Vi går nu in i en period där kameran inte används lika flitigt som under våren, sommaren och faktiskt också vintern.

Fast detta faktum hindrar inte mig att se bilder och tänkbara fotoprojekt i nästan överallt.

Jag kommer ibland på mig själv att sitta framför TV:n och i mitt inre se vinklar, ljussättningar, tredjedelsregler och annat som man tänker på när man håller kameran framför ögonen.

Det kan vara en actionfilm där jag i mitt inre klipper ut en häftig bild som jag sedan i Photoshop retuscherar till rätt format och så som jag själv vill ha den.

Jag kan se en naturfilm från någon av alla vackra och spännande platser som finns på vår jord och komma på mig själv att just precis där skulle jag vilja stå och ta en bild över landskapet.

Jag kan se mina favoritlag i fotboll spela och där jag under de mest spännande ögonblicken kan ana mig till de vinklar jag skulle vilja föreviga matchbilderna i om jag fick chansen att vara just sportfotograf.

Ibland ser jag den där bilden jag bara måste locka fram med hjälp av verktyg och inredningar som finns i hemmet för att sedan få till det där lilla extra i det underbara programmet Photoshop.

Mitt intresse för att kreera har alltid varit stort och jag har genom åren använt både färgkritor, blyertspennor, vattenfärger, oljefärger m.m. för att framställa mina verk. Detta intresse förföljer mig än, fast nu har kameran och fotograferandet tagit över och intresset svalnar inte, utan tilltar snarare.

Har jag gått för långt när jag framför en krigsfilm på DVD ser den där vackra vyn över höga berg, djupa dalar, en sol som sakta sänker sig ned bakom horisonten och tänker i det tysta, att den där bilden skulle jag vilja föreviga med min Nikon D7100.

Fast bilderna dyker också upp i vardagen. Som den där eftermiddagen när jag och min fantastiska fru promenerade genom en av de mer fantastiska skogar som finns i vår absoluta närhet och jag plötsligt ser en bild i mitt inre. Jag säger till min fru att gå en bit bort på den härligt gröna mossan och sätta sig ned på en stubbe som sticker upp. Jag ser redan den färdiga bilden framför mig innan frugan placerar sig i det gröna. Tyvärr var inte hela omgivningen till belåtenhet, men med lite hjälp av Photoshop kunde jag åtminstone nästan framställa mig det som jag såg i mitt inre.

Det blev kanske inte riktigt som jag tänkt, men hur ofta blir det så? Bilden som plötsligt dök upp i mitt inre under promenaden i denna fina skog såg ut ungefär så här.

En bildidé som bara dök upp så där.

Om ni undrar så hjälpte Photoshop mig att ta bort några elledningar som sträckte sig genom hela bilden, solstrålarna som framkommit genom penslar jag laddat ned och så skogen i bakgrunden som fått lite mer glöd än i verkligheten genom lite färgmättnad. Allt annat i bilden är verkligt och så som det faktiskt såg ut.