Dagarna innan helgen som gick och även lördagen bjöd på en försmak av våren. Med en temperatur på 11°, en tämligen klarblå himmel och en mark som visade mer av gräs än snö, var det inte svårt att drömma sig fram någon månad. Jo, så är det. Det kan bli kyligt och snön kan falla i minst en månad till, så än är det för tidigt att glädjas.

Fast glädjas kan man göra åt de stunder som bjuds. På min sedvanliga morgonpromenad till Ohlsons bageri i lördags, så bjöd Nyköping lite av det vi längtar efter. Eftersom frugan roade sig på Mello i Leksand (hennes definition av att roa sig), passade jag på att ta en extra lång promenad innan de färska mackorna intogs till lunch.

Vid det nya teatertorget hade snön nästan smält bort och bara runt konstverket (nåja) låg det några drivor av skitig snö som plogats dit från gång- och cykelvägen.

Smutsig och mjuk snö brukar vara ett säkert vårtecken och viss längtar man till våren när uteserveringarna öppnar och man slå sig ned på bänkarna kring torget och bara titta på människor. Förhoppningsvis får Bönornas sin efterlängtade uteservering på plats i år. Kommunpolitikerna har inte varit särskilt snälla eller ärliga mot ägarinnan, men jag vet att hoppet lever och kanske man i sommar kan sitta på en ny uteservering och njuta av en god kopp kaffe intill de nybyggda vattenspelen.

Jag vet inte om man får vårkänslor av att passera Stora torget som tyvärr inte hör till de charmigaste i Sverige. Fast att se solens första strålar rama in klockstapeln i ett varmt sken fyller en med glädje.

Mitt emot Ohlsons ligger två av Nyköpings nöjeskrogar. Tomma på folk så här tidigt på morgonen, men visst är det märkligt att man (jag) alltid känner en viss dragning in i dessa lokaler där det vankas en kall öl eller två…ibland fler. Fast givetvis är längtan att få ta dessa på en uteservering aningen större än att sluka dem inomhus.

Öde låg de dock där denna morgon.

Efter besöket på Ohlsons och med en kasse fylld med färskt bröd och ett par onyttiga bakelser, så gjorde jag en omväg längs med Nyköpingsån. Solen hade nu stigit över takåsarna och började värma de änder som alltid kommer flytande när de tror att det vankas mat.

Nedanför Storhusfallet låg isen mycket tunn och över denna tunna is tog sig några änder på vingliga ben. Även änder kan tydligen glida omkring på förrädiska isar.

Fast när det gäller fåglar ger de mindre arterna en större känsla av vår och sommar. Jag vet att vissa finns i Sverige året om, men de sprider ändå en viss vårkänsla där de kvittrar i buskarna. Kvittrade gjorde de hela vägen från Högbrunn till Ohlsons och runt ån, men de var svåra att få syn på. Den här gynnaren gömde sig bland kala grenar ovan mitt huvud.

Lika glad att se denna talgoxe var jag inte när en korpj…el som satt några träd bort gjorde sig av med innehållet när jag stod och försökte få syn på andra mindre arter. Eländet hamnade dock på jackan och inte på huvudet. Hade ändå lust att springa ifatt och ruska om fågelskrället rejält.

I närheten av bostaden såg jag ett sista vårtecken på marken. Tyvärr inga spirande blommor, men väl is som sakta smälte när solen började lysa på den.

Det finns hopp, den saken är säker. När jag kom hem tänkte jag ett tag sätta mig på trappan till altan och ta årets första öl utomhus. Hade solen hunnit fram bakom fasaden hade jag gjort det, men denna högtidsstund får kanske vänta några veckor till. Det kan som sagt komma mer snö innan våren äntligen är här.