Förutom den korta trippen till Dalarna som ni kunnat ta del av i tidigare inlägg, hade vi innan sommaren bara planerat in liten resa utanför vår kommungräns. Den avgjordes i veckan som gick och kommer att i ord och bild beskrivas i kommande inlägg.

Som ofta är när man reser har man med sig ett stort antal bilder i mobilen och på kamerans minneskort. Av den anledningen tänker jag dela upp vår minisemester i fyra inlägg, med börja nu. Var vi övernattade dessa dygn får ni svar på i det sista av dessa inlägg.

Det bar söderut i Sverige och de första milen på E4:an, som precis som alla stora leder är erbarmligt tråkiga att köra på. Vi svängde av en bit ned i landet och tog oss vidare på mindre och betydligt roligare vägar att åka.

Första stoppet blev i en liten tätort med 4 700 invånare som domineras av ett antal stora turistattraktioner som årligen lockar tusentals människor, Vadstena.

Vadstena är ofta synonymt med denna ståtliga byggnad.

Detta slott som uppfördes av Gustav Vasa år 1545 användes främst som försvarsanläggning i syfte att hindra danskarna från att nå Stockholm. Slottet har genom åren genomgått ett antal renoveringar och återuppbyggnader. Så sent som 1997 började man återuppbygga de vallar och två torn i södra änden av slottet som revs i mitten av 1800-talet när massorna behövdes för att bygga den nya hamnpiren strax utanför slottet.

På väg in i slottet…

På väg ut från slottet. Vi gjorde aldrig en guidad rundtur i slottets innandöme. Dels p.g.a. tidsbrist, dels p.g.a. att dessa turer inte hade inletts för dagen. Dessutom gjorde jag en guidad tur för många herrans år sedan.

Nu är Vadstena inte bara slottet. Här kan man skåda Vadstena hospital från 1757, det medicinalhistoriska Mårten Skinnares hus som uppfördes på 1520-talet, Sveriges äldsta bevarade rådhus, Vadstena kungsgård som bl.a. infattar Sancta Birgitta klostermuseum.

Givetvis finns klostret med bland de attraktioner turister gärna besöker.

Klostret invigdes 1384 och infattade både nunnor och munkar ut Birgittiorden. 1595 stängdes klostret för att åter öppna 1935, då i form av ett gästhem. Intill dessa byggnader står Vadstena klosterkyrka som utgjorde en del av klosterområdet. Ett mäktigt innandöme möter besökarna…

…men även kyrkogården gömmer en del intressant historia. På kyrkogården vilar många människor ur den svenska historien. Som här en gemensam grav för de soldater från området som stupade vid slaget om Poltava 1709.

I utkanten av kyrkogården står också gamla gravstenar resta. De tillhör de som av platsbrist avlägsnats från kyrkans innandöme och på inskriptionerna kan man datera dessa så långt tillbaks som 1500-talet.

Vadstena handlar mycket om religion och på flera håll ser man statyer och andra verk som härleder till främst klostret.

Fast Vadstena är också de små gränderna, de mysiga husen och det lilla torget. En liten ort med stor historia som är värt ett längre besök än vårt för dagen.

Efter en lunch for vi vidare längs med Vätterns kust. På vägen mot vårt slutmål stannade vi till vid ett annat religiöst monument.

Alvastra kloster.

Klostret ligger i ruiner sedan många år, men bär på en spännande historia som många gamla monument över vårt Sverige. Vädret var inte särskilt gästvänligt, men vi klarade oss från regn trots mörka skyar och lite snålblåst. Trots vädret eller möjligen tack vara coronan, var det många besökare på plats. Såväl från Sverige som från andra länder.

1143 grundades klostret av franska munkar från klostret Clairvoux och blev det första cisterciensklostret i Norden. Kung Sverker d:ä var den som bjöd in de franska munkarna till Sverige som en gåva till hustrun Ulfhild Håkansdotter. Detta enligt skrifter av biskop Hans Brask (1464-1538).

Inte långt efter detta mördades Kung Sverker inte långt från klostret och han fick sin grav i klosterkyrkan på platsen.

Det finns självklart en mängd intressanta fakta om både denna och andra gamla byggnader i Sverige, men varken tid eller plats finns rum för all denna information. Klart är att Sverige ruvar på en både lång, intressant och spännande historia som jag hoppas att kommande generationer har vett att bevara. På denna sida finns intressant historik och fina bilder från klostret att ta del av.

I utkanten av klosterområdet står stora och väldigt gamla ekar, samt ett par resta stenar vars historia jag tyvärr inte kunnat finna.

Lite småfrusna lämnade vi denna historiska plats och begav oss mot en annan.

Inte långt från Alvastra kloster svänger man av inåt land och passerar ett underbart vackert landskap med kurviga vägar, små gårdar och enorma sädesfält. Efter cirka en mil kommer man fram till den lilla byn Rök med knappt 200 invånare. Det första man märker när man kommer till byn är kyrkan (förstås). Många byar och städer i Sverige byggdes upp kring dessa kyrkor, varav Röks är från slutet 1100-talet.

Nu är väl kyrkan inte det som gör lilla Rök känt för allmänheten. Det är istället den sten som står upprest vid entrén och drar turister från både när & fjärran. Jag talar förstås om Rökstenen.

Denna runsten är en av landets mest kända och innehåller världens längsta runinskrift med sina 760 tecken. Stenen som helhet är 382 cm hög, varav bara 257 syns ovan jord. Man tror att stenen restes i början av 800-talet och är inte en traditionell runsten, så till vida att den inte restes till minne av vikingar som avlidit på sina seglatser eller i krig. Skriften sägs istället vara en historisk berättelse om forntida kungar och nordisk mytologi. Fast tolkningarna är många och delar av skriften är inristat på futhark (runor som inspirerats av germanstammar runt Östersjön och Nordsjön).

Det blev många intryck och mycket information att insupa under denna färd ned mot slutmålet. Slutmålet får ni som skrivet läsa om i det sista av dessa fyra inlägg, men i nästa får ni ta del av det vi ägnade hela dag 2 åt.