Det bjöds på rikligt med regn i Nyköping under helgen som var, men mellan varven bjöds vi också av en sensommarvärme som var riktigt härlig att åtnjuta.

Vi utnyttjade lördagsförmiddagen med att åka till Nyköpings kanske vackraste och populäraste rekreationsområde. En resa som bjöd på en del överraskningar.

Stendörren är en välbesökt plats. Inte minst på sommaren brukar naturreservatet dra folk från både när o fjärran. Sol, bad, klippor och en i övrigt spännande omgivning lockar gammal som ung, närboende och långväga besökare.

En vanlig lördag i september brukar vara lugnare, så vi räknade med att vandra runt ganska ensamma i strävan att finna en egen liten plätt i lä där vi kunde inta vår matsäck. Döm av vår förvåning när vi anländer till den första av två parkeringar och får se hur asfaltsparkeringen redan var full och hur gräsplätten intill höll på att fyllas även den.

Hm, tänkte vi och förstod att den där lilla plätten i lä skulle bli svår att finna.

Snart fick vi svaret på varför området hade så många besökare så pass tidigt på förmiddagen. Någon form av fisketävling ägde rum och människor med sina utrustningar stod överallt på bägge sidor av viken där hängbroarna finns.

Som om detta inte vore nog, så pågick någon form av tävling med modellbilar. Radiostyrda bilar tog sig runt på snitslade banor på klipporna till besökarnas stora glädje.

Fast alla besökare var nu inte intresserade av dessa män med sina leksaker, utan var på plats i andra ärenden. Som att bara njuta av sensommarvädret. Varje klippa var upptagen och såväl gammal som ung såg ut att uppskatta det hela och på stigen runt halvön var det en jämn ström med människor som tog sig runt, samt en och annan liten hund.

Stendörren är synonymt med rekreation. Det är svårt att lämna platsen utan att känna välmående och glädje. Det är inte svårt att förstå varför när man från klipporna blickar ut över Östersjöns grönblå vatten, för vatten har av någon anledning en positiv inverkan på folk.

De många grillplatserna var också fullsatta med folk som både åt och planerade att äta. Just detta vindskydd råkade bli ledigt när vi passerade…

…men vi hittade vår egna lilla plätt till slut. Solen värmde skönt och matsäcken smakade väldigt bra som den ofta gör när man intar den ute i det fria.

Fast innan matsäcken intogs var det dags för ett dopp. Frugan vågade sig i och ropade uppmuntrande ord om hur skönt det var.

Hon hade påpassligt nog tagit med sig badkläder, vilket inte jag hade. Det fanns en liten tanke på vägen till Stendörren om att också jag skulle bada om temperaturen var den rätta, fast då á naturell. Nu var det så mycket folk i rörelse, så det blev därför inget.

Vi lämnade så Stendörren med breda leenden och en känsla av livskvalitet. Det här är livet och vid varje besök i natursköna områden som detta, inser jag att jag inte är någon stadsmänniska, även om jag nu bor i en stad.

Fast innan vi anlände Nyköping så hann vi stanna vid en annan plats som jag har många minnen från. En av Nyköping kommuns mest bortglömda badplatser, Strömmingsvarpet. Hit tog våra föräldrar oss när vi var unga. Här lärde jag mig simma och här arrangerades simskolan under några år. Då fanns här gott om parkeringsplatser, omklädningsrum, en brygga och en välskött gräsmatta. Idag är det mesta borta, men det går fortfarande att bara och sandbotten är lika fin nu som då, nja kanske ändå inte när antalet människor som badar här nu är väldigt få till antalet jämfört med förr.

Fast badade gjorde vi. Frugan hade rätt, det var förvånansvärt skönt. Kan gissa på 19-20º och när var det så skönt att bada i september sist.

En härlig dag var till ända och tro mig när jag säger att tunga regnmoln drog in över området strax efter att bilden ovan togs och när vi satte oss i bilen med riktning Nyköping kom regnet och så det regnade.