara där och påminner förbipasserande om en svunnen tid. Lite sorgligt…

Bortom svängdörren står en nedklottrad bänk som jag aldrig sett någon utnyttja. Jag tror ingen anser att den förskönar vår stad, men någon nytta får vi tro att den gör eftersom ingen behagat ta bort den.

På andra sidan järnvägen ligger Centralstation. Under järnvägen finns en passage som skrämmer en del, framför allt efter mörkrets inbrott. Med tanke på de rubriker vi läser om nedslagna pensionärer, rån, skjutningar och annat elände, tror jag knappast att den här gångtunneln känns tryggare idag.

En lite längre sträcka tog mig förbi lasarettet och den anrika Folkungavallen, innan jag kom till Marieberg och den härliga stig som leder till Hållets naturreservat.

Det här få väl sägas tillhöra den vackra delen av Nyköping och inte är den mindre vacker när löven sakta trillar ned på marken.

Från Marieberg blev det ytterligare en lång sträcka innan jag nådde fram till Culturum och dess baksida. Här stod en annan bänk, fri från klotter och mer använd än den vid järnvägen.

På väggen mittemot hängde något som borde bytas ut och något som borde rensas.

Lite av det vackra och det fula man kan stöta på under en längre promenad i vår stad.