När vi flyttade in vårt radhus och tittade ut över den lilla trädgård som hör den till, var det spännande att se vad som där väntades växa upp när våren anlände. Det var mycket som växte i form av blommor, buskar och bär.

En av de mest intressanta och vackra var pionerna som växte upp intill trädäcket som utgör vår altan. Då växte den ganska blygsamt, men under de tre somrar vi bott här, har den väst ut mer för varje år. Detta inte minst p.g.a. frugans omsorg, då hon besitter ett brinnande intresse för detta och är begåvad med gröna fingrar.

Så här såg pionen ut under flera veckor.

Pion förresten. Lite information kanske är på sin plats.

Det var i Kina man började odla växten och det gjorde man på 500-talet. Då som nyttoväxt p.g.a. rötterna som ansågs ha medicinska egenskaper. Ett sekel senare började man i Kina odla den som prynadsväxt och idag är den allra vanligast i Asien och Europa. Pionen är ingen blomma, utan en s.k. halvbuske och det finns drygt 30 arter av denna vackra växt. Jag tror, observerar tror, att busken i vår trädgård är en luktpion med det fantasifulla namnet ”White Wings”.

Bilden ovan visar alltså hur pionen såg ut i ett par veckor och fortfarande såg ut i fredags.

Så här såg den ut på lördagsmorgonen och nu hade myrorna åter hittat hit.

Lördagsförmiddagen flöt på och när vi kom hem från ”det lilla torpet på landet” (förra inlägget) hade pionen förvandlats till detta.

Vi njöt av vädret på vår altan där god dryck intogs tillsammans med lite sällskapsspel. Vi trodde kanske att blommorna skulle slå ut för fullt, men det gjorde de inte.

Vi fick vänta till söndagen när frukosten intogs i våra utemöbler och vi kunde från vår plats se hur blomman ovan hade slagit ut för fullt….ja, nästan i alla fall.

När solen sedan hittade hit från sin plats bakom husknuten slog den första blomman ut för fullt. Nu hittade också andra kryp hit och mer om det i senare inlägg.

Pionen är onekligen en vacker växt och när detta skrivs står hela busken där i all sin prakt, större och mer praktfull än någonsin.